Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Heeeej! Hej Sverige! Hej Tyskland! Vi är tillbaks i landet, sen i torsdags. Det var en väldigt fin vecka i Sverige som avslutades med att mamma passade Elsa så att jag kunde gå ut och äta middag på restaurang med mina bästa kompisar. Vi hann snacka bort tre timmar plus bilresa fram och tillbaks till stan, medan de där hemma på landet åt köttfärssås och lekte. Elsa nattades sen utan några större missöde. Dagen efter var det dags att bege sig mot gamla välkända Kastrup Flygplats igen. Tyvärr var det storm i Frankfurt så jag fick tillbringa de sista 20 minuterna med att hålla sovande Elsa med en hand och en spypåse i den andra som snabbt blev fullare. Inte så superkul. Men vi överlevde det också.

Sen var det tillbaks till verkligheten när Eric inte var hemma från jobbet förrän 20.30 och Elsa skrek i en halvtimme för att hon saknade mormor. Och Alba. Som hon pratar om denna hund, mina föräldrars dalmatiner. Vi måste nog sören skaffa en hund en vacker dag. Alternativt skaffa vänner här i landet som har en hund.

Ja, och sen dess har Eric varit ledig. Vi har firat min födelsedag med blommor och flaggor och jordgubbstårta. Vi har cyklat på långtur längs Main i lördags när det var 18 grader varmt ute. Vi har spanat in vårt blivande hem i Bad Homburg och fikat med svärföräldrarna. Och idag har vi handlat, gått på promenad och jobbat (jag). Eric ska vara ledig hela veckan och på torsdag åker vi tåg upp till Berlin för att hälsa på släkten. Det ska bli mysigt.

 

Hej från ett snöigt Skåne. När vi kom i torsdags började det rätt snabbt snöa kraftigt och vi fick några centimeter vitt guld. Som Elsa skulle kallat det. Jag kallar det mest kallt och vått mög. Men jaja, lite härligt är det välle, särskilt när Elsa överlycklig kastar sig ner och gör snöänglar med sin mormor. Ännu en gång är vi här och skapar barndomsminnen för fullt. Vi sover i den lilla stugan i trädgården och vi har redan hunnit med en massa sen vi anlände i torsdags. Igår träffade vi först Jannicke på en frukost och Elsa fick sig en ridtur på en lagom stor häst som hette Humla. Jannicke tog henne med på en lång tur bland alla hästarna som stod ute i sina täcken och tuggade hö. Sen ville Elsa naturligtvis inte åka hem utan fick tvingas in i bilen under skrik och sparkningar.

På kvällen åt vi god mat hos Emelie och Martin och snackade skit med dem, Malena, Tony, Gabriella och Johan. Och så alla barnen såklart! Som busade och sprang omkring och kollade på Pippi Långstrump och hjälpte till att ordan marängsviss till efterrätt. Elsa hade mest sjå med att försöka hitta katten. Och katten hade mest sjå med att undvika alla barnen. Elsa satt tålmodigt vid kattluckan i tvättstugan och sprang exalterat och hämtade mig när katten dök upp. Sen däckade hon i mitt knä vid 22.30 och vi körde hem en timme senare.

Idag har Elsa åkt pulka med sin mormor innan vi åt våfflor till lunch och hon sen däckade på sin lilla dagbädd på golvet inne i sovrummet. Jag har skrivit tråkiga texter om pengar och druckit en stor kopp te. När Elsa vaknar sticker vi hem till Malena för att spana in deras nya hus och samtidigt diskutera genom allt viktigt som inte blivit diskuterat sedan vi bästisar var i Polen i november. Det blir härligt.

Dagarna fram till torsdagens hemfärd är fulla av besök och träffar och planer och sen ska vi också hinna med att handla några plagg svenska barnkläder och god mat som ska med hem till Frankfurt. Det blir nog bra det här.

Kompiskärlek och missirritation

August 29th, 2013 | Posted by Jess in Kärlek. - (4 Comments)

Sån tisdag jag hade alltså. Inte. Klokt. Fick pratat med både Emelie och Malena på samma dag och sen runt och sjöng som en jädra idiot resten av dagen. De gör mig så glad och energiig. Ahh.

