4 Jun
2012

Posted in: Friends., Kärlek.
By Jess    No Comments

Två timmar samtalsterapi

Alltså. Jag har ju bara världens bästa människor i mitt liv. En av dem är Malena. Det här blir inte ett kärleksinlägg mer än att jag bara kort påpekar att Malena är en av mina bästa vänner. (Den andra heter Emelie.) Och igår lyckades Malena äntligen synkronisera våra upptagna liv och hade ett två timmar långt samtal via Skype (där Malena fick sitta och titta på mig och mitt skitiga hår och jag inte fick titta på henne) som handlade om allt som hänt sen vi sist sågs i januari. Det var ju en del om man säger så.

Som tur är så märks det aldrig att vi inte pratat på länge. Jag tror det beror på att även om vi inte hörts verbalt de senaste fem månaderna så har vi ändå spenderat så otroligt mycket tid innan i våra liv med att prata om allt och alla och allting, så det gör liksom inte att vi pausar litegrann. Åh vad jag saknar mina vänner i Sverige! Ska bli väldigt härligt att återse er alla i slutet av sommaren, det känner jag mer än någonsin nu.

Får sån energi av att prata med er därhemma som känner mig väl och har samma värderingar och åsikter. Nu ska jag bara haffa Emelie också, sen är cirkeln sluten!

Eventuellt har ni redan sett den här bilden på oss… Jag minns ju inte!

Ösregnade på scoutläger men glada ändå!

10 May
2012

Posted in: Australien.
By Jess    No Comments

Höstväder

Det är nog sören höst här nu, men vilken fin höst det är! Solen skiner, luften känns sval, fräsch och frisk. Träden och gräsmattorna är fortfarande gröna. Tydligen är det så, sa någon, att eukalyptusträden inte tappar sina blad på hösten som de lövträd vi är vana vid i Europa. De flesta träden häromkring är just eukalyptus plus några barrträd och de tappar ju inte heller löv. Av förklarliga skäl.

Jag var i en park i Melbourne för tre veckor sen och fick en liten chock när det låg orange och röda löv på marken. Kändes konstigt med höststämning så där plötsligt, i april liksom.

Jaja. Än så länge är det iallafall skönt ute. Långärmat och solkräm och solbrillor på och sen är man redo för promenader i höstens maj.

Random bilder tagna idag.

14 Mar
2012

Posted in: Australien., Resa.
By Jess    No Comments

Sälbukten.

Ett av våra första stopp på rundresan på Kangaroo Island var Seal Bay, sälbukten, som ligger ungefär 45 minuter utanför Kangaroo Islands största stad Kingscote. Seal Bay Conservation Park är en stor sandig strand där australiska sjölejon vilar och får barn, i princip.

Tillsammans med en guide promenerade vi nerför bryggan mot stranden och havet. Vi hade inte ens äntrat stranden när några av tjejerna i täten får syn på två sjölejon som ligger undan bryggan bredvid och vilar. Alla fotade som galningar, oohade och aahade. Men när vi väl kom ner på stranden var alla knäpptysta. Framför oss befann sig MASSA sjölejon i olika storlekar. Några sov, några solade, några simmade och hoppade i vågorna och några tonåringar lekte lekar vid sidan av.
Det var en så mäktig syn att stå där och bara titta på dessa vilda djur i sin naturliga miljö.

Stranden var vacker den med. Klart, turkost vatten så långt ut som vi kunde se, ren vit sand som kändes som siden mot våra vandrartår, solen som sken från en klarblå himmel, gräset och buskarna på dynerna vajade stillsamt i vinden och alltihop var inramat av enorma, dramatiska klippor på båda sidorna av stranden. Det hela såg ut som ett vykort från paradiset. Ett hyffsat härligt ställe att bo på.

Guiden var noga med att påpeka att vi var där och hälsade på sjölejonen, inte tvärtom. Vi höll oss på säkert och respektfullt avstånd och såg det ut som att ett av djuren skulle vilja korsa vår väg fick vi gå undan. Särskilt de stora hanarna väger över 300 kilo och var för tillfället på jakt efter snygga sjölejonhonor att göra bebisar med.

Sjölejonen tillbringar cirka tre dagar ute till havs, de käkar fisk, aktar sig för hajar och simmar omkring. Sen återvänder de till sin strand och vilar och sover i tre dagar, innan det är dags för nästa mål mat och träningspass. Den här arten är ovanlig och utrotningshotad och således skyddad av australisk lag. Stranden får man bara lov att gå på i sällskap av en guide som vaktar båded sjölejon och turister. Gruppen djur som bor på Kangaroo Island är Australiens tredje största flock.

När alla stod där och knäppte av bild efter bild på de vackra djuren så tänkte jag mest på vad sjölejonen tänkte. Varför kommer de tillbaks till samma strand hela tiden, trots att irriterande européer och inkräktande amerikaner stör dem med skrik, blixar och häftiga rörelser? Finns det ingen annan, mer privat strand som de kan simma till? Jag ställde den här frågan till guiden och hans svar fick mig att le. Han sa:

“Skulle inte du också föredra att komma tillbaks om ditt hem var lika vackert som deras?”

I guess he’s right.

25 Feb
2012

Posted in: Australien.
By Jess    No Comments

Härliga himmel!

Utsikten från gångbron som förbinder min lilla lägenhetsby med stora universitetsområdet. Längst bort som ett mörkare blått bälte kan man se havet. Och nere i dalen kan man eventuellt se en brunorm eller tre.