Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Elsa 10 månader

January 17th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Idag fyller hon faktiskt 10 månader, Elsa Marie. Och det känns som att det blir svårare och svårare att fatta att hon snart funnits i ett helt år. Hon växer så himla fort och har sen sist verkligen fått ännu mer personlighet och börjat hänga med i omvärlden på ett sätt som är så roligt att följa. Hon förstår vad man säger, bara en sån sak! Inte allt såklart, men mycket och det är vi så stolta över att det nästan är löjligt.

Elsa gillar: Att krypa! På julafton hände det, vilket var roligt för när vi var i Sverige september så lovade hon sin mormor och morfar att lära sig krypa till jul och när julafton sen kom så tänkte hon väl att nu är det dags och satte iväg som en långsam, värdig elefant. Hon kryper lite snabbare nu, men ändå så att hon har koll på allt och alla samtidigt. Det är så härligt att se hur hon njuter av självständigheten att själv bestämma vart det ska bära hän.
Hon har också fattat tycka för vissa grejer som hon blir glad att se. Favoriten är hennes lilla docka Anton som hon fått av sin mormor. Han ska vi alla krama och leka med och klä av och på och om han är med så är allt lugnt. Elsa tycker också mycket om sin gula filt som Eric också haft som bebis. Den betyder verkligen trygghet och sova och hon är en mästare på att dra ut den ur spjälsängen när vi är i sovrummet. Hon kan ju dessutom ställa sig upp mot bord och stolar och allehanda ting nuförtiden, så om filten ligger för långt in i mitten ställer hon sig bara upp och når bättre med den lilla knubbiga armen mellan spjälorna.

Hon älskar när man busar med henne, kittlas, retas, gör roliga ljud, skrämmer henne genom att ropa bu och hoppa fram från kudden, då skrattar hon så hon kiknar och det är det bästa ljudet som finns. Och musik. Musiken gillar hon också. Om jag tar fram min telefon och frågar om vi ska lyssna på musiken så släpper hon allt hon har i händerna och börjar digga med hela överkroppen och armen i luften. Igår lyssnade vi på U2 i köket, jättehögt via bluetoothhögtalare och jag fixade mat och hon sittdansade på golvet så att rumpan blev varm.

Elsa gillar inte: Allt som har en sladd. Hon gråter och skakar av rädsla om hon är för nära när vi använder mixerstaven eller dammsugaren eller hårfönen. Först trodde vi att det var det höga ljudet som var obehagligt, men efter att hon fick spel när jag plockade ner julstjärnan (med sladd) och lade i en kartong bredvid henne på golvet, så misstänker jag att det är sladden som är obehaglig. Eller så tror hon att allt som har sladd kommer att väsnas och göra ont i öronen.

Elsa sover: Fortsatt bra. För tre nätter sen hade vi en rekordnatt då hon sov utan att äta EN ENDA GÅNG. 19.30 till 06.00! Det var alltså första natten på 9 månader och 3 veckor som jag fick sova ut. Eller ja, sova ut, jag vaknade naturligtvis ändå och fick kolla så att allt stod rätt till i sängen bredvid mig. Misstänker att det snart är dags för henne att flytta till eget rum (skönt och läskigt på samma gång).

Elsa är: Här! Alltså hon förstår så mycket! Dessutom säger hon mammammmammmamamammamamma och papppapapappapappappa, men det är rätt inkonsekvent i vilket sammanhang hon använder dessa. Å andra sidan finns kanske inte behovet än heller för henne att kalla på mig, jag är ju i princip alltid där hon är och tittar på henne 99,9 % av tiden.

Jag säger: “Tack för maten”. Elsa klappar sig på magen. Maten, magen, potejto, potato.
Jag säger: “Ska vi gå till dörren och säga hejdå till pappa?” Elsa börjar direkt vinka. Orden hej och hejdå triggar alltid denna reaktion.
Jag säger: “Kan du ta av din mössa?” Elsa börjar kämpa med saken på huvudet.
Elsa visar mig en strumpa hon hittat på golvet. Jag säger: “Det är pappas strumpa”. Elsa försöker direkt sätta på den på sin fot. Jag säger: “Du har ju redan strumpor, ge den till mig istället”. Elsa ger mig strumpan.
Elsa leker med en tandborste och visar den stolt för mig. Jag säger: “Det är en tandborste”. Hon försöker direkt borsta håret med den. Jag säger: “Inte håret, tänderna.” Hon fortsätter borsta håret med den. (Ja, hon är ju inte mer än människa!)

