Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Idag kom jag hem från Tyskland. Fem dagar nära nära nära han jag tycker om mest i hela världen och min lägenhet ekar nu tyst och tom och ensam. Vi har hållit varandra i handen, tittat på skräckfilm, ätit middag med vänner, promenerat litegrann, lagat mat och spontant gått på bröllop. Jag har fikat med tjejerna, promenerat mer, skrivit mail, läst bloggar och ätit Blumenkäse. På något märkligt sätt går tiden snabbt som fasiken och så idag, vid lunchtid, följde han mig till flygplatsen och vinkande av mig.

Skit.

Det börjar bli lite trist nu, det här med distansförhållande. Jag vill komma vidare i livet. Börja jobba, flytta ihop med honom, lämna studentlivet. Står ut gör jag ju såklart, och som vanligt bör ingen tycka synd om mig, det här har jag valt själv, för mer än två år sen. Och han står bakom mig, som vanligt, lugn och trygg och stilla och stark. Som ett träd i den tyska innerstadsmarken som väntar på att stormen ska vara över.

Lilla minignuttan rädsla som alltid dyker upp någon dag innan jag ska få se honom igen brukar skrämmas med tankar om förändrade känslor, inbillade fjärilar i magen och nerkyld romans. Så även denna gång. Men jag stod där inne vid bagageutlämningen och väntade på min resväska, såg honom genom dörrarna ut till ankomsthallen och log som en mycket förälskad och lycklig fåne.

Vi hör ihop. Ingen tvekan om saken. Jag skakar på ryggen.

Han har landat i Malmö!

September 30th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. - (2 Comments)

Han är här nu. Jag är hel.

Igår stod jag nervös och sprallig på flygplatsen i Köpenhamn och väntade på att ett SAS-plan från Frankfurt skulle landa. Sen kom han ut genom de där magiska dörrarna och vi kramades och jag tog med honom hem till min nya lägenhet som han bara sett bild på innan det.

Det var lunchdags och jag gjorde en omelett till oss som vi smaskade i oss i andakt vid mitt nya köksbord. Alltid lite konstigt, på ett bra sätt, de första timmarna vi är tillsammans igen. Vi kämpade med att få igång trådlöst internet i lägenheten så att han kan jobba när jag är i skolan.

Det slutade med att samtal ett samtal till min bredbandsleveratör och en promenad till Teknikmagasinet för inköp av ny router. På vägen hem ösregnade det men vi tog oss ändå till Willys, handlade lite mat inför de kommande dagarna och gick hem igen.

Routern gick igång efter nån timme, han var nöjd med sitt internet och vi tittade på film tills vi blev hungriga igen på kvällskvisten. Då tog vi oss till Southern Kitchen, åt hamburgare och snackade skit.

Jag är så himla glad att han är här.

Imorgon kör veckan igång, jag ska på föreläsning och möten samt skriva en liten uppsats till på fredag. Han ska jobba, göra skyltar till en läkarmottagning och sådär. Också ska vi hälsa på mamma och pappa och lillasyster, äta middag med bästa vännerna, kolla in libanesiska Occo, gå på bio och kanske ta en tur till Köpenhamn.

Jag är så himla glad att han är här.

Fredagen har rockat fett.

September 28th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Mannen. | Sverige. - (5 Comments)

Hej. Fina fredagen som jag brukade få uppleva i Australien kom tillbaks idag.

I strålande solsken promenerade jag hela vägen till skolan, fast det är tråkigt när man är själv. Tar ungefär 45 minuter och är en perfekt start på dagen. Man får syre och energi och vaknar till ordentligt så att man orkar sitta i klassrummet sen och glo. Träffade en glad och positiv Sophie som hade gjort en skitbra film till vår redovisning. Min redovisning gick också helt okej och sen blev det lunchdags.

Då anlände resten av gänget, Ulrika, Emma och Malin, och vi hann fnissa lite och prata om gårdagens pubhäng med delar av klassen och våra lärare. Som i sig är en spännande, men hyfsat censurerad historia. Lite vin, lite snack, lite regn och lite SJUKT konstiga människor. Och en BH i en stekpanna.

