Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Problem på min skala

June 12th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Det är väldigt viktigt att inte jämföra sig själv med andra. Jämför med dig själv istället. Lättare sagt än gjort, naturligtvis, men såhär. Det finns alltid någon som har det värre, men det betyder inte att man inte får lov att beklaga sig ibland och tycka synd om sig själv i perioder.

Även fast barn svälter i Afrika och regnskogen skövlas i tropikerna, så måste jag ändå få lov att sucka lite över att det är kallt och dåligt isolerat i Adelaide just nu. Mina problem rangordnas på en intern skala som bara gäller mig. Dina problem rangordnas på din skala. Jämför bara med dig själv.

Även fast det det finns människor som är obotligt sjuka i hemska sjukdomar och andra är så överviktiga att de inte kan lämna sitt hem utan hjälp så måste jag få lov att beklaga mig lite över att jag inte är nöjd med hur tjocka mina överarmar är. Det är ett problem på min skala, kanske inte på din. Jämför bara med dig själv.

Även fast det finns studenter som lägger ner nätter, dagar och veckor på att skriva uppsatser och andra har dyslexi, inte förstår språket, eller inte ens får gå i skolan, så måste jag ändå få lov att sura lite över att jag inte får lika höga betyg som jag skulle vilja ha. (Samtidigt som jag vet att jag hade kunnat lägga ner mer tid på det och kanske höjt mina resultat en aning..) Återigen, jag sätter det problemet också på min skala.

Även om det finns människor som har sina partners i krig, eller har förlorat dem för alltid och andra fortfarande letar efter sin stora kärlek så måste jag få lov att svära lite över att jag inte träffat min pojkvän på fem månader. För idag är det överst på min skala över problem. Jag saknar honom så.

 

Helt vanlig dag.

April 30th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Idag har jag försökt plugga hela eftermiddagen. Sett halva “Babel” på turismföreläsningen. Lämnat in den där sabla uppsatsen som jag tjatat om ett tag. Nu vill jag att hela Europa håller tummarna att jag blir godkänd. Jag är trött. Jag har redan träningsvärk i benen efter en ganska kort workout som jag körde imorse. Jag är hungrig och jag tippar på att det blir ceasarsallad ikväll igen. Och tjejsnack framför Biggest Loser som vanligt.

Vi hörs!

 

Helt vanlig, tråkig bild från en helt vanlig, tråkig dag.

Gud vilken kass bild. Aja, jag kan ju inte alltid vara skitsnygg. Jag bjuder på den.

Day 8- A moment

February 13th, 2011 | Posted by Jess in Listor. - (0 Comments)

“A moment” känns som ett ganska brett ämne, ska man ta ett bra moment eller ett dåligt moment eller ett annat sorts moment? Jag vet inte. Jag vill inte tjata för mycket om Eric heller i den här bloggen. Men ni måste förstå att han är min pojkvän och har en väldigt stor plats i mitt liv. När vi inte ens bor i samma land så är det ju inte ofta som jag kan skriva och berätta om nåt som vi har gjort tillsammans, utan det blir alltså mest en kort notis från min sida: “Ja, också har jag tänkt på och saknat Eric idag också!”. Lite sådär. Vad jag vill säga är att jag tänkte komma på nåt moment som inte handlar om honom. Good or bad. Jag tänker annars direkt på flygplatser när jag tänker på “a moment”. Har många bra och dåliga moment-minnen från flygplatser, alla sorgliga hejdån och ett par lyckliga hej.

Ett hyffsat, för att inte säga väldigt, lyckat moment var när jag precis hade kommit hem från USA och mina bästa vänner kidnappade mig, körde iväg med mig till Idas föräldrars uthus och hade ordnat överraskningsfest för mig där. Det var fint. Jag satt hemma och åt middag med mamma och pappa och ett par vänner till dem, när Emelie och Malena plötsligt dyker upp och bara: “Du ska med oss.” Jaja, tänkte jag.. Fixade håret snabbt som sören och satte mig i bilen, nervös och lite spänd. Så kör vi mot Sjöbo, jag minns inte om jag hade ögonbindel eller nåt sånt trams, men jag tror inte det…(?) Dock kom vi aldrig så långt innan vi var framme hos Ida, som sagt, och där hoppade vi ut och jag fick gå själv in i ett litet rum i deras garage typ. Därinne står alla mina favoritvänner och skriker surprise (typ, jag minns inte riktigt, kan ha kommit på det där sista helt själv också.) Och vi kramades och sjöng svenska låtar och drack sprit. I USA är ju åldersgränsen på alkohol 21 så där hade jag vara druckit typ några klunkar champagne på ett helt år, så när vi väl satte igång med det svenska traditionssupandet så blev jag full som ett svin på bara en cider eller två.
Ja.. Det var roligt. Ett riktigt roligt moment.