Hon kan visa var hon har sin mage och sitt huvud och sin näsa och hon klappar och dansar och smilar och håller på att få fler tänder bredvid framtänderna och hon är så himla go så det är inte klokt.

Elsa 9 månader

January 3rd, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (1 Comments)

Herregud vad jag är dålig på att skriva de här texterna direkt i samband med månadsdagen! Nu har tiden sprungit iväg igen och snart är hon 10 månader istället, ungen vår. Den 17 december firades i Sverige, hemma hos Elsas mormor och morfar.

Elsa gillar: Att bli omkringburen. Från att ha varit väldigt nöjd med att åla och rulla sig fram över golvet så vill hon nuförtiden mest bli buren. Hon kanske tror att man missar mindre på det sättet och hon har ju rätt, det är ju en garanti för alltid vara där jag eller Eric är. Hon gillar också att läsa böcker, fortfarande. Och att äta macka i små små bitar med mycket smör på.

Elsa gillar inte: Att åka bil. Detta är en klassiker som troligtvis nämnts ett par gånger tidigare i det här sammanhanget, men det gör sig påmint varje gång  vi “måste” åka bil. Jag tror att det är själva bältet som hon inte gillar, att sitta fastspänd alltså. Det gäller att timea det väl så att hon sover, eller ladda upp med en massa leksaker, nån som sitter bak och underhåller och sen bara hoppas på det bästa. Hon gillar heller inte när man säger nej. Själva ordet alltså. Oavsett i vilken ton eller stränghetsgrad så reagerar hon oftast med tårar och förtvivlan. Det har fastnat, att nej är negativt. Jag tar det naturligtvis som ett intelligenstecken, men ungen är ju snart 10 månader (som sagt) så det är väl inte så konstigt.

Elsa sover: För tillfället bra! Hon började, så fort vi kom till Sverige, med att lägga sig runt 19.30 och sen låta sig bäras över till rätt säng vid 22 och sen äta en gång vid 3 och sen sova till 7. Detta kan jag leva med. Fortsätter hon sova så hemma i Tyskland så kanske det snart är dags att flytta över till eget rum… (AAAAHHH!!!)

Elsa är: Numera en fyratandig varelse som glatt gnagar på allt och alla. Hon är nästan alltid en solstråle som gillar när människor tittar på henne och pratar med henne. Hon är väldigt främmad (säger man så bara i Skåne eller), alltså, hon vill hela tiden ha mig eller Eric i närheten av säkerhetsskäl. Även efter två veckor med dagligt häng hos sin mormor och morfar fick jag knappt gå på toa utan att hon började storgråta i mormors famn. Jag har dock läst att det är normalt med en separationsångestfas runt den här tiden i de små livens liv, så jag försöker ha tålamod och acceptera och stanna hos henne så mycket det går. Dock vore det skönt att kunna kissa i fred ibland, men det kommer kanske när hon tagit studenten eller nåt.
Elsa vinkar också när hon blir vinkad på och när hon hör orden hej eller hejdå (på både tyska och svenska!). Hon klappar nu för tiden också när vi ber henne (också på båda språken). När man frågar hur stor hon är, lyfter hon armarna mot himlen så högt det går. Hon kan visa var lampan är och var pappa är och var pappas näsa är. Hon är stor tjej helt enkelt. Såååå stor och såååå fin.

När jag har varit på gymmet en lördagsmorgon och går hemåt, får ett infall och skickar ett sms till Eric så att han och Elsa ställer sig i vårt sovrumsfönster för att vinka på mig. Först ser Elsa mig inte. Hon tittar på tanten med den bajsande hunden, på den stora lastbilen som dundrar förbi och på alla träden som man ser toppen så bra på från tredje våningen. Jag tjoar och vinkar med båda händerna ovanför huvudet. Eric håller henne på säkert avstånd från höjden och pekar mot mig. Så plötsligt ser hon mig. Spricker upp i ett leende från öra till öra. Vinkar med både armar och ben. Sprätter med hela kroppen så att Eric får kämpa för att inte glad-barnet ska glida ner på golvet.

