Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Musikskolesprång och handlesprång

April 27th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Ibland går tiden bara så himla snabbt. Jag märker när det är dags att städa upp Elsas leksaker, innan hon ska gå och ta på pyjamasen, hur mycket vi har lekt i vardagsrummet och hur mycket vi har varit på språng. Mycket på språng idag.

Vi stack och handlade i förmiddags, hann med två mataffärer och en blöjaffär innan blodsockret dippade hos oss båda och vi fick gå hem och äta lunch. Sen sov Elsa och jag skrev om mobiltelefoner och sådär. Sen vaknade hon i rättan tid för att vi skulle kunna hasta iväg till musikskolan där vi sjöng och dansade.

Tyskarna har en extravers i Pippi Långstrump-låten med en melodi som inte återfinns nånstans i den svenska. Det tyckte gitarr-Brit var fascinerande.

Efteråt gick vi och fikade med Laura och Carla. Pratade bebbar och sömn och bajs och mat och bröllop. Allt sånt som snurrar i våra huvuden just nu, fast Laura är redan gift.

Nu är det tid att lägga sig igen. Imorgon ska Elsa vaccineras. Jag ska tvätta. Och kurera min förkylning så att jag kan träna igen. Japp.

Sångstund med Brit

April 21st, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Igår var vi alltså på Musikskolan, för andra gången. Och som vi älskar det! Det är en stor skola inhyst i ett vanligt hus längs med gågatan här i vår stadsdel. De har alla möjliga sorters klasser och undervisningsgrupper, från saxofon till triangel typ och nybörjare upp till proffs.

På onsdagseftermiddagarna hänger vi där tillsammans med Brit som är vår lärare. Hon spelar gitarr och sjunger och delar med sig av sina maracas, sjalar och bjällror. Vi lyssnar på klassisk musik och folkmusik och Pippi Långstrump och vi dansar och sjunger. Så snart Brit tycker att vi kan låten bra nog så sjunger hon en stämma till, eller kanon, och det är så härligt. Som det lilla ljus jag är så sitter jag snällt och sjunger och gungar och klappar. De andra mammorna var liiiite väl snackiga och okoncentrerade tyckte jag, men de kanske skärper sig…

Dessutom är ju två av de andra mammorna våra kompisar från den tyska lekgruppen med sina döttrar som är bara några veckor yngre än Elsa.

Elsa ja, hon gillar det också. Gungar med och “trallar” på sitt eget vis, spelar med maracasen och hjälper till att städa. Varje gång avslutas med en lugn låt och massa såpbubblor. Och då gråter jag nästan för att jag är så glad att Elsa finns och att upptäcka världen tillsammans med henne är en av de bästa känslorna som finns.