Malena satt och matade sin dotter samtidigt som vi pratade och jag kom fram till att jag fortfarande inte har fattat att hon har en liten unge. Det beror nog på att jag har känt henne utan unge hela mitt liv. Miriam är världens sötaste och hon satt där och skrattade åt katten, och kanske emellanåt också åt den stora nunan på datorskärmen (mig).

Emelie sprang troligtvis runt och packade under samtalet för hon och hennes kille var på väg till Polen på minisemester och jag blev direkt avundsjuk, men unnar dem det eftersom Emelie är gravid och Martin är snäll och de är så jädra bra människor. Tänker att det är väldigt sorgligt att jag får se så lite av mina bästisar och deras barn och pojkvänner och hoppas att någon snart kommer uppfinna nåt som kan frysa tiden i landet jag inte befinner mig i. Jag hatar att missa.

Samtidigt så är jag så förbenat glad att jag har de där två. Emelajnen och Mallis. Två snygga tjejer som förstår och tänker likadant och håller med och stöttar och tramsar och peppar. Freaking kärlek är vad det är.

Här är vi på Gabriella och Johans bröllop.

Här är vi på Gabriella och Johans bröllop.

Helgen var voll ok.

November 18th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Sverige. - (0 Comments)

Helgen är snart över och jag vill lämna över till måndagen med det här lilla budskapet:

Jag mår bra. Jag är inte deprimerad och sådär, men ibland är jag ledsen (som alla andra är ibland gissar jag.)

I fredags satt jag hemma framför datorn hela dagen och skrev och skrev och skrev. I slutet av dagen fanns åtta sidor på mina dator, inte alla ord lika bra, men några är ändå fortfarande okej. Tror jag. För att fira att jag varit så duktig så käkade jag en hemmagjord Ceasarsallad med massa parmesan och kycklinglårfiléer. Skitgott. Sen att jag äter det typ varannan dag. Hmm.

I lördags tog jag en runda i friska luften och försökte lösa in en trisslott. (Men fick inte för att jag inte hade mitt leg med mig. Ganska löjligt ändå, jag är 26, åtta år äldre än minimumgränsen för att få SPELA.) Jaja. Gick hem och packade ihop lite grejer, diskade och åt en kryddig korv.

Efter en timme på två olika bussar var jag hemma hos mamma och pappa i Sövde och fick visa dem fina ritningar av deras nya hus som världens bästa mediadesigner hade gjort i ordning. Sen åkte jag hem till Malena och Tony och hängde med dem, Andreas, Emelie och Martin och Viking hela kvällen. Käkade smarrig LCHF-förrätt: ugnsbakad Brie, beställd huvudrätt: kebabsallad med fetaost och kalorisnål efterrätt: te. Skittrevligt, vi snackade och flamsade och tramsade tills klockan blev nästan ett.

Här är vi med en tårta till den sjunde vännen. Fan vad snygga vänner jag har!

Idag har jag varit på skogspromenad med mamma, en tur till Bo Ohlsson, där man får mest för pengarna, och ett litet stopp på en mysig julmarknad utanför Tomelilla.

Nu är jag tillbaks till Malmö, har ätit (mycket mat nu känner jag) tacosallad till middag och sitter och försöker bestämma om jag ska pallra mig till skolan imorgon eller inte. Lutar åt pallring eftersom jag missade alla lektioner förra veckan. Men ingen av mina vänner ska dit och då är det inte lika roligt.

Aja. Vi säger så för idag, eller?

 

Chokladbollsfest

October 31st, 2012 | Posted by Jess in Mat. - (0 Comments)

Idag festar jag till det med en chokladboll LCHF-style som en av världens bästa vänner gjort till mig, Malena. När vi var på middag hos Emelie serverades det också LCHF-mat för min skull. Känns fint att mina vänner också tycker att jag är för tjock och stöttar mig i kampen mot kilona!

Haha!

