Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Fullt ös, medvetslös! Nej, men krasslig.

March 24th, 2016 | Posted by Jess in Skit. | Ungen - (0 Comments)

Här borta går tiden på något märkligt sätt ännu snabbare än vanligt. Mamma och pappa är här och vi hänger och äter och jag skriver texter och förbereder festen som skulle gå av stapeln imorgon.

Tyvärr har Elsa nu gått och blivit sjuk. Hon hostade igår och imorse, men var ändå ganska pigg och i princip lika glad som vanligt. Så vi var ute och cyklade en sväng i vårsolen, hon, jag och mamma. Sen träffade vi pappa och åt en schnitzel på stan innan vi kom hem igen och hon däckade i sin säng för en tupplur. Det blev dock bara en väldigt kort sådan innan hon vaknade med ett skrik. Feber, hosta, röda, svullna ögon, droppande näsa och en väldigt ynklig tjej. Lite gladare blev hon när hon fick ta ett bad innan läggning, men det varade inte länge.

Nu sover hon oroligt medan jag jobbar och mamma och pappa kollar på svensk tv på Erics dator. Eric är och spelar kort med Kai.

Tre pajer och en chokladtårta är förberedda till imorgon. Men vi får se hur Elsa mår och låta det avgöra om det blir något ettårskalas eller inte. Så himla tråkigt, men inget att göra åt. Nu vill jag bara att Elsa ska bli sitt vanliga glada jag igen.

ELSA 1 ÅR!

March 17th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Idag för ett år sen avslutades en tre dagar lång kamp för att få ut ungen som bodde i min mage. Det blev till slut ett kejsarsnitt och även om det kändes lite som att fuska, så var jag ändå väldigt glad att få slut på processen.

De la henne bredvid mitt huvud, Eric fick hålla i och så fick jag snusa på min dotter för första gången när hon var alldeles färsk och fuktig och len. Sen gosade hon hud mot hud med sin pappa i ett annat rum, medan läkarteamet sydde ihop mig igen. När vi återförenades i det där andra rummet föll alla pusselbitar på plats och kärleken slog mig med en hammare i ansiktet. Där låg ju min man med min dotter och vi var plötsligt en familj.

Sen dess har den där kärlekshammaren bara blivit större och större. Och idag firar jag ett år som mamma. Inteklokthursnabbttidengår. Som vanligt.

Elsa gillar: Hennes nyaste besatthet är en liten grotta som hon byggt åt sig själv bakom en stor krukväxt, mellan soffan och vitrinskåpet i vardagsrummet. Där kryper hon in och sitter och flinar mot oss. Supernöjd. Hon gillar också sin gåvagn som mycket tid spenderas med. Hon har dessutom lagt dit sin lilla musikkub så nu kör hon en sväng till musik, sen stannar hon och sätter på musiken igen och kör vidare. Hennes första bilstereo!
Ost är fortfarande populärt, och att gunga i parken. Hon gillar Babblarna som hon får kolla på i små doser på våra telefoner. Skypa med mormor gillar hon också, duplo är kul, tömma min plånbok är kul och att titta på hundar på stan är något av det bästa som finns.

Elsa gillar inte: Om man säger nej till något hon vill ha. Hon blir sur, skriker och skjuter ut underläppen så långt hon kan. Hon gillar heller inte att sitta fast i bilen för länge. Men annars finns det inte direkt något som hon inte tycker om. Hon är oftast väldigt glad.

Elsa sover: Bra! Hon somnar av sig själv nästan alltid. Vi låter dörren stå öppen så att ljuset kommer in och så att hon hör att vi fortfarande är hemma. Ibland vaknar hon till för ett snack under natten och ibland sover hon till morgonen. Hon börjar onekligen bli stor. Vi får väl se om vi ska försöka fasa ut amningen nu, när första födelsedagen är här. Jag kommer inte att stressa utan ta det lugnt. Och skita i vad folk säger.

Elsa är: Det bästa som finns. Den smartaste, redigaste, härligaste, finaste, roligaste, charmigaste, grymmaste jäkla ungen som finns. Min stolthet i livet, min dotter. Och det finns inget som är så givande och kul som att hänga med henne och upptäcka världen tillsammans med henne. Älskade älskade Elsa.

 

Vårt lilla geni

March 6th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Alltså, kan nån berätta när Elsa blev så himla stor? Var hon inte en liten skrikig bebis nyss? Som låg kvar där man la henne? Och inte krävde ädelost stup i kvarten?

Hon är så rolig nu. Springer omkring med sin gåvagn. (Eller ja, masar fram än så länge). Snackar hela tiden, på sitt eget språk. Särskilt om jag försöker berätta grejer för mamma på Skype, pratar hon högre och högre. Kastar sig in i samtalet med våld. Hon förstår alla vardagliga grejer, kryper till kylen om jag föreslår att vi ska äta nåt. Kryper till badkaret när jag berättar att det är baddags. Kryper till skohyllan när jag säger att vi ska gå ut.

Hon visar alla sina kroppsdelar på begäran, hon pussas och gosar när man ber henne (och om hon känner för det (läs: inget annat är roligare)). Hon pekar på människor när man frågar efter dem. Hon busar, driver med oss, fejkskrattar för att få oss att skratta. Gömmer saker bakom ryggen. Låtsas att fjärrkontrollen är en telefon, för att sen flina till och sätta på tvn.

Hon är en jäkla härlig liten människa och jag (vi) är så stolta över henne. Världens bästa unge.