Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Julen är nära

December 15th, 2015 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Elsa och jag kom precis hem efter lunch på stan med Izabella, lite julavslutning för oss för imorgon åker vi ju som sagt hem medan Izabella och hennes växande mage ska fira jul här. Vi åt på en liten restaurang på Berger Strasse, alltså bara några minuter hemifrån. Elsa var nymatad och nysoven och glad tjej som fick låna en barnstol och sen satt och dinglade med benen, åt bröd, gurka och friterad fetaost för glatta livet. Jag är så stolt över hur lätt det är att ha med henne och eftersom få träffar som mammaledig är livsnödvändiga, så tänker jag att det inte är hela världen om hon inte skulle vara på humör nån gång. Då får vi väl gå hem igen, liksom.

Det är julstämning hemma hos Izabella och det är lite julstämning hos oss också, men det ska bli mer i Sverige! Hela min resväska är i princip full av julklappar och snart nalkas både utdelning av dem, julbord på restaurang och julfirande hemma hos mamma och pappa. Det ska bli såå mysigt! Jag planerar dessutom samtidigt, lite sådär i bakhuvudet, hur vi ska fira jul nästa år, när vi är i Tyskland. Det känns viktigt för mig att vi skapar fina traditioner, för Elsas skull. Det måste inte nödvändigtvis vara mina, svensk vanor som vi satsar på, men nån form av struktur på fixandet och firandet vill jag ha.

Ja, så medan Elsa tar sin andra tuppis och Eric, som är sjuk och hemma från jobbet, kollar på zombier på datorn, så ska jag slå in nån klapp till, packa lite och försöka checka in oss på ett flyg till Köpenhamn. Det blir nog bra det.

Perfekt helg i Skånetrakten

May 7th, 2014 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. - (0 Comments)

Jag har haft en mycket bra helg i Sverige. Den började med att Eric och jag tog oss till flygplatsen på fredagsförmiddagen. Jag älskar att resa ensam, men jag älskar ännu mer att resa tillsammans med min man. Vi tog oss fram till Sövde, åkte med en mycket dyr och skurril taxichaufför, fick sno pengar av mamma och pappa för att betala honom och bäddade sen på golvet i deras vardagsrum. Efter nån timme kom Mallan och Miriam och hämtade mig och vi åkte hem till Emelie och Ebbe och Nessa. Där återförenades tre bästisar och två gullungar och en hund och det blev några fina timmar med tjejsnack och hämtmat innan våra partners joinade oss och kvällen fortsatte med snäx och mer snack. Dessa barn som mina bästa vänner skapat, så himla perfekta. Och så perfekta föräldrar de är, alla fyra. Lugna och säkra och coola och kärleksfulla. Barnen blir där efter, sådana som man bara vill vara med hela tiden. Det är otroligt bra människor som jag har i mitt liv och det känns lika skönt i magen varje gång jag inser att ingenting har förändrats, trots att vi inte setts sen januari. Vi är fortfarande vi.

På lördagen började Eric och jag med en shoppingrunda i Sjöbo. Vi fick tag på både ett päronträd, en spardosa, rysk joghurt, rökt korv, några avocados och en burk bostongurka. Vi hälsade även på hos mormor och morfar som turligt nog var hemma och bjöd oss på kaffe och hembakade kakor. Jag unnade mig ett halv vaniljhorn som smälte i munnen, min mormor kan hon.
Väl hemma i Sövde igen tog vi en skogsrunda på en timme, lät axlarna sjunka ner i Skåneluften och höll varandra i handen på en bänk vid en sjö i en skog. Mysigt var det. När kvällen närmade sig kom mina småsyskon över på middag och vi hade det trevligt med högt och lågt, sorgligt och vackert. Det bjöds på god mat även där, chokladmousse LCHF-style och kycklinggryta med mycket peppar.

Jannicke skulle lämpligt nog på hopptävling i närheten på söndagsmorgonen, så jag fick upp Eric i tid och vi stack dit. Parkerade bilen på en klöveräng och fick flashbacks till tiden då jag och lillebror blev medsläpade på ponnytävling varje helg, mutade med korv i bröd och kioskgodis. Jag med en snuskig Jackie Collins-roman under armen och Jimmie med en traktor eller tre i en plastpåse.
Syster gjorde skitbra i från sig och det gjorde hennes för dagen något sparkiga häst också. De hade ett nedslag tyvärr, så fyra fel, annars hade de vunnit hela skiten eftersom de var snabbast av alla. Stolt och nervös stod jag där och strålade i morgonsolen, hon är så grym min siz.
Efter succén på tävlingsbanan körde vi hem igen, duschade och lastade in päronträdet i bilen. Ebbe döptes i en miniliten kyrka i Björka och alla var så fina. Storebror Viking hällde stolt upp vattnet i dopfunten, de rakryggade föräldrarna läste bön och rabblade namn som att de inte fanns en morgondag. Vi fick lyssna på Dessans ljuva stämma och titta på en gullig liten bäbbe som lugnt tog emot sina namn. Efteråt bjöds det på urgod smörgåstårta med lax och tonfisk och räkor och en fin våningstårta i blått med silverstjärnor. Jag fick ha Miriam i knät en lång stund, lukta på henne fjuniga huvud, fnissa olämpligt mycket med Emelie och Malena, och bara känna mig jädrigt nöjd med livet.