Två timmar samtalsterapi

June 4th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. - (0 Comments)

Alltså. Jag har ju bara världens bästa människor i mitt liv. En av dem är Malena. Det här blir inte ett kärleksinlägg mer än att jag bara kort påpekar att Malena är en av mina bästa vänner. (Den andra heter Emelie.) Och igår lyckades Malena äntligen synkronisera våra upptagna liv och hade ett två timmar långt samtal via Skype (där Malena fick sitta och titta på mig och mitt skitiga hår och jag inte fick titta på henne) som handlade om allt som hänt sen vi sist sågs i januari. Det var ju en del om man säger så.

Som tur är så märks det aldrig att vi inte pratat på länge. Jag tror det beror på att även om vi inte hörts verbalt de senaste fem månaderna så har vi ändå spenderat så otroligt mycket tid innan i våra liv med att prata om allt och alla och allting, så det gör liksom inte att vi pausar litegrann. Åh vad jag saknar mina vänner i Sverige! Ska bli väldigt härligt att återse er alla i slutet av sommaren, det känner jag mer än någonsin nu.

Får sån energi av att prata med er därhemma som känner mig väl och har samma värderingar och åsikter. Nu ska jag bara haffa Emelie också, sen är cirkeln sluten!

Eventuellt har ni redan sett den här bilden på oss… Jag minns ju inte!

 

Ösregnade på scoutläger men glada ändå!

 

Favorit i repris från januari 2011.

Jag har många fina vänner från olika platser i världen och från olika perioder i mitt liv. Alla säger att de har de finaste vännerna, men jag är den enda i hela världen som verkligen har rätt på den punkten. I feel blessed.
På grund av tidsbrist har jag bestämt mig för att bara nämna mina två äldsta och bästa vänner här och nu. E kvalificerar sig också in på den här listan, men han nämns tillräckligt redan 😉 så nu handlar det om två fina tjtjer; Emelie och Malena.
Malena var i många år min granne i Starrarp, det första kortet på oss både är cirka 24,5 år gammalt. Vi är två gulliga bebisar, en med tjocka kinder (jag) och en utan hår (Malena). Våra föräldrar har umgåtts i samma gäng sen för alltid, och gör det fortfarande. Varje sommar hemma på landet tillbringade jag med Malena. Vi spelade tvspel hos C, brottades i cykelhjälm under rugbymatcher, cyklade till Frennigebadet, letade hemliga ställen eller bara hängde.  Malena är klok, lugn och sansad, diplomatisk och rolig som fan.
Emelie stiftade jag bekantskap med när vi var fyra år och gick på kyrkans barntimmar. Sen hamnade vi i samma klass och blev bästisar i fyran, femman typ. Innan dess lekte Emelie mest häst. Hemma hos Emelie luktar det alltid så gott. Vi har tillbringat många timmar där, ensamma, utan vuxna som stör. Lagat mat, ätit chips med dip, kollat på kabel-tv och myst. Sovit i samma säng och pratat i timmar sen lampan släckts. Varit på dansläger och retat oss på folk, tvingat småtjejer att säga kruk. Varit på Sri Lanka och dissat folk på svenska, hatat människor, skrattat åt kräks-Gabbe på Taj Mahal. Emelie är impulsiv, ärlig, kramig, förnuftig och rolig som fan.

Sen var vi tre. Tre alltid. Folk säger att tre tjejer inte kan vara kompisar, det funkar inte säger de, en kommer alltid vara utanför. Så var det inte med oss tre. Vi är special. Vi gick i samma klass ända till nian. Vi bodde ihop i Ystad i tre år och sov till och med i samma säng stora delar av den tiden. Vi delar så otroligt många minnen, från fnittriga körkonserter, galna vilda utekvällar, äckliga fyllor, scoutläger, svullkvällar med OC, dansnummer i Spice Girlskostymer, timmar med bläddring i skolkatalogerna, McDonaldsturer, svettig Indienresa, Disneysemester i Florida, Ullaredsroadtrips, mellanstadiedisco och mörklagda biljardturneringar till framtidsprat instänga i Mallans rum, Sallepizzor och Icaläsk, Time of Your Life med Johan på gitarr, dansbandsgala och Valborgsfirande som ingen av oss minns. I can go on forever, listan kan göras hur jäkla lång som helst. Poängen är den; De här människorna är så himla lika mig men ändå så himla olika och det är därför vi passar ihop. Utan er är mitt hjärtpussel inte helt, utan er exploderar jag av tankar och funderingar, utan er hade jag inte skrattat så tårarna sprutat alls lika ofta. Tack för att ni finns älskade vänner! Andy’s Angels 4evah! <3

