Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Cancellerad resa och helgplaner

February 13th, 2014 | Posted by Jess in Friends. | Jobb. - (0 Comments)

Då var det snart fredag igen. Livet är indelat i veckodagar och helger. Båda lika fullpackade med information och människor och aktiviteter och action. Veckan har bjudit på lite drama på jobbet, chefen bestämde hastigt och lustigt att min kollega i Sverigeteamet inte får följa med på eventet som vi har planerat där i mars, så nu ska en annan kollega med istället och ansvaret på mina axlar blev lite tyngre. Vi måste dock göra det bästa av situationen.

Idag visade inköparna upp den nya smyckeskollektionen och det är vackra saker kan jag säga, vill ju lite smått kanske börja sälja litegrann, fast jag egentligen inte är en säljare. Men människor har så positiva erfarenheter på hälsonivå av våra smycken att jag känner att det vore synd att inte dela de med vänner, släkt och bekanta.

Får se om jag kan kränga nåt när jag är i Sverige nästa gång.

Eric har jobbat till jättesent varenda kväll den här veckan, utom i tisdags naturligtvis, då jag drog till keramikmålarstället för att jobba vidare på min pastellskål. Då kom han hem i tid så jag fick dra där ifrån och träffa honom på en kalkon- och champinjonsallad på Schöneberger istället. Också mysigt.

I helgen ska jag klippa mig, en trettioårig småländska ska firas, det blir tre rätters middag här med svärföräldrarna och däremellan lite businessklädershopping åt mig.

Vi kör vidare helt enkelt.Jo

Resestress och kvällstankar

February 9th, 2014 | Posted by Jess in Filosoferande. - (1 Comments)

Hemma på soffan i Bornheim sitter nu en trött svensk tjej som är slutkörd i både kropp och knopp. Mest knopp tror jag, om jag ska vara ärlig. Det tar på krafterna att rusa iväg efter jobbet, hoppa på ett plan, umgås med så många fina människor som möjligt, snabbt andas in så mycket sövdiansk luft som får plats i lungorna och sen i all hast lämna ett ettårskalas för att inte missa bussen till tåget som tar en till flyget tillbaks. Puh.

Jag har kommit fram till att två nätter är för kort. Inte värt det. Och då har jag ändå haft en med beröm godkänd helg hemma i Skåne. Emelies lille påg är ljuvlig, mormors födelsedag firades med släkten och smarrig mat och Ms kalas idag blev pricken över i:t.

Men det är ändå stressigt. Började storgråta så fort jag kom innanför dörren här hemma. Jag tycker liksom synd om Tysklandslivet på nåt makabert sätt. Sverige är så fint och har en relation med mig som är svår att toppa. Tyskland får kämpa för att hålla jämn takt med den. Och Tyskland har blivit vardagen som ligger i vågskålen mittemot semsterns, Sveriges.

Eric blev rädd när jag dök upp med tårar i ögonen och en panikångestattack på väg att bryta ut. Jag vill så gärna få ihop det. Att det ska funka. Att jag inte ska glida ifrån mina föräldrar och missa mina bästisars barns uppväxt och se på när mina syskon skojar mer med varandra än med mig och känna mig dum som inte vet hur man handlar snus på Kvantum och framförallt: Att inte Eric ska känna att det är hans fel. Att han har tagit mig från Sverige. För mig tar ingen. Jag bor och jobbar och lever och älskar där jag vill. Det är mitt val.

 

Limpistolslimning och lägenhetsfixande

January 13th, 2014 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Helgen alltså. Så fruktansvärt avslappnande och effektiv på samma gång. Vi hade nämligen ytterst få planer, min sambo och jag. I lördags mätte jag Izabellas nya lägenhet tillsammans med en bakfull (fortfarande full?) Izabella. Hon ska bli granne med oss den första februari och har hittat en skitfin gammal lägenhet ca en kilometer härifrån. Supergamla golv, högt i tak och öppen planlösning. Den kommer dessutom bli ännu mer fab när Izabella fått lägga sina stylish händer på den.