Dagen avslutades sen med årets första grillning. Köttig korv och hemmagjord vitlöksmajonäs med grönsakspaket och sallad. Trevligt så. Vi kollade sen Beck-film och Eric förstod nästan vad det handlade om och mamma gick och la sig och pappa var kvar.

På måndagen tog mamma och jag en kraftpromenad genom skogen igen, pratade om allt möjligt och sådär. Sen körde hon oss till Hyllie och vi tog flyget hem igen. Hem till hem två liksom.

Alice Springs- Here I come!

May 17th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (6 Comments)

 

Pizzan blev lyckad tyckte jag! Den smakade naturligtvis inte som vanlig, kolhydratspackad vetepizza, men den var helt okej. Ska berätta mer och visa bilder när jag är hemma från minisemestern igen.

För imorgonbitti så bär det ju av mot Alice Springs. Det ligger ganska precis mitt i Australien och staden i sig ska inte vara nån superhöjdare, men ett bra mellanstop på väg till Uluru, Ayers Rock. Jag får skjuts av Lindsey till flygplatsen imorgon, hon ska hämta upp sin pojkvän som kommer på besök från Sydney, sen tar flygningen till Alice Springs lite mer än två timmar. Väl där blir det lunch och stros på stan, förhoppningsvis nåt besök på ett Aboriginal konstgalleri också. Tidigt på lördagsmorgonen blir jag upphämtad av en tourbus och så bär det av på äventyr på väg mot Uluru. Vi är sen hemma sent på natten samma dag och vid lunchtid på söndag går planet tillbaks till Adelaide.

Där har ni planerna. Jag får se hur det blir med bloggandet, tänker inte låta det stressa mig, utan nu ska jag på äventyrssemester! Om än en kort sådan!

Ha det fint, vi hörs!

 

En av mina sambos mådde inte så bra igår morse, hen var ledsen och hade hemlängtan och saknade sin pojkvän. Jag försökte trösta så gott det gick. Jag berättade att min första termin i Sverige efter att jag flyttade ifrån Eric och Tyskland var hemsk. Jag hittade inte riktigt min plats i skolan, lägenheten kändes tom och tyst jämt och Erics trygga famn var väldigt långt borta.

Men sen vande jag mig. Cirka fem månader tog det nog, sen hade jag vant mig. Jag hittade Emma, Ulrika och Malin som jag kunde gapskratta och irritera mig tillsammans med, lägenheten var min fristad, mysig och lugn och Eric träffade jag minst var femte vecka. Saknaden hölls under kontroll och inställningen var den rätta.Jag trodde aldrig att närhetsknarkande jag skulle klara tre år i distansförhållande, men efter Australien är det bara två terminer kvar och jag känner mig starkare än någonsin.

Försökte alltså förmedla det här till min sambo igår. Det blir bättre. Det är farligt att vakna varje morgon och tänka: “Bara fyra år till.” Man måste lära sig bita ihop, man måste ge det tid och man måste vara envis och stark. Hon verkade lite gladare när jag kom tillbaks från min motionsrunda en timme senare.

Vi gick alla till skolan och när jag som förste man återvände hem några timmar senare låg det en lapp på köksbordet. Vår sambo hade gett sig av mot flygplatsen för en ytterst spontan (och troligtvis SVINdyr) resa hem till sin pojkvän.

Jag hoppas att det ger henne lite kraft, men är orolig att det blir tufft att komma tillbaks till oss i Adelaide eftersom hon lämnade i tårar. Förhoppningsvis kommer hon i morgon. Ville bara berätta det. Berätta lite om hur jag tänker.

Att göra av med tiotusen kronor…

November 29th, 2011 | Posted by Jess in Australien. | Plugg. - (4 Comments)

… på under tre minuter är hyffsat enkelt när man köper en flygbiljett till Australien. Det är alltså så att nu finns det ingen återvändo, den 18e februari sätter jag mitt nervösa arsle på ett flygplan i Frankfurt, åker till Singapore först för en kort paus och sedan vidare mot Adelaide där jag landar 25 timmar senare. Det är väldigt långt till Australien har jag förstått. Alltså, jag har ju varit på Nya Zeeland, ännu längre bort, innan, men nu är det allvar på riktigt på något vis. Jag kommer att vara borta nästan exakt fyra månader och två veckor innan jag åter igen får kasta mig i armarna på pojkvännen i Tyskland. Ni ska veta att jag känner mig säker. Säker på att det här är vad jag vill, säker på att jag kommer klara av att plugga och bo på andra sidan jorden. Och säker på att E kommer att vänta på mig och jag på honom. Livet är till för att levas. Det är bara att bita ihop, kämpa på och tänka “det som inte dödar dig, gör dig starkare”.

Jag planerar att vara stark som en kortväxt, blåögd, skånsk oxe när jag kommer tillbaks till Europa den 3 juli.