Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Vår 20 månader gamla papegoja

November 15th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Nu har det flyttat in en liten, gullig papegoja här hemma. Hon heter Elsa. Hon gillar ädelost och sina dockor och att få vara med och skära svamp. Allt jag säger, säger hon efter. Med världens bästa accent, och så gott hon kan. Hon fick leka med mitt smink när jag packade upp efter London. Sen ville hon göra det igen idag och då sa jag att nej, det gör vi inte mer. “Kanske en annan dag”. Hon svarar helt snusförnuftigt: “Ja, mamma. Älsa leka mink en annan dau”.

Så där fortsätter det. Även ord som hon hör för första gången och inte vet vad de betyder gillar hon att upprepa. Jag: “Åh nej, en maska på strumpan!”. Elsa: “Nein! Matta på tumpan!”. Jag hoppas att min hemmasnickrade fonetiska skrift lyckas göra det rättvisa. Det är alltså väldigt, väldigt gulligt.

Jag: “Jag tror vi får släcka lampan igen nu, vi ska ju gå och handla.”
Elsa: “Lekka lampa, vi handla nu”

Jag: “Mormor kan inte prata med oss nu för hon ska dansa zumba med sina kompisar.”
Elsa: “Måhmåh inte pata, måhmåh dana zumba”.

Så ja, underbar papegoja här hemma alltså. Nu gäller det bara att jag håller mina fans, jävlars och rövhåls för mig själv.

Elsa: “Fan, javlaj, jövhal”

Plötsligt både blind och stum

November 10th, 2016 | Posted by Jess in Skit. - (0 Comments)

Efter att Elsa och jag cyklat staden runt och gjort ärende kom vi hem för att laga middag. Vi hade i förmiddags lyckats komma över ett paket kycklingfiléer för halva priset eftersom de gick ut idag. Då fick jag plötsligt väldigt ont i huvudet. Sen kom en bekant känsla i vänsterhanden. Fingrarna domnade bort. Jag fick svårt att se. Huvudet pulserade och snart var också ansiktet bortdomnat på vänster sida. Elsa pladdrade på som aldrig förr och var superglad att vi hade lyckats tillverka is i frysen. Hon tjatade om att hon ville äta isen. Jag låg på sängen i sovrummet och försökte förklara att jag hade ont i huvudet. Då hämtade hon sin bok med fordon där en kille blir hämtad av ambulans för att han har ont. Jag sa att jag inte behövde ambulans. Men det kändes nästan som det.

Eric ska vara ledig imorgon och därför kunde jag räkna ut att han troligtvis skulle jobba över idag. Också. Messade honom och fick detta bekräftat. Då frågade jag mamma om inte hon kunde komma förbi och ge Elsa kvällsmat och lägga henne. Det ville hon gärna, men det hade ju tagit över tio timmar för henne att komma så vi nöjde oss med ett Skypesamtal istället.

Då hade jag så ont i huvudet att jag grät. Dessutom såg jag bara typ 30 % av det jag normalt ser. Och kunde inte prata heller. Nu började jag oroa mig för att det var en stroke. Jag hittade inte orden. Till slut ringde jag Eric och försökte förklara att jag inte kunde prata. Han fattade allvaret och kastade sig på cykeln.

När han kom hem hade jag precis tryckt i mig 1000 mg paracetamol och började känna mig bättre. Nu är jag trött och lite tjock i huvudet, men kan se och prata igen. Skönt.

Vi hoppas på en bättre dag imorgon och framförallt i helgen då en TJEJHELG i LONDON väntar. EXALTATION. (Ja, det är ett ord.)

Snipp snapp, musiken lockar

November 9th, 2016 | Posted by Jess in Tyskland. | Ungen - (0 Comments)

Idag har vi lekt med Noah och varit hos frisören. Elsa satt och ritade medan jag klippte mig och sen fick frisören ge sig på hennes lugg och toppar också. Det gick hur bra som helst, mycket tack vare skynket hon fick på sig som var fullt med dalmatiner. “Alba! Killa!”