I söndags stack Eric på svenskalektion till Carl-Philip. Men mer än så var det inte. Resten av tiden var vi hemma, eller tillsammans och fixade. Handlade en massa mat så att vi kunde göra smarrig köttfärslimpa med fetaost och rostade grönsaker med tsatsiki.

Jag drog fram den vita väggfärgen än en gång och dabbade friskt igen skrapmärken och småhål som hantverkarna lämnat efter sig i köket. Eric hängde upp en gardinstång i vardagsrummet. Jag rensade bland mina pysselsaker och klädde en låda att ha som kontorssakerssuppsamlar. Då fick jag även använding för min julklapp för första gången, limpistolen. Den var bra. Varm och snabb som en riktigt bra limpistol.

limpistol

Eric sorterade bland sina papper inne på kontoret. Vi åt middag framför tvn och tittade vidare på månadens tv-serie och bara andades. Sen plockade jag fram datorn och så gick vi på virituell shoppingrunda tillsammans. De är de enda shoppingrundorna som Eric accepterar, men det går bra det med! Det slutade med att vi beställde en ny vattenkokare, min är från stenåldern och läcker numera som ett såll, ett soffbord, ovalt i trä i lämplig storlek, två nattygsbord, små, vitlaserade som ska få knäppa knoppar har jag tänkt, en kryddhylla för att få ordning i  det köksskåpet och en slickepott. Så att jag kan baka bättre!

Nu går fixandet vidare. Jag har gjort en liten shoppinglista på Ikeas hemsida som vi ev. ska fråga Erics mamma Kristina om hon kan fixa. Jag plockar runt bland kontorets alla prylar. Det är ett sånt rum som vi bara trycker in saker i utan att riktigt ha nån plats för dem. Ikväll ska vi äta rester och lägga upp annonser på det som vi inte behöver, jag behöver hitta nåt mer att limpistolslimma och så ska vi antagligen titta mer på tv. så. Himla. Skönt.

Hoppas att ni också har haft en bra helg!

Tidig uppstigning och riktig utrensning

September 2nd, 2013 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Sån produktiv lördag jag hade! Det kan till och med vara så att Eric långsamt börjar förstå varför man inte ska sova bort sina helger – man hinner ju med så himla mycket om man går upp i tid! Vi började vår dag med att gå på loppis längs Mains strand. Det var… intressant. Jag kom fram till att jag kanske hellre går med Izabella än med Eric, eftersom han måste leva med skiten jag vill släpa hem så har han liksom mer åsikter än Izabella… Hehe.

Efter lite schlendering fram och tillbaks, och varsin korv, så tog vi tunnelbanan till en lägenhetsvisning i en lägenhet som inte alls var okej. Den hade, vilket jag läst i annonsen och sen förträngt, ett såkallat Frankfuter Bad. Det innebär att badrummet (handfat och dusch/badkar) befinner sig bakom ett skynke i köket. Toalettstolen står utan vask i ett annat litet rum. Man måste alltså ta med sina rumptorkarhänder i handtaget därinne för att gå och tvätta dem i köket?

Nej tack.

Vi körde varvet runt genom alla rummen under två minuter och sen ut igen med målarfärg på skorna.

Nej tack.

Sen följde lite matshopping på ett av Tysklands finaste Rewe, deras ICA, innan vi tog tunnelbanan hem igen. Vi slöade lite på soffan, men jag var rastlös och irriterad och nere för att ingen vill ge oss en fin lägenhet. Jag hade liksom kli i ryggraden efter att göra nåt som tog oss närmre flytten fast vi inte har en lägenhet. Det slutade med att jag packade 8 flyttkartonger med böcker och allehanda prylar som tillhörde mig. (Åtta flyttkartonger med skit har jag alltså lyckats transportera hit genom att ta lite i taget varje gång jag hälsat på Eric. Okej.)

Grabbarna är så coola och lata och avslappnade att de sen också gick med på att låta mig rensa ut stora förrådsrummet i vardagsrummet. Kanske 5 kvadratmeter med hyllor fyllda med skit. Jag kastade och sorterade och städade och var väldigt nöjd.