Jag får energi i mina trötta ben och springer upp för alla sju trapporna så att jag är helt andfådd när jag kommer in i hallen uppe i lägenheten och då står de där och ler, mina två familjemedlemmar, och Elsa kastar sig fram och anstränger sig till det yttersta för att komma så nära mig som möjligt, fast hon fortfarande sitter kvar  i Erics famn. Jag tar emot henne, pussar henne på näsan och hon borrar in sitt ansikte i min svettiga halsgrop och inget känns mer rätt än det.

Min dotter, som jag och min kropp och min man har skapat, kramar mig med sin knubbiga bebisarmar, skrattar åt min spretiga lugg som sticker upp under hårbandet och klappar händerna av glädje när jag visar mig. Hon vinkar på mig och ler så att världen stannat. Det. Finns. Inget. Bättre. Och vips har hon köpt sig själv ytterligare fem amningsmaraton och tio gnälldagar. Älskade unge.

Dekorationsteamet rycker in

November 26th, 2015 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Idag har vi varit ute och samlat frisk luft, Elsa och jag. Det är i helgen dags för svenska kyrkans årlig julbasar och istället för att stå bakom ett stånd och sälja gravad lax och frysa tår och näsa av mig, gick jag med på att joina dekorationsteamet. Det kändes mer kompatibelt med min åtta månader gamla kompanjon. Så vi gick dit i förmiddags, Elsa nerbäddad i vagnen, tagandes sin förmiddagslur och jag med podcasten Veckans Bläcka i hörlurarna.

Vi mötte upp resten av teamet och några minuter senare också min käre svärfar som varit världens bästa och fixat en massa granris som vi kunde använda för att dekorera tält och lokaler med. Jag hängde upp ris och Elsa satt i vagnen och pratade med sin två månader äldre kompis Lena. Tills hon blev otåligt och fick hänga lite på sin Grossvaters arm och senare hos en av de andra tjejerna som hjälpte till. Det är obeskrivligt skönt ibland att ha någon annan till att kånka omkring på henne, att kunna göra saker med båda händerna utan att ha en extratyngd som viftar med armarna och försöker gripa tag i allt.

Till lunch serverades pizza, Elsa fick lax, potatis och fänkål och slukade glatt en stor portion. Hon gillar när det är många människor som äter mat samtidigt, det märks. Sen pyntade vi färdigt och fick snabba oss hem eftersom ögonlocken på lilltjejen började hänga och jag ville att hon skulle sova hemma i sin säng. Tack vare snäll busschaufför hann vi precis med bussen, hann hem och skypade till och med med mormor/mamma som ska åka till Tyskland imorgon (på julmarknad och tyvärr inte till vår stad). Sen slocknade Elsa och jag kunde plocka runt lite. När hon vaknade fikade vi på varsin clementin och några klunkar vatten, innan vi la oss på mattan inne på Elsas rum och övade krypning och ålning. Med ålningen går det riktigt bra nu, så länge hon är motiverad nog så går det framåt i små, koncentrerade knyck.

Eric slutade jobbet i hyfsad tid för en gångs skull och Elsa blev så glad att hon behövde en timme på sig att somna, men nu snarkar hon inne i sovrummet. Vi har ätit stekt ägg till kvällsmat och kollar nu på ett program där tre kockar försöker rädda en skabbig restaurang som inte kan laga mat.

Elsa 8 månader

November 25th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (2 Comments)

Det känns som att det har hänt mycket med Elsa de senaste månaderna, kanske framförallt i huvudet (för hon kan fortfarande inte krypa och de knubbiga små benen är som överkokt spagetti när man försöker testa om hon vill stå.) Hon är liksom med mycket mer, svarar på sitt eget språk när man pratar med henne, blir sur när hon inte får som hon vill och skrattar åt små subtila skämt och bus. Stora tjejen.