Sen började redovisningarna igen, väldigt hög klass på redovisningar, jag har så smarta vänner! Samtidigt fanns det också några bottennapp, gång på gång påminns man om hur tröga och konstiga vuxna människor kan vara. Ulrikas dikt var så himla sorglig. Ska fråga henne om jag får lov att publicera den här så ni får se. Sjukt sorglig- och verklighetsbaserad!

När eftermiddagen blev senare gick vi hem. En lång promenad genom stan eftersom Emma skulle handla sulor, solen sken och vi var glada. Livet kändes fint. Igen.

Nu har jag ägnat de senaste timmarna åt att städa lägenheten. Dels för att de behövdes och dels för att ERIC KOMMER IMORGON! Alla säger att tiden har gått snabbt, men det är egentligen bara Eric och jag som får lov att avgöra det. Så det är så.

Och just det, såg senaste avsnittet av Glee också och dog nästan av den utmärkt skådespelade sexuella spänningen mellan Rachel och Brody. O. M. G.

Ja, det var mest det. Nu kan han komma.

 

Vi tycker om varandra.

September 12th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Mannen. - (3 Comments)

Klockan är 23.51 och jag ligger på sängen i en nedsläckt lägenhet med tvn på mute och tänker på Eric. Han är på mässa i Köln idag så det har inte blivit något traditionsenligt skypesamtal ikväll. Däremot har han skickat en massa sms i långtråkiga stunder. Innan idag fick jag också se hans outfit för dagen; mörka jeans, en vit skjorta och hans nya kavaj. Så snygg han var!

Och när det kommer ett sms, eller när han säger “hej sweedy” i telefon eller när han står businessklädd och ser så jäkla fin ut, då bara suger det till i min mage och hela kroppen vet att han är rätt. Det är inte så ofta som hjärna och hjärta är överens, men när det gäller Erics vara eller icke vara i mitt liv, då finns det ingen tvekan.

I december firar vi fyra år tillsammans och nu i höst, när terminen startade, har vi klarat två år i distansförhållande. Det känns bra att mer än hälften är över och jag ser framemot att få flytta ihop med min pojkvän till sommaren, men samtidigt så är jag inte ett dugg orolig för tiden som är kvar. Vi fixar detta. Efter Australiens fem månader av separation känns Sveriges sex veckor som en piss i havet.

Kärleken övervinner allt.

 

Sommarkväll i Frankfurt

 

Tyska grammatiska problem.

September 11th, 2012 | Posted by Jess in Plugg. | Tyskland. - (2 Comments)

 

Hatar att känna mig kass. Har suttit i princip hela dagen, med några pauser och försökt göra förra och denna veckans tyskläxor. Det har inte gått bra. Ofta när det gäller språk är jag lat och förlitar mig på min intuition och min “hörsel”, att jag kan höra vad som låter rätt och vad som inte låter rätt.

Men dagens uppgifter är så extremt teoretiska och exemplena är proppfyllda av falluckor och elaka meningar som ska översättas och rättas och ändras på alla möjliga sätt. Dessutom är läroboken väldigt krånglig och tråkig och hjälper inte direkt till. Suck.

Mitt hopp sätts nu till Eric och en senare Skypekonversation med honom. Problemet är bara att han ju pratar tyska på modersmålnivå och inte har en aning om hur teorin ser ut, vilka grammatikregler som finns och så vidare. Ibland lyckas jag inte ens förklara vad det är jag vill ska hända med en mening.

Usch. Känns som dagen varit slöseri med tid. Det har den naturligtvis inte, jag har gjort nästan alla uppgifterna. MEN. Det återstår att se hur mycket som är rätt. Suck.

 

Nya tider i Sverige

September 6th, 2012 | Posted by Jess in Sverige. - (1 Comments)

 

Jag lever fortfarande.

Hemma i Sverige skiner solen och höstvindarna blåser. Jag har återförenats med mina fina klasskamrater, haft tjejsnack med Malena och Emelie på ett tåg till och från Göteborg samt flyttstädat en massa åt föräldrarna. Jag har även hunnit med att flytta in i en ny studentlägenhet här i Malmö och börjat skolan.