Eftersom Sperrmuell, alltså människor som man kan beställa hem som hämtar skrot på väg till tippen, inte kommer förrän på torsdag nästa vecka så fick vi tyvärr ställa tillbaks de större grejerna som ska slängas. Detta gjorde att den stora tillfredsställelsen av ett tomt, utrensat rum uteblev. Men det var ändå rätt gött.

Ska försöka tvinga Eric att packa lite varje (dag)/helg så att vi kommer nånstans och hinner gå igenom hans grejer.

Varmt som tusan här nere nu och i Skåne har jag sett. Skönt! Men trötta barn och personal. Igår drog jag hem till Angelica en liten sväng efter jobbet, gav ‘na en kram och lite choklad samt smaskade i mig en ask hallon tillsammans med henne och Izabella som dök upp senare. Vi satte oss på balkongen och pratade lite, jag drack ännu en flaska vatten och sen tog jag tunnelbanan hem igen.

Var så jäkla trött. Och i morse vaknade jag med feberkänningar i kroppen, tungt huvud och ont i halsen. Det första man är pigg på då är inte att sticka och passa en skock vilda 2-åringar direkt. Men de har väldigt ont om folk på jobbet så jag masade mig dit och varnade alla att jag var lite hängig. Dock gick det bättre än förväntat, kanske var det kaffeintabletterna som Eric tryckte i mig på vägen ut genom dörren, kanske var det för att ungar är så jädrans fina ibland.

Nu har jag översatt hela kvällen och väntat på Eric. Han är äntligen på väg och vi ska äta en sen middag tillsammans, marinerad kyckling. Sen måste jag nog gå och lägga mig, sova bort lite bakterier så att jag orkar en dag till innan helgen kommer. (Samt sova bort sockersuget som brukar vara som starkast efter middagen…)

Också: Är så tacksam, varje dag, för att jag får komma hem till honom, eller iallafall vet att han kommer. Inget mer hemskt avskedsdatum är satt, jag stannar hos honom hela sommaren och hösten och våren och sommaren efter det och många årstider till. Och det känns bara så rätt.

Kanske är det läge att skriva ett inlägg här på bloggen, Sveriges tommaste forum. Det flyter på med uppsatsen här borta. Nedräkningen har verkligen börjat och på torsdag i nästa vecka ska jag äntligen få träffa min handledare som jag sätter stor tro till. Tills dess är det bra om man har ett färdigt utkast av uppsatsen som läraren kan dissekera, kritisera och diskutera tills man får svar på alla frågor som bubblar och kanske till och med lite bekräftelse på att det man producerat inte är skit.

Just nu har jag nämligen ingen aning på den sista punkten. Jag jobbar enträget vidare med att fylla sida efter sida i ett word-dokument med akademiska meningar på engelska och hoppas på det bästa. Idag var jag på biblioteket tillsammans med Emma, Patrik och Jasmin. Vi var alla lite slitna, lite slöa, lite trötta och lite okoncentrerade. Man kan inte vara på topp jämt, men det hjälper att sitta där tillsammans, paussnacka lite och himla med ögonen åt högljudda lärarstudenter.

Jag fick avbockat det mesta på min att-göra-lista iallafall, skickade också iväg en massa papper åt Jannicke som den sekreterare jag är. Gick upp klockan sex imorse för att springa måndagsrundan innan dusch och promenad till universitetsbiblioteket avklarades. Kan ni förstå det, den här tjejen springer numera 5 km tre gånger i veckan!? Och mer ska det bli! För på fredag är mitt 8-veckors träningsprogram avklarat och då kommer jag starta ett nytt som ska ta mig mot milen! EN MIL. Tänker att jag ska kunna springa en mil tills i slutet av augusti. Senast.