Dock blev jag bara medium nöjd, så här i efterhand. Men vi fick brått på slutet för att hinna till musiken så vi betalade och cyklade iväg. Får gå dit igen imorgon för en liten extra ansning. Musiken var väldigt trevlig, som vanligt. Jag älskar att se Elsa uppmärksamt hänga med lärar-Brit på allt hon gör. Elsa dansar, spelar maracas, slår på låren och hoppar så bra en 1,5-åring kan hoppa. Men det bästa är fortfarande såpbubblorna och den lugna musiken på slutet. Då får jag tårar i ögonen, varje gång.

Ikväll var det även dags för körsång för mig, utan man och barn. Men eftersom Eric glömde bort det var han inte hemma i tid. Så jag fick lägga Elsa och sätta mig med jobbet på soffan som vanligt istället. Lite bitter, men ändå förvånansvärt lugn. Skit händer liksom. Får väl försöka komma iväg till kören nästa vecka istället.

Nu ska vi sova.

Ikea med svärmor/farmor stod på schemat idag. Vi stack dit efter Elsas tupplur efter att ha hämtat upp Kristina hemma. Jag hade lovat Elsa att de hade fika på Ikea och hon blev inte besviken. Hon fick en liten prinsesstårtsbakelse, Kristina drack kaffe och jag drack te. När vi kom hem på kvällen redogjorde hon detta för sin pappa genom att säga: “mamma täj, moo kaffe, elsa kaka”.

Sen tog vi ett varv i varuhuset som har så mycket fina saker att jag drömmer hårdare än på länge om ett hus. Samtidigt som mycket känns väldigt Ikea, så har de fina lösningar och härliga juluppställningar just nu. Jag köpte ett nytt duschdraperi, några ljus och en glödlampa. Bra runda på Ikea. Det handlade ju massor om att umgås med släkten också och det lyckades vi med. Elsa var på toppenhumör. Hon gick runt och testade soffor, busade i barnhörnan och möblerade om bland låtsaskrukväxter.

Sen blev det köttbullar till middag här hemma, nu sover ungen och jag har jobbat färdigt. De senaste kvällarna har inneburit ett evigt spring in till Elsas rum. Hon har seriöst kallat på mig varannan minut och inte slutat förrän jag kommit. Hon har bett om vatten, kastat ut gosedjur och korvat runt så att sovpåsen blivit mindre och mindre. Rätt drygt och väldigt onödigt. Så ikväll, innan vi sa godnatt, så sa jag till henne att jag gärna kommer om hon behöver mig, men att det är kväll och dags att sova. Det finns ingen anledning att ligga och skrika efter mamma konstant. Jag älskar dig, puss puss, ses imorgon.

Inte en enda gång kallade hon. Hon låg och småpratade med Svea, sjöng lite på Blinka lilla stjärna och somnade sen.

Grannsämja och pennkorkar

November 7th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Elsa och jag sprang på den kedjerökande arkitekten som jobbar på bottenvåningen här i huset. Vi var på väg hem från lekplatsen i duggregnet när han stannade oss för att småprata några ord. Elsa som hade gått hela vägen hem ville nu att jag skulle ta henne på armen (“mamma bäja”). När vi gick där ifrån frågade Elsa vem han var (“han gubbe?”). Jag förklarade att det var vår granne, att alla som bor i huset är våra grannar. Nej, jag valde att inte gå in på det faktum att den här grannen faktiskt inte bor där utan bara jobbar där. En trappa upp träffade vi en kille i min ålder som vi inte sett innan. Vi sa hej och jag frågade om han bodde i huset. Jo, han var nyinflyttad sen helgen så vi skakade hand och jag hälsade välkommen innan vi stapplade vidare upp. Elsa frågade vem han var (“han pojke?”). Jag förklarade att han också var vår granne eftersom han också bor i huset.

