Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Ensam på stan

February 10th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Tyskland. - (0 Comments)

Jag låter hjärnan vila från mina fyra manssambos och tar en långsam, kall, rofylld runda nere på stan. Das Leben ist schön.

20120210-161017.jpg

Middag på Schöneberger

February 9th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Mat. - (2 Comments)

Kom precis hem från torsdagsmiddag på stan med Eric, Lars och Linda. Fast det egentligen är varmare  än på öänge, så känns det väldigt väldigt kallt ute just nu. Vi satt dessutom vid ett bord precis vid dörren eftersom restaurangen var full och vi inte vill stå upp och äta. Jag kan heller inte hantera sådana där höga bord där det är tänkt att man ska sitta på en pall och njuta av min mat. Det är en kamp att komma upp och sen får jag sitta och vara på min vakt hela tiden för att inte trilla ner igen. Inte idealt som jag brukar säga. Iallafall tog Eric och jag en spårvagn och en tunnelbana för att komma till den Frankfurtiska stadsdelen Bornheim där kvällens resaurangval ligger. Det blev en gammal goding där vi har ätit många gånger förr, både med mina föräldrar och med Lars och Linda. Dessutom låg min förra lägenheten typ i närheten så då käkade vi ofta en dagens kvällsmat där när Eric skulle sova hos mig och vi var för lata för att laga mat. Schöneberger heter restaurangen och de serverar stora portioner rejäl tysk mat. Vi snackar schnitzel, flammkuchen, kalkonsallad, kaiserschmarn och andra läckra måltider. Jag var vansinnigt sugen grönsaker, så jag åt en sallad med stekta champinjoner och kalkonbitar. Eric tog en schnitzel med den berömda frankfurtsåsen (en sås som enligt legenden innehåller 8 olika örter), Lars åt också sallad och Linda en bakad potatis med gräddfil. Det var väldigt gott, som vanligt, fast jag måste säga att kylan som drog in från dörren varje gång nån gick ut för att röka, gjorde att man liksom inte kunde slappna av så bra. Men Lars och Linda är fina och bra och trevligt hade vi det. Efter att vi hade delat  på två efterrätter också, gick vi snabbt som sören mot bilen och sen fick vi skjuts hela vägen hem. Nu sitter Eric vid datorn och jobbar undan litegrann igen och jag sitter också vid datorn och grämer mig över att jag fortfarande inte är en sådan bloggare som fotar allting. Ska skärpa mig på den punkten, okej? Så ni slipper se en massa generiska, framgooglade tråkbilder, okej? Lovar! Nu kollar Kai på Sons of Anarchy och jag måste blunda konstant för det finns inte mycket som är fint och sevärt i den serien. De verkar så… arga hela tiden. Vi hörs imorgon bitti!

Sen kvällsmat

February 8th, 2012 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (0 Comments)

Igår var Eric så himla sen att ätandet av kvällsmaten inte inträffade förrän runt 21 på kvällen. Idag var det jag som gick och handlade för sent, och började då också laga mat för sent. Därför har vi fortfarande inte ätit middag och nu börjar jag bli HUNGRIG. För att göra allting mer sen så hade jag inte läst igenom receptet ordentligt och det visade sig att degen skulle jäsa två gånger, 30 minuter varje gång. Men grabbarna är tålmodiga och väntar tyst, desstutom jobbar de allihop flitigt framför sina datorer så de har nog inte ens märkt än att maten är sen. Vad blir det då för kulinariskt äventyr idag undrar ni avundsjukt. Jo det ska jag berätta: Det blir tomatsoppa och focaccia. Tomatsoppan, ska tilläggas, är gjord på riktiga tomater istället för konserver. Många på tasteline och ica.se kommenterade negativt mot konservtomater och jag var såå sugen på grönsaker att jag la lite extra tid på att skålla och skala tomaterna för en riktigt god soppa. Som nu står i köket och blir varm i väntan på att focaccian med rosmarin och fetaost äntligen ska bli färdig. Vattnas i munnen bara jag tänker på det. Ska gå och kontrollera färdighetsgraden nu. Bis später!

Det snöar 2.0

February 7th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Tyskland. - (0 Comments)

Nu har det snöat sen jag sist uppdaterade och gatan utanför blir vitare och vitare. Jag är lite orolig för min pojkvän som gick till jobbet imorse i en icke-snötålig utstyrsel… Men han kommer väl fram så småningom!

20120207-165840.jpg

Det snöar!

February 7th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Tyskland. - (2 Comments)

Vi har just nu cirka -10 grader kallt här i Frankfurt. Jag sitter visserligen inne vid datorn, men hade fönstret öppet i trettio sekunder i förmiddags när jag vinkade adjö åt Eric och jag kan meddela att det är väldigt kallt. Nu, precis nu, började det även snöa! Känner i och för sig att snö i stan är väldigt tråkigt för den är inte vit och mjuk särskilt länge innan den blir grå och slaskig. Men samtidigt är det finare med lite snö när det ändå är så kallt!

20120207-130456.jpg
Kanske kan man inte se snön, men här har ni iallafall utsikten från vardagsrummet just nu, inklusive en spårvagn och ett tåg.

