Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

När jag har varit på gymmet en lördagsmorgon och går hemåt, får ett infall och skickar ett sms till Eric så att han och Elsa ställer sig i vårt sovrumsfönster för att vinka på mig. Först ser Elsa mig inte. Hon tittar på tanten med den bajsande hunden, på den stora lastbilen som dundrar förbi och på alla träden som man ser toppen så bra på från tredje våningen. Jag tjoar och vinkar med båda händerna ovanför huvudet. Eric håller henne på säkert avstånd från höjden och pekar mot mig. Så plötsligt ser hon mig. Spricker upp i ett leende från öra till öra. Vinkar med både armar och ben. Sprätter med hela kroppen så att Eric får kämpa för att inte glad-barnet ska glida ner på golvet.

Jag får energi i mina trötta ben och springer upp för alla sju trapporna så att jag är helt andfådd när jag kommer in i hallen uppe i lägenheten och då står de där och ler, mina två familjemedlemmar, och Elsa kastar sig fram och anstränger sig till det yttersta för att komma så nära mig som möjligt, fast hon fortfarande sitter kvar  i Erics famn. Jag tar emot henne, pussar henne på näsan och hon borrar in sitt ansikte i min svettiga halsgrop och inget känns mer rätt än det.

Min dotter, som jag och min kropp och min man har skapat, kramar mig med sin knubbiga bebisarmar, skrattar åt min spretiga lugg som sticker upp under hårbandet och klappar händerna av glädje när jag visar mig. Hon vinkar på mig och ler så att världen stannat. Det. Finns. Inget. Bättre. Och vips har hon köpt sig själv ytterligare fem amningsmaraton och tio gnälldagar. Älskade unge.

Älskade unge del 1

June 4th, 2015 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Eric är hos Kai och tittar på Frauentausch (Wife Swap, finns det i Sverige också tro?) och dricker öl. Jag ligger på soffan och har precis sett det senaste avsnittet av The Real Housewives of NYC (älskar Bethenny). I vår säng på andra sidan väggen ligger en liten bebis, 2,5 månad gammal och extremt självklar i mitt liv. 

Fast jag ibland är så trött att jag håller på att somna när jag sitter på toa och fast jag får ångest över att vara instängd i sovrummet i timmar när hon inte vill sova och fast hon skriker så att hjärtat krossas ibland och fast jag oroar mig över allt från vaccinationssprutor och UV-strålning till mobbningsrisker och könssjukdomar, så är jag ändå så innerligt, innerligt lycklig. Den här lilla människan som inte ens fanns för ett år sen och tog sån tid på sig att titta ut, har nu lindat både Eric och mig kring sina små mjuka lillfingrar. Hon är fantastisk. Så vacker och intelligent och rolig och söt och duktig som bara ens eget barn kan vara. Världens finaste tjej som lyser upp sömnlösa nätter med sitt tandlösa leende och sparkar med hela kroppen av energi och glädje när man pussar henne på näsan. Vår dotter som luktar så gott, som krampaktigt kramar mitt pekfinger med sin starka näve när hon tar varje måltids första klunkar, som får skrattrynkor kring ögonen med de långa fransarna när hon ler i sömnen, som formar munnen till världens minsta O när hon tittar på träd som gungar i vinden. 

Så liten och så färsk, men ändå det finaste som finns. 

  

Bäst sömn med bröst

May 29th, 2015 | Posted by Jess in Filosoferande. | Ungen - (0 Comments)

Med en bebis hemma så baseras ens välmående och psykiska hälsa extremt mycket på bebisens sovvanor. Som jag skrivit innan så har vi lärt oss att inget varar för evigt och att barnets beteende till stor del är totalt random. Helt omöjligt att förutspå och till största delen korkat att basera nån form av schema på. Med detta sagt så vill jag berätta att läggningen av ungen varit minst sagt komplicerad denna vecka. 

Hon vill i princip bara sova med boob i munnen och jag kan inte sova med bebismun på mitt bröst. Jag ammar inne i vårt mörka sovrum och hon ligger och snuttar i min famn. Jag väntar länge länge, 10-15 minuter, efter att hon somnat innan jag långsamt lirkar ut bröstet och BUMS vaknar hon och jag kan antingen plugga in saken igen, eller försöka vyssa henne till sömns utan. Alternativ två funkar aldrig. Så då börjar vi om igen. Och igen tills jag lyckas få ut boppen och hon fortfarande sover och jag sen väntar ytterligare 15 minuter innan jag försiktigt lägger ner henne på sängen. Och då vaknar hon igen och vi måste börja om från början. 

Och jag är stressad över det faktum att jag inte vill att hon bara ska kunna somna under amningen. Samtidigt så vill jag bara att hon somnar så snabbt som möjligt så att jag kan få en timme på soffan utan bebis på min kropp. Kanske läsa nån sida i en bok och dricka en kopp te innan jag måste gå och lägga mig för att orka amma igen några timmar senare. 

Jag vill inte förstöra mitt barns liv!!

Jag försöker samtidigt tänka att amningen och bröstet är mer än bara mat. Det är närhet och anknytningen och gos och trygghet. Kanske behöver lillstrumpan lite extra sånt just nu? Då vill jag ge henne det. Även om min bokläsartid blir lite kortare. Det kommer antagligen inte vara för evigt.