Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Gräsänkans blues

March 10th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (0 Comments)

Mycket gräsänkekvällar den här veckan. I måndags stannade Eric kvar på den där spelkvällen jag snackade om. I tisdags jobbade han till jättesent. Igår jobbade han också till jättesent. Idag var han hemma i 20 minuter mellan jobb och spelkväll hos Kai. Det är alltid tråkigt för mig att inte träffa honom så mycket på kvällen, men sen Elsa kom är det ännu tråkigare. Det känns så sorgligt att de bara hinner ses en liten sväng på morgonen innan Eric går till jobbet. Och på helgen såklart. Men helgen är bara två dagar lång och arbetsveckan är fem.

Tyvärr finns det ingen lösning på problemet, som det ser ut nu. Den där trissvinsten har ännu inte infunnit sig. Det är tungt ibland också att vara själv med en ettåring hela veckan. Vi klarar oss ju fint, lillstrumpan och jag, men det är roligare när man är två om allt. Suck.

Men imorgon är det fredag och sen är det lördag och söndag och även om jag inte “jobbar” så längtas det ändå till helgen, just för att vi är samlade alla tre då. Lilla familjen. Jag älskar min stora tramsiga, snygga, smarta, skitroliga, omtänksamma och min lilla busiga, smarta, fina, matspottande, härliga så himla mycket. Och är så stolt att jag spricker över dem och det vi har.

Det här med att Eric jobbar övertid är ju inte jätteroligt. Stack klockan 8 imorse och är fortfarande inte hemma och så upptagen och stressad att han inte hinner svara på sms. Aja. Då har jag iallafall inga ursäkter att inte plugga på.

Den där uppsatsen som jag snackade om sist som ska lämnas in ikväll blev till slut klar. Ska bara läsa igenom den en gång till och leta fel och stavfel och kassa meningar, sen skickar jag in skiten och hoppas på det bästa. Tills dess att ögonen har vilat klart lite från den uppsatsen tänkte jag göra veckans läxa i tyska som den här gången var ganska stor. Och krävande. Dessutom kan ju inte Eric hjälpa till så mycket när det handlar om grammatik och satsdelar, regler man som modersmålare inte har så bra koll på.

Igår tog jag oförtjänt pluggpaus och träffade Linda och hennes syster Lea och kusin Vivien på stan. Vi körde fika och snackade skit för att komma i fatt litegrann. Som grädde på moset upptäckte jag att världens bästa munkförsäljare slagit upp portarna mitt inne i Frankfurt: Dunkin’ Donuts! Vi gick förbi och det såg ut precis som i USA och jag blev nostalgisk och ville genast köpa på mig en grön te och en bowtie, min gamla vanliga order från tiden som aupair New Jersey. Men köerna var långa och dessutom är jag hyfsat säker på att en bowtie-munk innehåller liiite för många gram kolhydrater.

Min träning går svinbra annars. Jag älskar ju att springa nu, eller jogga är det väl, för det går inte så snabbt än. Har jag berättat detta redan? Kör ett program genom iPhonen som instruerar mig på bästa sätt så att jag snart kan köra fem kilometer utan att stanna. Efter det blir nästa mål att kunna springa 10 kilometer utan att stanna. Det ska gå!

Annars då? Ja. Det är onsdag. Om en vecka åker jag hem. Efter att dagens tyskläxa är inlämnad får jag kanske titta så smått på vad som behöver göras på det där research proposalet gällande min kandidatuppsats som ska in nästa vecka. Vore skönt att kunna ta långfredagen ledigt eftersom Eric också är ledig då.

Vi får la se. Tills dess får ni inga bilder och inget annat roligt heller. Hej hej!