Elsa gillar: När det äntligen är morgon varje morgon och hon får komma upp ur sin säng och leka med oss i vår. Att äta. Att se sig själv på film eller live i kameran i våra telefoner. Att skypa med sin mormor och morfar hemma i Sverige, hon brukar vinka på sin mormor och fnissa åt sin morfar. Dessutom tror hon nog att de alltid väntar där inne i datorn för så fort hon ser den med skärmen uppe så blir hon galen, vill dit och vinkar.

Hon gillar också att dra sin pappa i öronen, att leka med tomma flaskor och att åka på våra axlar. Hon verkar uppskatta böcker, sitter koncentrerat och vänder blad med sina små klibbiga fingrar, känner gärna på sidorna, vilket jag tror hon lärt sig från en av sina böcker som man ska känna på (pandan har en mjuk mage, tigern två öron, sälen har morrhår och så vidare).

Elsa är fortfarande matglad och testar allt med glädje. Häromdagen fick hon smaska på en bit mögelost, lite svarta oliver och grapefrukt. Det är svårt att avgöra om hon gillar eller inte, för allt åker liksom ner, utan kräsenhet. Dock äter hon inte så stora mängder att hon klarar sig utan mat på natten, misstänker jag. Tyvärr. Tyvärr. För nattamningen börjar bli jobbigare och jobbigare, men jag har läst att det är bra om barnet kan få bestämma fram tills det är ett år och sen är det fritt fram för mamman som vill sova att bestämma att mjölkbuffén är stängd. Alltså bara fyra månader kvar. Tyvärr. Det är mysigt att amma, men ofta går det inte mer än nån timme mellan gångerna, även om hon snuttar snabbt och sen somnar om, så ska jag ändå vakna till, sätta mig upp, hämta ungen och sen lägga ner henne igen efteråt. Och sen förhoppningsvis somna om innan det är dags igen. Ja.

Elsa gillar inte: När hon inte får som hon vill, som sagt. Då skriker hon, gnäller, surar och trycker ihop båda ögonen och munnen samtidigt. Det ser så uppenbart fejk ut, “jag är jätteledsen så du måste nog ge mig din telefon nu för att jag ska bli glad igen”, att man måste skratta. Och detta trots att jag minns från min egen barndom hur rasande jag blev när mamma och pappa skrattade åt mig när jag var arg. Hon gillar inte att gå och lägga sig på kvällen. På dagen går det bra, men kvällen är liksom allvarligare på nåt vis och då ska hon inte sova.

Elsa sover: Sådär. Det är mycket bökande och gnyande och gnällande och snuttande. Dessutom oftast koncentrerat mellan 00.00 och 04.00, och det måste väl räknas som ofta om jag måste amma fyra gånger på den tiden? Ja. Funderar på om hon kanske är redo att sova i eget rum, om det är så att vi stör henne och att det är vi som väcker henne hela tiden? Med “vi” menar jag Eric, som är den som snarkar, vänder sig om i sängen som om han vägde 180 kg och dricker vatten som en jädra flodhäst så fort han får chansen. Harkel. Samtidigt är jag nervös för att flytta henne för att jag tycker om att höra henne under natten och det är naturligtvis också lättare att amma hela tiden om hon sover precis bredvid mig. Vi får väl se.

Elsa är: Glad och social och trevlig. Hon smilar och flirtar och ler mot alla vi träffar och ser. Allt från expediter i affärer till tanter i tunnelbanan och affärsgubbar i doktorns väntrum, alla får en dos bebisleende av vår dotter. Hon smilar dessutom med två små gaddar i munnen som kom upp för nån månad sen. Nu verkar det som att en kindtand är nästa på tur, om nu det kan stämma? Trodde framtänderna uppe skulle komma först, men hon är jättesvullen och öm i kindraden…

Hon är också duktig på att klappa. Hon applåderar glatt när hon hör musik och när jag sjunger (kanske kan det också kallas musik?)

Jag har även fått för mig att hon ett par gånger kallat på mig specifikt med “ma ma”. Men det kan också vara inbillning och slump att just de ljuden kommit ut då hon ville att jag skulle komma och klappa på henne. Låter detta vara öppet.

Elsa är naturligtvis världens klokaste, modigaste, starkaste, härligaste, gosigaste, roligaste unge och det berättar jag för henne varje kväll innan hon ska sova. Vi är så himla glada att det blev just hon som blev vår dotter.