Emelie och jag på fin bar i New Delhi, Indien. Vi är både liiite snyggare i verkligheten. 😀

Malena och jag på scoutläger i somras. Vi är båda piggare och mindre skabbiga i verkligheten. 😀

Day 7- Your best friend

January 27th, 2011 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. - (0 Comments)

Jag har många fina vänner från olika platser i världen och från olika perioder i mitt liv. Alla säger att de har de finaste vännerna, men jag är den enda i hela världen som verkligen har rätt på den punkten. I feel blessed.
På grund av tidsbrist har jag bestämt mig för att bara nämna mina två äldsta och bästa vänner här och nu. E kvalificerar sig också in på den här listan, men han nämns tillräckligt redan 😉 så nu handlar det om två fina tjtjer; Emelie och Malena.
Malena var i många år min granne i Starrarp, det första kortet på oss både är cirka 24,5 år gammalt. Vi är två gulliga bebisar, en med tjocka kinder (jag) och en utan hår (Malena). Våra föräldrar har umgåtts i samma gäng sen för alltid, och gör det fortfarande. Varje sommar hemma på landet tillbringade jag med Malena. Vi spelade tvspel hos C, brottades i cykelhjälm under rugbymatcher, cyklade till Frennigebadet, letade hemliga ställen eller bara hängde.  Malena är klok, lugn och sansad, diplomatisk och rolig som fan.
Emelie stiftade jag bekantskap med när vi var fyra år och gick på kyrkans barntimmar. Sen hamnade vi i samma klass och blev bästisar i fyran, femman typ. Innan dess lekte Emelie mest häst. Hemma hos Emelie luktar det alltid så gott. Vi har tillbringat många timmar där, ensamma, utan vuxna som stör. Lagat mat, ätit chips med dip, kollat på kabel-tv och myst. Sovit i samma säng och pratat i timmar sen lampan släckts. Varit på dansläger och retat oss på folk, tvingat småtjejer att säga kruk. Varit på Sri Lanka och dissat folk på svenska, hatat människor, skrattat åt kräks-Gabbe på Taj Mahal. Emelie är impulsiv, ärlig, kramig, förnuftig och rolig som fan.

Sen var vi tre. Tre alltid. Folk säger att tre tjejer inte kan vara kompisar, det funkar inte säger dem, en kommer alltid vara utanför. Så var det inte med oss tre. Vi är special. Vi gick i samma klass ända till nian. Vi bodde ihop i Ystad i tre år och sov till och med i samma säng stora delar av den tiden. Vi delar så otroligt många minnen, från fnittriga körkonserter, galna vilda utekvällar, äckliga fyllor, scoutläger, svullkvällar med OC, dansnummer i Spice Girlskostymer, timmar med bläddring i skolkatalogerna, McDonaldsturer, svettig Indienresa, Disneysemester i Florida, Ullaredsroadtrips, mellanstadiedisco och mörklagda biljardturneringar till framtidsprat instänga i Mallans rum, Sallepizzor och Icaläsk, Time of Your Life med Johan på gitarr, dansbandsgala och Valborgsfirande som ingen av oss minns. I can go on forever, listan kan göras hur jäkla lång som helst. Poängen är den; De här människorna är så himla lika mig men ändå så himla olika och det är därför vi passar ihop. Utan er är mitt hjärtpussel inte helt, utan er exploderar jag av tankar och funderingar, utan er hade jag inte skrattat så tårarna sprutat alls lika ofta. Tack för att ni finns älskade vänner! Andy’s Angels 4evah! <3

Hahaha, lite tipsy är vi nog alla tre, men bilden symboliserar oss så bra så den fick vara med ändå! Malena står och ser glad ut längst till vänster och Emelie gör grimaser åt mig längst till höger.