Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Det febriga plåstret

January 8th, 2017 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Elsa var sjuk igår. Och två dagar innan det. Och egentligen nog idag också. Men igår var det värst. Sist hon var så dålig var lämpligt nog när vi skulle fira hennes första födelsedag för tio månader sen. Hon har vaknat i panik varje halvtimme de senaste tre nätterna. Antingen av akut törstighet, eller för att det rann snor på överläppen, vilket hon inte kan acceptera, eller för att hon hade ont i halsen och kände sig hängig. Igår somnade hon om i vår säng med fötterna på min mage. Sen spenderade vi i princip hela dagen i det läget. Gosade, kramades, drack juice och försökte hitta nya böcker som vi inte redan hade läst fem gånger. Hon var så varm, så varm. Och så ledsen och ynklig och trött och slö och liten. Vi brukar vara väldigt snåla med paracetamol, men igår gick det inte att låta febern göra sitt jobb ostört. Så vi gav henne en liten hutt var sjätte timme, efter nogrann konsultation med Emelie och Malena (aka the supermoms). Och idag mår hon mycket bättre.

Hon har ögonen öppna på hel stång, hon pratar och fnissar. Och är hungrig! Igår åt hon några vindruvor bara. Och en glass som hennes mormor via ett uppiggande skype-samtal föreslog. Så nu ska jag joina min frukost-fixande familj i köket och vara glad för att det bara var feber och att vi har medicin som underlättar i sådana här lägen.

Ibland är jag alldeles trött i huvudet efter en hel dag med Elsas diskussioner och alla berättelser som hon kräver att jag drar om och om igen. Men efter en dag då hon ligger matt i min famn och inte vill prata alls, så saknar man ju den där lilla rösten direkt. Nu ser jag framemot att höra om hur hon ska hjälpa mormor med tomtarna nästa år, hur Alba spillde en bit hundmat bredvid sin skål och hur pappa en gång ramlade med cykeln och slog sig på magen. Världens bästa unge, som vanligt.

Elsas mormor och morfar var i stan

April 21st, 2015 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Förra helgen hade vi alltså finbesök från Sverige, mina föräldrar kom på fredagskvällen efter att helt ensamma lyckats ta tåg och tunnelbana från flygplatsen hit till vår lägenhet. Det blev ett fint möte mellan nykläckt unge och förväntansfulla morföräldrar. Det känns alltid konstigt när delar av min svenska värld “krockar” med min värld här, men nu var det liksom extra märkligt: Jag har en bebis, jag är hennes mamma och plötsligt fick hon träffa min mamma.

Mamma och pappa hade med sig fina presenter från släkt och familj så vi hade lite julafton där på fredagskvällen. Jag fick böcker som jag beställt och skickat hem till mamma och pappa och Elsa fick en massa kläder. Sen bäddade vi för gästerna på soffan och gick och la oss.

Lördagen och söndagen spenderades sen mestadels på stan, eller iallafall utanför lägenheten. Vi åt brunch på amerikanska Yours här i Bornheim, promenerade omkring massor, åt glass på Häagen Dazs på Fressgasse, schnitzel i Sachsenhausen, träffade Kai lite snabbt i hans hood, pratade och turades om att skjuta omkring barnvagnen. Jag fick amma på en träbank på en restaurang och lyckades göra ungen nöjd.

På lördagskvällen lagade pappa sin paradrätt, röda köttbullar, med assistans av Eric, medan mamma och jag pratade om ditten och datten och jag visade upp lite highlights från Elsas garderob.

På måndagsmorgonen stack Eric till jobbet och en halvtimme senare var det dags för gästerna också att dra sig mot flygplatsen. Nu ses vi igen till sommaren. Och då har lillstrumpan antagligen hunnit växa litegrann…

 

Sitter och skriver uppsats fortfarande. Överraskning! Eller inte. Sceneriet har dock ändrats eftersom planet mot Tyskland gick tidigt i fredagsmorse. Jag mår bra här, det gör jag. Efter en helg med allehanda fritidsaktiviteter, alkohol, vänner och fint väder så har alltså verkligheten hunnit ikapp och datorn startats igen.