Dejtnight med Clooney

February 6th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Mannen. | Tyskland. - (0 Comments)

Eric och jag planerade en romantisk dejt ikväll som igår fick en spännande tvist då jag råkade bjuda in alla Erics flatmates också.. Som tur var så kunde ingen av dem och det blev bara vi två som pälsade på oss alla vinterkläder vi hade (och jag kände mig än en gång säker på att min North Face-jacka à 3000+ spänn var en bra investering) och stack iväg till Blockhouse här i Frankfurt. Det är en väldigt trevlig American style restaurang som är ganska dyr men ändå mysig och familjär liksom. Inget snoffssnoffs där inte. Dessutom är maten LÄTT värt pengarna och vi var sugna på redig stek och det fick vi. Så, nu har jag rättfärdigat att vi åt lite dyrare kvällsmat en vanlig söndag i februari. Eric åt en tung jäkla köttbit med klyftpotatis och chilibönor, det var nån superamerikansk grej de körde med just nu. Själv åt jag det som lite diskriminerande kallas Mrs Rumpsteak, den minsta köttbiten på menyn (180 g) som serveras med sallad och, i mitt fall, potatisgratäng. Väldigt, väldigt gott. Till och med salladen som verkligen inte var nåt särskilt innehållsmässigt smakade gott, fräscht och friskt.

Efteråt tog vi tunnelbanan mot centrum med ett litet stopp på Häagen Dasz. Vad passar bättre än lite god glass en kylig vinterkväll som denna? Vi tog glassen to-go eftersom filmen vi ville se på bio snart skulle börja, och jag kan rapportera att glassen höll sig väldigt frusen och fin ända tills vi kom till biografen. När sen mörkret sänkte sig över vårt kuschelseat så packade vi upp våra små skräddarsydda glassbägare och mumsade på till filmen The Descendants med George Clooney som Oscar-nominerad huvudrollsinnehavare. Helt okej film, jag grät ett par gånger och skrattade ett par gånger, inget att anmärka på alltså. Den utspelar sig på Hawaii så om jag känner mig själv rätt blir det till att googla på Hawaii-resor imorgon.. Iallafall, efter att eftertexterna rullat tog vi tåget tillbaks igen och den lilla söndagsdejten var över!

Just nu i kollektivet.

February 3rd, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

I brist på annat får det bli ett inlägg här ikväll. I nuläget sitter Eric vid datorn och jobbar med skärmen full av HTML-kod framför sig. Han har sina tubsockar i flipflops och en tröja som glipar vid ryggslutet. Kai sitter bredvid och spelar nån form av dataspel på sin fina Applelaptop. Han är skäggig som aldrig förr och har en hörlur i örat så huvudet diggar till emellanåt. Bredvid mig på soffan sitter Alex som precis kom hem från jobbet. Han har Fjällrävenkläder från topp till tå (han får dem billigare av nån han arbetar för) och suckar nöjt medan han tuggar i sig resterna av den middagen jag fixade innan. Det var schnitzel, stekt potatis och örtagårdssås. Masoud ligger på den andra soffan och skickar sms, mest troligt till sin långdistansflört i Berlin. Vi kollar på en konstig rymdfilm med Wesley Snipes, Sylvester Stallone och en väldigt ung Sandra Bullock. Det är fredag och ungefär 15 dagar kvar tills jag ska åka till Australien. Många är tankarna som snurrar i hjärnan.

 

20120203-210621.jpg


Jag är 25 år. Jag har världens finaste pojkvän. Jag tycker inte om trånga folksamlingar. Jag gillar strumpbyxor. Jag älskar att läsa böcker. Jag är mörkrädd. Jag har jobbat på kyrkogård. Jag vill ha en massa barn. Jag trivs i Rosengård. Jag pluggar engelska. Jag har tjockt, glansigt hår. Jag ser Frankfurt som mitt andra hem. Jag tror på Gud. Jag äter inte vindruvor. Jag anser mig vara hyffsat allmänbildad. Jag skäms för min filmsmak. Jag litar på min mamma. Jag kan skratta så att jag får kramp i käkarna. Jag gråter extremt lätt. Jag får ibland bortdomningsmigrän. Jag pratar tre språk flytande. Jag är stark. Jag kan inte härma min finska klasskamrat. Jag pratar mycket skit. Jag mår bra av frisk luft. Jag har väldigt breda fötter. Jag hatar Karlsson på Taket. Jag har över 50 par skor här hemma. Jag älskar min iPhone. Jag är bra på att hitta fina människor. Jag är hobbypsykolog. Jag är en lat scout. Jag kan pinsamt lite om politik och historia. Jag passar fint i blått. Jag pysslar gärna och bra. Jag lyssnar för lite på musik. Jag har apigt håriga ben. Jag är glad. Jag har en familj i USA också. Jag har en redig relation till min lillebror. Jag har en relation till min lillasyster. Jag har min pappas fingrar. Jag har min mammas litteraturintresse. Jag är på väg till Australien. Jag har höga krav på mig själv. Jag har höga förväntningar på livet.