Efter Elsas tupplur gick vi ut en sväng igen, mest för att leta efter hundar och kråkor, men också för att lämna ett paket på posten och köpa smör. Vi sprang in i den nya grannen igen och jag sa hej igen. När han hade stängt dörren bakom sig skakade Elsa min hand och sa “hejhej grannen”. Så. Gullig. Och som hon hänger med i världen, ibland bättre än jag. Ofta bättre än Eric.

Som när vi hittade vad som såg ut som en kork till en överstrykningspenna i soffan och jag ville ha med henne in på kontoret där alla pennorna finns. Jag ska leta upp pennan utan kork, förklarade jag. Hon svarade inte och satte kurs mot vårt sovrum. Jag hörde henne dra ut Erics nattygsbordslåda. Jag hittade ingen överstrykningspenna utan kork. Då ropar Elsa från sovrummet “Mamma! Elsa hitta!” Då hade hon uppenbarligen koll på att det inte var en kork till en penna utan en kork till ett USB-minne som låg i den där lådan. Så. Smart.

Kläder, kalender och kaffelugn

November 6th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Tyskland. - (0 Comments)

Jaha, då var helgen slut igen. Det var ju själve sören. Jag har spenderat min helg med att handla dyra saker till mig själv, pyssla adventskalender och hängt med mina nära och kära.

Jag beställde hem en massa saker som jag tyckte jag behövde: en vinterkappa, högklackade boots, vit blus och lite krafs till. När frakten och returen båda är gratis är det liksom lika bra att fläska på och testa olika modeller och storlekar. Väldigt smidigt när Elsa har andra nöjen i livet än att sitta i vagnen och glo på mig när jag testar tio par byxor. Ett par saker av det jag beställde fick stanna, men jag kände ändå att en shoppingrunda utan barn var på sin plats i lördags. Så jag stack ner på förmiddagen, med strosande och flanerande i åtanke. Tyvärr spöregnade det och stan var full av folk och jag kände mig tjock. Så det var endast mellan-harmoniskt. Men jag fick tag på några småsaker, så jag ska väl inte klaga. Och Eric höll ställningarna här hemma. Det var nog bra träning för både honom och Elsa, eftersom jag ju ska tillbringa 36 timmar i London nästa helg.

Nästa projekt för helgen var den adventskalender bestående av stuvbitar av tyg som legat här hemma och skräpat som jag håller på att pyssla ihop. Den blir… hemmagjord. Men ganska mysig ändå väl. Och målet är såklart att den ska bli klar tills 1 december. Elsa är exalterad och håller som bäst på att lära sig vad jultomten är för en filur. Jag frågade häromdagen vad tomten kommer med. Paket, svarade hon. Och vad är det i paketen, frågade jag. Gurka! utropade hon, skitglad, trots att hon inte är ett jättestort fan av gurka.

Och så har jag som sagt hängt med nära och kära. Eric har varit hemma och pysslat om oss. Fyllt hemmet med kaffedoft och sitt lugn. Jag har pratat med mamma på Skype och fått se tre dalmatiner ligga framför brasan som värsta Skåne-versionen av de 101 dalmatinerna. Vädret har som sagt inte levererat så det har blivit mycket bokläsning, pysslande och docklek. En sådan helg som man behöver ibland när Trump hotar att bli president och vår lilla unge har hostat lungorna ur sig på nätterna.

Elsas pappa är bäst, ingen protest

November 3rd, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (1 Comments)

Elsa börjar bli lite lite pappig nu. Jag gillar det! Det är skönt att hon kan gå till Eric också, fast om jag ska vara helt ärlig så är jag nog fortfarande förstahandsvalet om vi båda är hemma. Men nu när Eric jobbar igen efter den långa pappaledigheten och Ibiza-resan och sådär, så saknar hon honom. Imorse grät hon när han skulle gå till jobbet. Sen frågade hon när vi kom in efter lekplatsen om pappa var hemma. Och när jag säger att han kanske inte hinner hem för att läsa godnattsagan så gråter hon. Och när jag säger att han kommer att tassa in och pussa på henne när han kommer, så gråter hon.