Livet och dess gilla gång

October 30th, 2015 | Posted by Jess in Annat. | Ungen - (0 Comments)

Det är fredag och det är Elsas namnsdag och snart kommer en tysk kompis hit med sin dotter och leker lite med oss. Elsa sover middag för att hämta krafter inför det och Eric sitter och zappar bredvid mig på soffan för han är förkyld och hemma från jobbet och innan Elsa somnade så var vi och handlade fläskfilé till ikväll och lite blöjor och nån skruvar som vi behöver till vår nya byrå som vi ärvt av svärföräldrarna och som står och glänser och frestar i sovrummet. Igår var Elsa och jag på IKEA med Josefin och Izabella och Elsa var hyfsat tålmodig med oss och satt i vagnen med fötterna dinglande nakna, eftersom hon drar av sig strumporna så fort hon får chansen. Vi handlade skruvar som blev fel och en stor spegel till “nya” sovrummet och en massa stearinljus och nån fin ram. Och så framkallade vi kort äntligen idag, jag gjorde, valde med Erics hjälp ut ett härligt kort på Elsis där hon skrattar med hela ansiktet fullt av blomkål och nu står det inramat tillsammans med ett av våra bröllopsfoton på nya byrån. Blev bra. Tänk att det bara tog 10 månader innan vi fick upp ett minne från den där dagen i december då vi gifte oss.

Jag har bestämt att julstäda hela lägisen i år, med start den 15 november och innan dess ska alla mina andra projekt, iallafall många av dem, bli klara. Skulle vilja måla om våra färgglada stolar i vardagsrummet, men det är ett jättejobb så det blir nog inte förrän efter jul. Vill fixa nåt smågrejs till Elsas rum, vill måla om en minibyrå som står i sovrummet, vill blogga mer och gymma mer och stressa mindre. Men tiden bara flyger fram och jag är ofta glad om jag hinner duscha två minuter om dagen.

Lilltjejen växer och har små risgrynständer som tittar fram och kan klappa och vinka på beställning. Hon kryper inte, men rullar och snurrar som en liten twister-nål och visar vissa tendenser på att snart få upp både rumpa och överkropp samtidigt så vi hoppas på att det löser sig innan jul så att hon kan skryta inför släkten där hemma i Svedala.

Nästa vecka ska vi få träffa Filip, Elsas kusin som är tre månader yngre än henne och bor i London med sina föräldrar. Det ska bli jättekul. Jag hoppas att hans mamma och jag får chans att utbyta lite erfarenheter också.

Det är fint väder här, kyligt kanske, men med härlig frisk luft och strålande sol för det mesta. Jag älskar det. Elsa är inte superlycklig i vagnen för långa stunder så vi pausar på parkbänkar, tittar på stora barn som rusar fram på lekplatser och igår gungade vi jättelänge. Lillstrumpan fick först gunga med mig och sen helt själv på rygg i en sån där stor korg, härligt tyckte hon.

Så våra dagar är fina. Lugna, roliga, vi skrattar åt varandra, äter gott och somnar tryggt i våra sängar om kvällen. Vi har det så oförskämt jäkla bra. Och just därför gör det ännu ondare i magen när man läser om rasister och hatbrott och mord och flyktingar och våld och ondska och hat. Kan inte alla bara kramas och respektera varandra?

Sömnen och språket och skillsen.

October 6th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (1 Comments)

Livet just nu är ganska bra. Förutom nattsömnen som blir störd irriterande ofta (trodde liksom att det skulle bli bättre nu när ungen är 6,5 månader, men nä, vi matar och vaknar och matar och vaknar natten igenom. Jag kan eventuellt behöva ta tag i detta snart och lära henne att det inte blir nån mat på natten för att man ska sova då, men eftersom jag inte är 100% säker på hur hungrig vs. gossugen hon är så känns det jobbigt att tvinga henne att sova utan boob. Så jag tänker att vi avvaktar och kollar om det är nåt utvecklingssprång på G som får henne att vakna och äta hela tiden. Kanske en krypning, kanske en tand, kanske en sittning?)