Idag har jag sprungit en runda nu på morgonen, skrivit massa tyskaläxa samt försökt kontakta min handledare. Vet ni, ska jag berätta hela handledarhistorian så får jag starta en blogg till, så det skiter vi i. Men nu har han iallafall hört av sig och vi har bestämt träff på Skype på onsdag. Det kommer vara skitkonstigt och obekvämt att skypa med sin lärare, men det är bättre än inget och jag BEHÖVER verkligen hans feedback för att veta vart jag ska gå härnäst med uppsatsen.

Så. Tills dess klöddar jag runt lite, skriver om, raderar, lägger till, analyserar, researchar och funderar. Det måste bli bra det här. Sommaren och målet och drömmen är nära nu.

Annars då? Vill ni höra lite om helgens fritidsaktiviteter? Alltså. Natten mellan torsdag och fredag sov jag bara tre oroliga timmar på grund av just handledaren och dryg stress, så på fredagskvällen var jag helt slut men gick ändå ut och åt mat med Linda, Lars, Maraike, Kai och Eric. Det var ganska trevligt, men hög musik och trött svensk gjorde att jag kände mig rätt trist.

Lokalbahnhof mai 2013

Hoppas alla på bilden är okej med att den nu finns på min blogg. Sonst musst ihr was sagen! 🙂

I lördagskväll träffade jag svenska tjejerna, var piggare och gladare och roligare. De är ju så fina också! Vi åt grekisk mat, drack vin, pratade om livet och avslutade med Vodka Cranberry på närbelagd bar. Fint så.

Här sitter jag och ser röd ut bredvid Izabella. Bilden snodd från Angelica (http://renhuvud.spotlife.se)

Här sitter jag och ser röd ut bredvid Izabella. Bilden snodd från Angelica (http://renhuvud.spotlife.se)

Igår körde Eric och jag en powerwalk genom stan i gassande solvärme, det var runt 25 grader varmt och väldigt fint. Vi hälsade på hemma hos hans släkting, hemma hos Tobi och åt italiensk glass på en liten stenbänk. På kvällen lagade vi thaimat till hela lägenheten, svängde ihop LCHF chokladmousse till efterrätt och satt på helspänn framför Tarantinos Django Unchained tills det blev dags att gå och lägga sig. Och där sluts cirkeln. Filmen som utspelar sig under slaveriets mörka dagar påminde mig naturligtvis om min kandidatuppsats och ångesten, självtvivlet och hårslitandet kom som ett brev på posten. Jag kör vidare nu helt enkelt, bara sådär. Så får vi se vad det blir av allt.

Jaha, så är det fredag igen och när den här dagen är slut, om cirka två timmar, är det bara fem dagar kvar innan jag sätter mig på ett plan ner till Tyskland. Ska bli skönt att få se Eric igen och framförallt skönt att få stanna längre än en helg.

Igår var en bra dag, trots allt. Jag var och donerade lite blod tillsammans med Ulrika på förmiddagen, blev lite yr och svimmfärdig av det, konstigt nog, men återhämtade mig sen efter att ha druckit massor med vatten och spenderat en timme på golvet med fötterna på sängen. Så då gick jag och hämtade de finaste ungarna i Malmö på förskolan. K och O hade firat Lucia hela dagen och var nog lite slitna, men vi hade ändå roligt i snön innan vi gick hem och värmde oss. De fick mat och blåbärssoppa till efterrätt och sen varsin liten julklapp från mig. Jag hade köpt Play-Doh, lera, till dem som båda verkligen uppskattade. K började genast bygga saker och pyssla ihop små maträtter medan O tyckte det var roligare att lyfta burkarna i och ur lådan de kom i. Gulliga ungar!

Sen kom deras mamma hem med en julklapp till mig också! Så himla snällt och onödigt och oväntat! Jag fick en teburk och ett te, passar mig, som är storkonsument av te, skitbra! (Jag drack en premiärkopp senare med ekologisk vispgrädde i för extra lyx och det smakade som varm glass!)Dessutom fick jag dricks på lönen också och en massa julkramar och gick därifrån glad och varm i hjärtat. Fina människor som jag hittat via annons och trivs jättebra med.

Idag har vi varit i skolan en liten stund, sen på Stortorget, sen hem och slöa och käka. Och nu sitter jag här. Med lite sand i ögonen. Kanske blir en tidig sänggång?