Utöver träningspass på morgnarna hinner jag också med att umgås med Emelie och Malena, som förra veckans shoppingrunda med lunch i solen och gos med en lite olycklig (men också väldigt snäll) Miriam. I torsdags körde vi kursfest som började med vin och öl och Minttu på skolan och sen fortsatte på pub, men då gick jag hem för jag är fattig och ville kunna springa utan baksmälla dagen efter. Sån är jag. Dessutom trycker jag i mig sån megalyxig LCHF-mat hela tiden, att ni bör vara avundsjuka! Vi snackar tacosallad, lax, krämiga såser, bär och rysk yoghurt, rostade nötter, kycklingfilé, Brieost, kolsyrat vatten, gratinerad zucchini och massa mer. Så. Jädra. Smarrigt.

Samtidigt som allt det här händer, som livet pågår och uppsatsen tillverkas och vårsolen lyser och omeletterna avlöser varandra och tvn står dammig i ett hörn så saknar jag såklart min kille. Eric. Han som bor i Tyskland ni vet. Men, de goda nyheterna är att på fredag, dagen efter domedagsmötet med handledaren, så ska jag gå upp i ottan och sätta min gump på ett flygplan mot Frankfurt. Och sen tänker jag skriva uppsats därifrån. Inspireras av de tyska biblioteken och titta på film i sängen med Eric om kvällarna. Kanske dricka vin med tjejerna och krama om familjen Zimmermann som snart blir större. Det ska bli himla fint.

Första bilden föreställer en löpare i löpkläder.

Andra bilden föreställer två bästisar i vårsolen.

Tredje bilden föreställer stolt och svettig löpare som sprungit fem km för första gången i sitt liv.

Sista bilden föreställer tre klasskompisar på fest. (Jasmin, Emma och jag.) Den har jag snott från min klasskompis Emma! Hon i mitten!

Photo 2013-04-15 07 33 07

Photo 2013-04-17 11 58 10

Photo 2013-04-20 16 35 21

fest bild

Pluggpress och resglädje

March 21st, 2013 | Posted by Jess in Plugg. - (0 Comments)

Tiden går, som vanligt, läskigt snabbt. Imorgon åker jag till Frankfurt för att hänga med Eric och mina vänner där tills efter påsk. Det ska bli skönt även om veckodagarna kommer att vara fyllda av plugg som vanligt. Eric och jag får testa på vår kommande vardag där då vi är ifrån varandra under ordinarie arbetstid och får hänga helger och kvällar istället. Ungefär så som alla normala människor har det, men som vi inte haft det så mycket innan när Eric jobbat hemifrån.

Jag är trött. Idag var min sista dag (missar extrainsatt seminarium imorgon) i den här kursen. Tills på onsdag ska jag skriva en hemtenta och sen går vi vidare mot kandidatuppsatskursen som började så smått idag då vi var några stycken som diskuterade idéer med Berndt. Han gillade min idé verkade det som så nu ska jag, tills veckan efter påsk, skriva ihop ett 4-5 sidor långt förslag och förklaring på vad jag tänker att min uppsats ska handla om. Pressen är på. Och kommer så vara tills denna uppsats är inlämnad och opponeringen är klar. Jag funderar redan på vilken champagne jag ska dricka mig full på i Pildammsparken den dagen.

Men det är en bit tills dess. Jag försöker hela tiden tänka, för att inte stressa upp mig själv för mycket, en fot framför den andra, hela tiden. Berndt har också sagt att med hårt arbete och många arbetstimmar så fixar vi detta. Och jag tänker fixa detta.

Har huvudvärk och trötta ögon nu. Bör snart gå och fixa kvällsmat, packa resväskan och lägga mig och sova. Imorgon bär det av till flygplatsen och min älskades armar. Allt känns lite bättre där.

Pojkvänsavvikning och kärleksenergi

March 11th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. - (4 Comments)

Av nån himla anledning så lyckades min trötta, utslitna hjärna inbilla både sig själv och hjärtat att vardagen med Eric, som kom himla snabbt, nu var verklighet. Det var den också, i nästan 10 dagar och det vara väldigt fint.

