Hej världen!

Dagens blogginlägg levereras till er från de djupaste salarna av en amerikansk skola i Frankfurt. Jag vaktar sovande barn. Två pojkar och tre flickor sover på varsin madrass med ljusblått överdrag. De dreglar och snarkar, men är samtidigt väldigt söta.

Det är onsdag idag och jag har lite ångest. Inte så illa att jag måste gråta bort den, men väl litegrann. Nog för att jag inte ska må hundra procent toppen. Jag skyller den mest på dåliga vanor. Jag slarvar med LCHF som om det inte finns en morgondag och då blir jag sjuk så då kan jag inte springa och när jag inte kan motionera ordentligt så slarvar jag ännu mer med maten. Men imorgon, 1 augusti, är det skärpning som gäller. Slutar äta kolhydrater imorgon och börjar löpträna igen på måndag. Så får det bli.

I måndags var jag ute på en Afterwork med Angelica och Izavella. Det blev bifteki och två glas rödvin. Och en massa prat såklart. Fint så. Det spöregnade dock, så jag fick inte visat upp min cykel som jag älskar så innerligt. Även barnen på skolan tycker att den är fin. Ett av barnens pappa sa att jag såg “europeisk” ut. Fick förklara att jag ju faktiskt är europé.

Ikväll ska Eric och jag på lägenhetsvisning. Det känns redan nu som att det inte är vår framtida bostad vi ska spana in, men det är ändå intressant och nyttigt att se sig omkring på marknaden.

Nu väcker jag ungarna tror jag, sen kör vi fyra timmars jobb till innan denna onsdagens feierabend tar vid. Hej på er!