Imorgon ska jag ta en powerwalk tror jag, samt slå in julklappar och skriva novell. Hej! Och ja, förresten, mormor! Tre okända människor har kommit fram på stan och berömt min fina mössa och frågat var de kan köpa en likadan! Jag berättade stolt att min mormor stickat den åt mig! Komplimanger till dig alltså!

Der Abend / Kvällen.

February 17th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Tyskland. - (2 Comments)

Vilken kväll! Eftersom restaurangen vi egentligen ville testa inför Lars och Lindas bröllop inte hade plats för oss idag, bestämde vi oss för att äta middag på favoriten Vapiano och träffade L & L där vid 19-tiden. Knappt hade de hunnit sätta sig ner innan Linda halade fram en present som jag genast fick öppna. Det visade sig vara ett litet (och praktiskt ur packningssynpukt) fotoalbum med foto på mina viktigaste tyska vänner. Så glad jag blev! Alla korten är dessutom tagen med Lars’ proffskamera och har riktigt grym skärpa. Till middag åt vi pasta och sen gick vi, som jag visade bild på, till Häagen Dasz och åt glass. Jag åt en kula Caramel Biscuit and Cream och en kula Strawberries and Cream. Mycket gott. Efter det så gick vi mot den där restaurangen som jag nämnde i början. Den ligger i Maintower som är en skyskrapa på 200 meter och 56 våningar. Restaurangen ligger på 53e, så ni kan ju tänka er att utsikten är ganska god. Vi drack varsin drink, av olika slag, och irriterade oss på den ohövligaste servitrisen jag någonsin träffat. Mer om det i ett senare inlägg. Sen var vi nöjda och glada och begav oss ut på gatan igen. Ett litet tag slog vi följe bara innan vi var tvungna att kramas hejdå. Nu ser jag inte dessa två fina människorna förrän i juli. Då har de dessutom hunnit gifta sig borgligt redan och Linda bytat efternamn. Härligt helt enkelt! Jag kommer såklart att saknar dem båda och resten av mina vänner också. Men tiden går snabbt och snart kommer jag att vara tillbaks i Tyskland och lite senare tillbaks i Sverige. Jag kommer att fixa det. Livet är underbart!

 

Was für ein Abend! Weil das Restaurant wo wir eigentlich Essen testen wollten, heute kein Platz für uns hatte, entschied wir uns stattdessen für unseren Liebling Vapiano, und trafen Lars und Linda da um 19 Uhr. So schnell sie am Tisch saßen, hat Linda ein Geschenk für mich ausgeholt, das ich direkt öffnen dürfte. Da drin steckte ein kleines (und für Reisen sehr praktisches) Fotoalbum mit Bildern von alle meine deutschen Freunde. Ich habe mich so gefreut! Alle Bilder sind außerdem mit der Profikamera von Lars gemacht, und haben eine sehr gute Schärfe. Zum Abendessen haben wir also Pasta gegessen, und danach sind wir zu Häagen Dasz gegangen. Ich hatte eine Kugel Caramel Biscuit and Cream, und eine Kugel Strawberries and Cream. Sehr lecker. Nach dem Eis sind wir in das am Anfang genanntes Restaurant gegangen. Das liegt in dem Maintower, ein Wolkenkratzer der 200 Meter hoch ist und 56 Stockwerke hat, also könnt ihr glauben dass das Blick unfassbar schön ist. Wir tranken jeder einen Cocktail, von verschiedenem Art, und irritierten uns auf die unhöflichsten Kellnerin die ich je erlebt habe. Mehr davon erzähle ich in einer späteren Post. Am Schluss haben wir zusammen eine kurye Weile nur gelaufen vor wir uns von einander verabschieden müssten. Jetzt sehe ich diese feine Leute nicht bis Juli, und werden sie schon standesamtlich geheiratet habe, und Linda ihren Nachname geändert. Einfach Herrlich! Ich werde die Beide natürlich vermissen, genau so wie alle andere von meinen Freunde. Aber die Zeit läuft schnell und ganz bald bin ich zurück in Deutschland, und dann noch ein kleines Moment später in Schweden. Ich werde es schaffen. Das Leben ist schön!