På morgnarna är det Eric som ska hjälpa henne på med pyjamasen igen efter toabesöket. Det är han som ska läsa böcker i sängen tills hon tröttnar. Då hoppar hon ner, hämtar hans mjukisbyxor och kräver att de går in i vardagsrummet tillsammans.

I tisdags var vi en snabbis på Erics jobb och lämnade en stol med bilen. Så nu hoppas hon varje gång vi ska köra bil, att det är till pappa vi ska. Fint att hon uppskattar honom så mycket.

På ett sätt är det också lite orättvist att jag är hemma med henne hela dagarna och leker mycket med henne såklart. Men jag måste ju samtidigt tvätta, städa, laga mat, handla, diska och sånt som hon då får antingen hänga med på, eller leka själv under tiden. Jag tror att pappa är lite mer lek och Elsa-fokus. Så att hon föredrar att ha honom hemma på morgnarna eftersom hon då tror att de ska leka hela tiden. Vilket de i princip gör på helgerna, så där har hon i och för sig rätt. Vi får kanske försöka dela upp sysslorna lite jämnare på helgerna för att undvika det här problemet? Samtidigt tycker jag det är skönt att laga mat SJÄLV en gång i veckan och unnar verkligen Eric att få leka med sin dotter istället för att skala morötter i köket.

Hmm.

Varsågod, du får lov att bära mig

November 2nd, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

På tyska säger man ju “bitte” till både “varsågod” och “är du snäll”. Elsa håller på att reda ut begreppen nu och säger alltså “tack tack mamma” när hon ger mig något. Eller vill att jag ska ta något från henne. Som när vi ska gå ner för alla trapporna och hon vill att jag ska bära henne. “Mamma bäja, tack tack mamma”. Och så händerna i luften så att jag fattar vad jag ska bära. Älskade, tunga, sprattliga barn, klart jag vill bära dig både upp och ner för de där trapporna.

Bra Elsa, tygsortering och släkthäng

November 1st, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

På morgnarna, när Eric gått till jobbet och Elsa ätit upp sin müsli, då är min stora kopp te sval nog att kunna drickas och jag sitter vid bordet i vardagsrummet och tittar på min lilla unge som pysslar omkring. Hon pratar med sina dockor, kommer förbi mig för att jag ska hjälpa henne fixa en tofs på en av dem. Hon dansar till en Mozart-låt från sin tärning. Hon kämpar med att få upp lådan med pussel för att sen utbrista ett “baa Älsa” när hon klarat det. Ibland kommer hon med en bok som vi läser tillsammans, ibland leker hon själv hur länge som helst. Och det är förbenat mysigt att ha en liten unge, det måste jag säga. Och jag är förbenat stolt över henne, det har säkert framgått vid det här laget.

Idag tillbringade vi resten av dagen med att sortera tyger och göra äggröra innan tuppisen. Och när Elsa hade sovit åkte vi till Erics jobb för att lämna en skrivbordsstol och sen en vända till svärföräldrarna i Bad Homburg så att vi kunde byta bil med dem. Jag drack (mer) te och Elsa satte nallar på tåg och la klossar i en höna.

Nu sover hon, jag har jobbat färdigt för idag och Eric tittar på zombies på datorn. Känner att sängen nog kallar.

