Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

In English: Thank you Australia

July 1st, 2012 | Posted by Jess in Australien. - (0 Comments)

This is a blog post that I wrote for the other two blogs that I have been active on while here in Australia. It’s sort of a chronicle of how I feel about my time here and the fact that it’s over very soon.

 

With only two nights left in this country before I head on a very long journey back to my loved one’s arms, I think it is about time to try and summarize my semester at Flinders.

But how do you paint a fair picture of the beauty of this country so far away from my own, the golden sunsets, the never-ending rolling of the waves, the trees and plants and flowers that look like they are props from Avatar?

How is it possible to explain the amazement you felt when meeting all the fantastic people life threw your way, the wonderfully culturally mixed group of international students sitting in the boat next to you (laughing, sighing, singing, dancing, crying and studying with you) and the friendly, warm Australians with their easy-going attitude and blinding smiles?

How do you put down in a blog post the incredibly meetings with animals that occurred since you arrived on this continent, the roaming sea lions of Kangaroo Island, the proud kangaroos hopping across the road without fear, the shy koalas eating eucalyptus in the trees on campus, the pale pink galahs keeping you company on your morning walk and the persistent millipedes that refuse to live your bathroom floor?

How can you make people understand the importance of the courses studied, the inspirational professors and the input from fellow students from all over the world without showing them the inside of your brain and your mind and explaining that it all grew in Adelaide, in Adelaide your mind improved?

How do you describe five intense months of ups and downs, sunshine and rain, awesomeness and boredom, Vegemite sandwiches and double-coated Timtams, echidnas and red-back spiders, international politics lectures and life lessons?

I don’t know. I just wanted to say thank you. Everything described above will stay in my heart for ever.

Finishing off in style with a picture of my two lovely house mates Lindsey and Mariko and I.

 

Hej. Dagens babbel coming up. Klockan är 14.28. För en gångs skull sitter jag inte och bloggar och är osocial på mitt rum utan har släpat ut datorn med batteri i vardagsrummet. Det är himla dumt för här ute finns inget internet så det här blogginlägget får gå online senare. Mariko och jag försöker hålla modet uppe nu när vi precis har lagt två tragiska avsked bakom oss.

Lindsey åkte till flygplatsen runt 12.30 med en kompis och det var ett ganska sorgligt avsked. Hon har blivit lite som en storasyster under min tid här, alltid med råd och hjälp och var den som från första början la en imaginär arm runt min axlar och försökte se till att jag var glad. Fina sydafrikanska Lindsey som nyser högre än någon annan och som precis skrivit klart sitt doktorsarbete. Smart tjej!

Alicia åkte en halvtimme senare med en taxi och det var okej. Hon skrev sin sista tenta idag och var nöjd att ha allt bakom sig. Hon älskar ju Melbourne över allt annat och såg framemot två veckors vinterlov där tillsammans med sin pojkvän och bror.

Avsked som innebär att man inte vet när man ses nästa gång är ännu tristare än avsked där återföreningen är planerad. Jag är glad över att ha lärt känna det här fina människorna och jag hoppas våra vägar korsas igen någon gång i framtiden.

Så nu är det i princip bara Mariko och jag kvar. Sherlyn åker till Perth imorgon (ingen sörjer) och jag sticker på tisdag. Till dess har jag en del som ska hinnas med, men mest ska jag njuta av mina sista dagar i Australien. Det har varit en fantastisk tid här och jag vill krama ur de sista dropparna innan ett nytt kapitel börjar hemma i Tyskland.

Livet är bra fint. Och jag är tacksam och uppskattar det.

Mer babbel åt folket.

June 20th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (0 Comments)

Ja. Här sitter jag igen. Mätt i magen. En tekopp bredvid mig. Livet känns väldigt fint idag, av någon anledning. Jag är stolt över mig själv och över Eric, snart har vi klarat det. Dessa tomma dagar ger mig mycket tid att tänka, det kan vara bra eller dåligt beroende på läget, men än så länge känner jag inte att det är negativt.

Idag har jag tagit en liten morgonpromenad, eller det var snarare en lunchpromenad eftersom det tog ett tag innan jag fick tummen ur och tog mig utanför huset. Fint väder idag, soligt och ganska varmt, kanske 15 grader, men också väldigt blåsigt. Jag lyssnade på P3s Christer och tänkte på Malena och våra somrar på kyrkogården i Fränninge.Vi rensade ogräs där på gravarna, lyssnade på radio, fnittrade och pausade.

Gårdagens filmkväll var gemytlig. Rummet var svinkallt, men det passade ganska bra in på den hemska filmen.

Ikväll blir det mer film, ska på bio med Julia samt handla ägg innan dess. Jag är galen i ägg. De är nyttiga och praktiska och snabba och lätta att variera. Köper nog på mig en 36 ägg idag och hoppas att de räcker tills det är dags att åka hem. Julia sticker ut på äventyr på lördag och när hon väl kommer tillbaks så är jag borta. Så nu börjar avskeden. De är annorlunda mot de som jag var tvungen att ta hemma i Sverige och i Tyskland. Då visste jag ju att vi ses igen om sex månader, lite längre i Sverige-fallen, men nu vet man liksom inte. Om. Hur. När man ses igen.

Så går tankarna just nu. Just det, jag är förbannad också. För att inte alla i huset tar sin städuppgift på allvar. En viss människa tror nog att vi är dumma i huvudet. Hon fuskstädar. Försöker få det att se ut som hon har städat. Torkar golvet på väl utvalda ställen så att vi ser att det är blött, men det märks ju att hon inte har dammsugit först ens!

Ångrar nu att jag la ner tid på att städa hennes del av badrummet. Skulle fasikenmig har lämnat alla äckliga tusenfotingar och hårstrån i duschen.

Nu var jag klar.