Vi pluggade och jobbade sida vid sida, Eric tittade på när jag tränade mig svettig framför min DVD. Vi gick på långpromenad i Bulltoftaparken. Vi gick och storhandlade på Willys, flera gånger, och Eric bar alla varorna hem. Vi somnade bredvid varandra och vaknade bredvid varandra. Eric åt kakor och mjölk framför fönstret, jag åt kokta ägg och majonäs framför datorn. Jag gick till skolan och han väntade i lägenheten när jag kom tillbaks.

Det var alldeles, alldeles vanlig och underbart fantastisk vardag. Som nu är slut. För igår satte jag honom på ett tåg mot Kastrup och nu är han tillbaks i Frankfurt och jag har börjat hata förälskade par igen. Säkra tecken på att distansförhållandet är återupptaget: förälskelsehat och orakade ben. I have them both.

Redan om 11 dagar återser jag min karr dock. Flyger till Frankfurt den 22e för att stanna en vecka. Längtar ihjäl mig. Innan dess ska jag lämna in min kandidatuppsatsidé och skriva två uppsatser. Jodåsåatte. Kör vidare här borta. Eric gav mig bekräftelse, energi, mod, styrka och kärlek. Det ska gå.

På väg till tåget i snöstorm. Ser gladare ut än vad vi kände oss...

På väg till tåget i snöstorm. Ser gladare ut än vad vi kände oss…

Post-it-pepp och kärleksnedräkning

February 27th, 2013 | Posted by Jess in Plugg. - (2 Comments)

you can do it

Kanske var det de färgglada post-it-lapparna jag satte upp över hela lägenheten, kanske var det Erics outtröttliga peppning, kanske var det jäklar anamma och viljestyrka. Jag vet inte. Men uppsatsen som fick mig att vilja kräkas av ångest för några dagar sen är nu färdigskriven. Jag har ingen aning om den är bra nog för att få ett godkänt, men jag har iallafall försökt och jag har iallafall skrivit något som jag kan lämna in.

Idag var tanken att lägga nästa kurs första uppsats bakom mig, men så fick jag inte till det och kände att instruktionerna från läraren var för knapphändiga. Nu måste jag alltså tillverka den uppsatsen imorgonkväll (efter föreläsning och barnpassning) och på fredageftermiddag när Eric är här och lockar med sin varma famn. Det är bara att bita i det sura äpplet och trycka ihop något så fort som möjligt.

Idag har jag även hunnit med att tvätta typ sju maskiner med olika sorters tyg. Det var bra att det blev gjort. Jag har pratat med Jannicke, smsat Andreas som fyller år, fått en  gullig bebis av Ulrika, ätit smaskig skaldjurssoppa som Jannicke skickat med mig i en matlåda, snackat med mamma och mormor och morfar och Eric, druckit massa te, läst om den europeiska medelklassen, ringt Telenor, blivit ovän med Telenor, och en del andra smågrejer. Nu ska jag bädda min säng med de nytvättade lakanen, vika kläder och sen gå och sova. Imorgon är det bara en dag kvar innan Eric kommer. Jag längtar.

 

Livsstress och luftboxning

February 9th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (2 Comments)

Gissa vem som fick ett nervöst sammanbrott igår? Jag. Usch. Ibland blir det bara för mycket och jag vill så jäkla mycket och blir frustrerad på mig själv när det inte funkar som jag vill. När jag känner mig lat. När jag inte får ihop min uppsats som jag vill. När jag äter för många mandlar. När jag snoozar för länge. När tiden inte går snabbt nog och samtidigt för snabbt.

Men ja. Jag biter ihop och kämpar vidare och jag försöker att inte bli för stressad av allt som händer just nu. Jag har kontakt med en jättebra personlig coach som heter Eric. Han är alltid nåbar och peppar och säger snälla saker. När jag känner mig som skit berättar han att jag inte är skit. Han är grym. (Dessutom verkar han vara lite intresserad av mig på det romantiska planet också, inte helt fel.)

Idag har jag försökt att bara tänka positiva tankar, andas lugnt och slakta luften under boxningsdelen av min morgonworkout. Det ska fan gå.

46734_10151494954954104_1661626596_n