Helgen alltså, att man ändå fortfarande kan leva för den, trots att man inte jobbar på traditionellt sätt längre. För visst känns det ju ibland som att man visst jobbar och att helgen kommer med återhämtning då man iallafall är två om att göra jobbet med att sköta det som är Elsa. För jobbigt kan det vara, men också vansinnigt härligt såklart. Vår helg har varit väldigt bra på alla sätt. Mycket häng med kompisar vilket vi gillar alla tre. I fredags vankades  det tapas och kära återseende. Elsa fick äta kvällsmat först och sen gå och lägga sig på golvet i sovrummet. Hon somnade med sin filt efter en halvtimme typ och sen satte vi vuxna igång en festmåltid med marinerad kyckling, rostade grönsaker, ostbricka, rödvin och snack om allt mellan himmel och jord. När klockan slog 12 bar vi ner Elsa för alla trapporna och lastade in henne i vagnen och gick hem. Hon låg och tittade på stjärnorna hela vägen och berättade att det var väldigt mörkt. När vi kom hem sov hon vidare i sin säng som en annan stjärna.

På lördagen stack vi och tittade på cyklar. Jag kände mig deppig och sur. Som om jag inte hade sörjt klart min gamla cykel och därför inte var redo att köpa en ny. Men Eric har ju rätt när han säger att det är livskvalitet för både Elsa och mig att ha en cykel att färdas på. Dock var alla så dyra och jag har ju lite resor och grejer planerade framöver och väldigt tomt på kontot. Men då får min fina man en snilleblixt och bestämmer sig för att köpa en cykel med dubbelt stödben, låsbar korg, cykelsits, fett kedjelås och försäkring. I en tidig julklapp till mig. Och i förlängningen Elsa. Ja, så nu har jag en cykel igen. Den är inte min gamla och jag är fortfarande väldigt ledsen att någon tog den ifrån mig. Men det är härligt att kunna cykla igen.

Sen hälsade vi på Elsas farföräldrar, hängde lite där och sorterade grytlappar innan vi åkte hem och åt ugnsvarm ost till kvällsmat.

I söndags skypade vi först med Elsas mormor och morfar i Sverige. Pratade lite husplaner och sådär. Jag har ritat ett som visserligen har alla features vi vill ha, men som på något sätt är ganska tråkigt. Om någon känner någon arkitekt-aspirant som skulle vilja ge sig på utmaningen att göra en husritning till oss, får ni gärna hojta till.

Jag hann också med att åka på antikmarknad med Izabella, Yvonne och Tobias (som hälsar på från Mallorca). Det var intressant men dyrt, särskilt när man har noll aning själv och troligtvis skulle blivit lurad om man hade slagit till på en porslinsdocka med korsett och knähund.

Efter Elsas tupplur körde vi till Limburg och träffade familjen Zimmermann igen. Alla hängde uppe i Miras rum, drack låtsaskaffe och byggde duplo om vartannat. Vi körde sen samma koncept som i fredags: Matade barnen först, la dem och gjorde sen hamburgare till oss själva. Elsa sov på en madrass på golvet inne på Lars kontor tills vi körde hem igen. Återigen vaknade hon till när hon fick på sig tjocka strumpor och mössa över pyjamasen. Hon tyckte att det var mörkt ute och undrade om Mira sov. När jag bekräftade det så nickade hon och sa att hon också ville sova i bilen. Och det gjorde hon, tills Eric vant sladdade in på vår gata och jag bar upp henne genom ett lysrörsupplyst trapphus. Vi tog på sovpåsen, kramades lite och tittade på den mörka skolgården mittemot. Elsa konstaterade återigen att det var natt och sen gick vi och la oss allihop. Sen vaknade hon några timmar senare och var superledsen. Så då rusade jag in och då satt hon upp i sängen och kramade sin docka. Jag klappade lite på henne och gav henne lite vatten. Så småningom la hon sig ner igen och borrade in ansiktet i filten. Natten gick vidare. (Och jag tänkte på dig Angelica och sände ytterligare en mental styrkekram! :-*)

Och idag, ja idag har vi hunnit med att städa lite. Handla. Äta laxmacka till middag och nu sover hon igen. I eftermiddag får vi fikagäster och Elsa är väldigt peppad. Måndagen känns alltså helt okej, trots att det är långt till helgen.