Förhoppningsvis kommer jag igång med bloggandet igen nu när säsongen är ny och jag inte längre kan ockupera mina armar med att krama Eric.

Jag lovar härmed bilder på nya lägenheten samt längre uppdateringar från mitt oh-så-intressanta liv. Tills dess,

Jessica

Kärleksfull helg

August 6th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. | Mannen. | Tyskland. - (0 Comments)

Jag har inte bara firat bröllop i helgen, jag har firat kärleksfest. Det var så otroligt fint och fast jag inte varit på mer än några stycken bröllop tidigare så var det här i en klass för sig.

Lördagen började med ett misslyckat frisörbesök för min del, jag grät litegrann och hatade mig själv för att jag betalt pengar för en så ful frisyr, sen tog jag ur alla hårnålarna och borstade bort sprayet och kände mig fin igen. Det blev den svarta klänningen, för er som hjälpt till med det, jag sydde fast ett lila skärp i midjan också, i samma tyg som Erics bröstfickenäsduk. Sen drog vi till hotellet i Mainz, bytte om och träffade en mycket nervös brudgum. Lars var väldigt stilig i kostym och vit slips. Vi körde honom till kyrkan och minglade lite innan vi tog plats på första raden för att invänta brudparet.

När de gick in rullade glädjetårarna nerför kinderna på mig. Jag var helt enkelt så himla lycklig för deras skull, för kärlekens skull, för att Linda äntligen fick gifta sig med Lars. Hon var vacker som en dag, min kära tyska väninna. Hon hade en lång, benvit klänning med lite släpp och en slits i yttertyget där tyllen böljade ut. 100 pärlemorknappar i ryggen, axelbandslöst korsettliv och en ärmlös, höghalsad spetsjacka som dekorerade ryggen. Riktigt tjusig!

Ceremonin gick bra. Fin musik, fina texter och en snyftande jag. Lyckades dock klämma fram min bibeltext på tyska utan att gråta eller säga fel, så det är jag nöjd med.

Efter vigseln följde champagne och bröllopstårta i den stora restaurangen med utsikt över vinberg och staden Mainz, man kunde till och med se Frankfurts skyline långt borta. Jag fixade och hjälpte tärnorna att blåsa upp heliumballonger, jag hämtade glömda saker i bilen och pratade med nya och gamla bekantskaper.

Så blev det dags att sätta sig till bords, äta fantastisk mat (rökt lax, soppa med vaktelägg, oxfilé och dessertbuffé) medan människor lekte lekar med brudparet, höll tal, visade bilder och roliga filmer samt skojade om allt. Jag hade brudens far till bordet och var lite nervös, men samtalet flöt och jag gjorde förhoppningsvis inte bort mig alltför mycket.

Eric, som ju var bestman, höll också tal, hans första. Han var skitnervös och hann inte träna alls mycket innan men bestämde sig för att köra hårt, kastade sina anteckningar och pratade fritt ur hjärtat. Jag tror Lars och Linda uppskattade det iallafall. Och jag var stolt.

Sen drog dansen igång, det spelades Abba och tysk schlager och pop och rock och house och allt möjligt och vi dansade och åt nattmatskorv och pratade och drack Vodka Orange och tog kort i fotoautomaten som stod uppställd i lokalen och tittade på brudgummens halvnakna brottningsmatch och stämningen var på topp och kärleken flödade.

Klockan 6 på morgonen satt Eric och jag till slut i en bil på väg till hotellet, vi var de allra sista kvar och fick vänta ett tag på the shuttle. Efter att jag hade tvättat bort smink och svett från ansiktet somnade jag med ett leende på läpparna…

… och fick sova lite mer än tre timmar innan klockan ringde och vi gjorde oss i ordning för gemensam frukost där fler tal och presenter väntade. Det var ganska många trötta och bakfulla människor på den där frukosten, men vi pratade och skrattade och myste någon timme innan folk började droppa av.

Jag körde hem mig och Eric och däckade på soffan i sällskap av flatmates och övernattande vänner innan vi avslutade bröllopshelgen med tonfiskmacka och tidigt sänggående.