Hon är ju världens underbaraste unge och det känns som att hon nuförtiden verkligen lyssnar när man pratar med henne, tittar en i ögonen och följer med blicken när man visar saker och pratar om bilderna i en bok eller vad man nu håller på med. Det känns viktigt att språket blir så konsekvent och frekvent som möjligt så att vår lilla två-(eventuellt tre) språking får rätt på allt i sitt huvud. Ska bli spännande att se när och vad och hur hon börjar prata. Iiiih. Jag stormtrivs med att vara mamma. Alltså.

Vi bastlar runt här hemma om dagarna, pysslar med lite olika projekt. Just nu håller jag på att måla en byrå som vi fått av Erics föräldrar. Den fixas till på deras balkong som har bättre luftning än vårt vardagsrum, den ska bli vit och får sen flytta in i vårt sovrum eftersom förvaring är något som alltid verkar behövas i detta hem. Mest hade vi egentligen behövts köksförvaring, men det är svårt att få in fler saker där utan att det blir stökigt och trångt.

Elsa växer, hon rullar fram på golven och grabbar tag i allt hon passerar. Trots att hon inte kan krypa än så känns det som att vi snart får barnsäkra lägenheten på riktigt. Hennes armar är längre än man tror liksom. Idag kollade jag i min Om Mig-bok som mamma skrivit i när jag var liten. Ville ha lite jämförsfakta eftersom jag läst nånstans att bebbarna ofta följer i sin mors fotspår när det kommer till kunskap och tänder och sånt. Alltså; jag fick mina första tänder när jag var 6,5 månader, jag började krypa när jag var 6,5 månader och jag ställde mig upp första gången när jag var 7 månader. Elsa måste alltså snabba sig lite. Hahaha, nä, det är såklart lugnt. Alla barn är olika och sådär. Vi såg också att mina fötter vid 4 månaders ålder var lika stora som Elsas är nu. Så Eric tippade på att det var det som gjorde att jag kunde stå så tidigt, stora skidor till fötter som gjorde mig stadig som ett hus. Kanske.

Nästa helg ska vi åka till Aachen och hälsa på Tom och Jaana och träffa deras lille Jim som föddes i somras. Och sen ska Elsa och jag hem till Sverige och hänga med familj och vänner i några dagar. Även där väntar en ny liten bebis som måste snusas på och kramas. Jag längtar.

Ja och sen kommer väl i princip julen, sen fyller Elsa 1 och sen ska vi gifta oss och flytta till hus och köpa en bil och skaffa en massa mer barn och bli rika.

Så då vet ni hur läget ser ut.

Elsas dop

September 10th, 2015 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det var ju alltså dop förra helgen och folk hade rest från när och fjärran för att se Elsa Marie få vatten på huvudet. Som vanligt skulle jag fixa allt själv och som vanligt var jag superstressad. Detta trots att vi förberett mycket mat redan helgen innan och alla dekorationer hade jag redan pysslat ihop. Men tack vare gudmor Mallan och pappa Eric så fick vi ihop allt. Maten räckte utan att det blev massor över och folk verkade nöjda.

Jag tycker bara det är tråkigt så här i efterhand att vi inte hade någon (MOLLY!) som kunde sjunga nån fin låt, men jag ville inte ha kantorn att sjunga solo när jag inte ens känner honom. Så vi tog en psalm på tyska, en psalm på svenska och Må din väg på slutet. Elsa var ganska neutral och grymtade bara lite på slutet och då tog jag henne och vi lyssnade tillsammans på prästen. När det var dags för själva dopet viskar prästen till mig: “Vad skulle hon heta i andranamn sa du?”. Haha.

Sen åt vi då italiensk buffé: Bruschetta med kronärtskocka, köttbullar i tomatsås, foccacia, två sorters pizza, marinerad kyckling, bresaolarullar, pastasallad och lite annat. Till efterrätt blev det chokladtårta och citrontårta och småkakor.

Vi öppnade även en massa presenter åt Elsa, hon fick så mycket fint att jag blev helt rörd. Känns bra att dessa människor finns i hennes liv.

P1000200

Elsa 3 månader

July 8th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Medan vi var i Sverige, letade bröllopslokal och åt en massa godis så fyllde Elsa tre månader. Jag börjar äntligen känna mig lite lugnare på en massa olika fronter som har med den här ungen och föräldraskapet att göra. I takt med att hon blir större och vi lär känna varandra bättre så sjunker mina axlar något och jag tar alltid liite mer med en klackspark. Det mesta ordnar sig. Liksom.

Elsa gillar: Träd. Buskar och häckar går också bra, men träd ser man naturligtvis bäst från ryggläget i barnvagnen. Hon tycker också om andra barn, hade jätteroligt åt Mira häromdagen och ligger då storögt och tittar samt skakar till i hela kroppen av glädje. Även Sjöbogubben, som Eric kallar den, är en favvis. En mjukisleksak med skallra inuti som är glad på ena sidan och ledsen på den andra. Smakar gott mot små bebisgommar.

Elsa gillar inte: Att åka bil ensam i baksätet. Trodde först att det var själva fastspänningen som hon var missnöjd med, men nu har jag kommit fram till att hon skriker mer när hon är ensam i baksätet. Om någon underhåller genom att skaka leksaker framför hennes ansikte så går det bättre.

Elsa sover: Bra, skulle jag säga. Vi tar det lugnt på semestern och låter henne somna när hon är trött och det går bättre och bättre att lägga ner henne och tassa därifrån. Hemma hos mamma och pappa får hon sova en stund på deras säng innan vi bär ut henne till gäststugan när vi föräldrar går och lägger oss. Funkar toppen. Och skulle hon vakna heter sömntabletten som alltid funkar: Boob.

Elsa är: Glad nästan jämt. Så länge blöjan är torr och sömnkontot påfyllt och det inte var alltför längesen hon fick mat så leker livet. Hon skrattar och tittar och pratat högt. Särskilt på morgonen är hon världens lyckligaste när vi inte längre schyssar och försöker få henne att somna utan kramas och pussas och pratar med henne. Då lyser hon upp som en sol. Hon är också min dotter. Snart ska vi börja på bebisgympa och det tror jag att hon kommer att gilla. Ungen min. Tre månader gammal.

Elsa 2 månader

May 18th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Tiden har gått, igår firade Elsa sin andra måndadsdag. Det blir tjat nu, men jag måste ändå få säga följande: tiden går. Herre vad tiden går. Ibland känns ungen vår miniliten och ibland som stora tjejen. 

Igår var det ju söndag så pappa Eric var hemma och hängde med oss. Vi gick en 10-kilometers promenad, träffade familjen Zimmermann (Lars, Linda och Mira) lite snabbt och åt rösti med örtkvarg på kvällen. Elsa sov i vagnen och var gullig, som vanligt. 

Elsa gillar: När särskilt pappa (tror han har mer intressant textur i ansiktet) pussar henne. Att hänga över min axel och spana in världen, fönstret i köket och olika lampor. Mjölk, såklart, fortfarande. Fast på senare tid käkar hon bara en liten slutt, rapar och är sen nöjd. Vi hänger med i svängarna så gott det går. Propsar man på så kaskadkräks hon istället. 

Elsa gillar inte: Att få halsvecken tvättade. Det är så svårt att komma till att vi tyvärr måste vara lite aggressiva på ett snällt sätt och bända upp hakan på henne. Det samlas damm, ludd och sur mjölk därinne som sen förvandlas till en vit geggost som luktar LIK, alltså tvättar vi för att undvika detta. Ligga ensam eller få vänta på maten är heller inga favoriter. 

Elsa sover: Lite svajigt just nu. Första delen av natten, typ 21 till 3, 4, sover vi bra alla tre. Efter den matningen sover Eric fortsatt bra medan Elsa ligger och korvar runt och bökar och grymtar och jag ligger och tittar på henne. Lite jobbigt, men vi hoppas att det går över snart. På dagen sover hon när och så länge hon själv vill. Väldigt gärna och gott i vagnen också, så länge den rör på sig och är utomhus. 

Elsa är: Fortfarande den finaste tjejen som finns. Väldigt bra på ögonkontakt och att spricka upp i ett leende när hon får ett smajl från någon. Snackig och babblig, särskilt när hon ser att nån lyssnar. Fascinerad av sånt som rör sig ovanför hennes huvud och fullkomligt obenägen att hålla eller slå mot saker. Vi övar på det. Och är så himla tacksam för att livet med barn bara precis har börjat.