Hela helgen har jag alltså gått runt och varit lycklig. För Lars och Lindas skull. För min egen skull som har fina Eric. För min egen skull II som har alla dessa underbara människor i mitt liv. Tack för en grym helg, finaste brudpar! Och all lycka i framtiden!

Foto från fotoautomaten (med tillhörande accessoarer). Elsie, jag, bruden och Maraike.

Hej!

Det är dags för en liten uppdatering igen. Jag är glad. Förra veckan var vi färre personal än någonsin på jobbet men vi lyckades ändå få ihop det, stressade och irriterade men överlevandes. Det känns inte kul alls att driva en verksamhet där vi inte har tid att umgås med barnen utan spenderar all tid med att skyffla dem fram och tillbaks, mata, tjata, byta blöjor och skälla. Kanske blir nästa vecka bättre, hoppas det, för allas skull.

Jag ska jobba två veckor till, sen ha semester en vecka och sen passa min Grace en vecka innan jag kommer hem till Sverige igen för att städa barndomshemmet i Starrarp och flytta in i min nya studentlägenhet vid Värnhem i Malmö.

Vädret var soligt och varmt hela förra veckan så vi firade på jobbet med vattenlek och sen firade vi med Lars och Linda i parken en kväll. Det grillades och åts antipasti och även när solen hade försvunnit bakom Frankfurts skyskrapor var luften varm och ljuset mjukt. Väldigt romantiskt och härligt, även om det var jobbigt att ta sig ur sängen för fruehdienst morgonen efter.

Igår regnade det lite under dagen, men kvällen var fin. Klockan 21.45 gave Eric och jag oss ut på en liten kvällspromenad som slutade med en tvåtimmarsvandring genom Frankfurt, över broar och längs med floden. Sen sov vi gott båda två kan jag lova. (Särskilt Eric som inte brukar sova så gott/hårt/länge.)

I har jag fixat med en massa nyttigheter. Körde powerwalk i morse, sen kroppspeeling på det. Vek en massa tvätt, tvättade mer, emailade, beställde hemförsäkring, bokade flyget hem (28 augusti säger jag hejdå till min man och återser Sverige igen), rensade min email-inkorg och en del annant smått och gott.

Ikväll ville vi titta på Batman, men den engelska versionen är utsåld så det blir kanske en annan film, eller så skiter vi det. Vi ska också äta lite mat på dejt, min man och jag, sen imorgon kör vi igen.

Allt bra hemma i Sverige? Vem vill ha kräftskiva med mig i september?

Kram!

 

 

Jag är hemma igen!

July 6th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. - (3 Comments)

Jag är hemma. Sitter i Erics vardagsrum och läser bloggar och tittar på tysk tv. Eric sitter bredvid, jobbar och pussar mig då och då på örsnibben. Jag är hemma.

Resan gick ganska bra, det är ju såklart hyfsat jobbigt att sitta i en flygplansstol i 20 timmar och vara på resande fot i 25, men det gick bra. Nu har jag blivit sjuk. Hostar och snorar, har ont i öronen och halsen. All stress och längtan har runnit av mig och immunförsvaret krackelerade helt enkelt. Men det gör inte så mycket, för jag är här och det är allt som räknas.

Att se Eric stå där på flygplatsen, att krama honom igen. Det var underbart såklart, men också extremt konstigt. Jag var trött och svag och svimfärdig och sa bara att det kändes så konstigt, Eric blev till slut orolig. “Men konstigt på ett bra sätt iallafall?” Och det var det ju! Men bara så himla ovant.

Nu är allt bra. Imorgon ska jag få träffa Angelica och Yvonne tror jag, ringer dig senare Angelica! På söndag pärchenhäng med Lars och Linda och sen börjar jag jobba på måndag.

Sommaren 2012 har börjat.

 

 

På väg hem del 5

July 4th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (1 Comments)

Sista delen i sagan om hemresan har kommit. Om allt funkar som det ska så publiceras det här inlägget exakt samtidigt som mitt plan från Singapore landar i Frankfurt. Sen tar det naturligtvis ett litet tag innan tullen är passerade, passkontroller genomförda och bagaget upphämtat. Men sen. Då jäklar.

Äntligen.

 

Danke Linda fuer das Foto