Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

ELSA 1 ÅR!

March 17th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Idag för ett år sen avslutades en tre dagar lång kamp för att få ut ungen som bodde i min mage. Det blev till slut ett kejsarsnitt och även om det kändes lite som att fuska, så var jag ändå väldigt glad att få slut på processen.

De la henne bredvid mitt huvud, Eric fick hålla i och så fick jag snusa på min dotter för första gången när hon var alldeles färsk och fuktig och len. Sen gosade hon hud mot hud med sin pappa i ett annat rum, medan läkarteamet sydde ihop mig igen. När vi återförenades i det där andra rummet föll alla pusselbitar på plats och kärleken slog mig med en hammare i ansiktet. Där låg ju min man med min dotter och vi var plötsligt en familj.

Sen dess har den där kärlekshammaren bara blivit större och större. Och idag firar jag ett år som mamma. Inteklokthursnabbttidengår. Som vanligt.

Elsa gillar: Hennes nyaste besatthet är en liten grotta som hon byggt åt sig själv bakom en stor krukväxt, mellan soffan och vitrinskåpet i vardagsrummet. Där kryper hon in och sitter och flinar mot oss. Supernöjd. Hon gillar också sin gåvagn som mycket tid spenderas med. Hon har dessutom lagt dit sin lilla musikkub så nu kör hon en sväng till musik, sen stannar hon och sätter på musiken igen och kör vidare. Hennes första bilstereo!
Ost är fortfarande populärt, och att gunga i parken. Hon gillar Babblarna som hon får kolla på i små doser på våra telefoner. Skypa med mormor gillar hon också, duplo är kul, tömma min plånbok är kul och att titta på hundar på stan är något av det bästa som finns.

Elsa gillar inte: Om man säger nej till något hon vill ha. Hon blir sur, skriker och skjuter ut underläppen så långt hon kan. Hon gillar heller inte att sitta fast i bilen för länge. Men annars finns det inte direkt något som hon inte tycker om. Hon är oftast väldigt glad.

Elsa sover: Bra! Hon somnar av sig själv nästan alltid. Vi låter dörren stå öppen så att ljuset kommer in och så att hon hör att vi fortfarande är hemma. Ibland vaknar hon till för ett snack under natten och ibland sover hon till morgonen. Hon börjar onekligen bli stor. Vi får väl se om vi ska försöka fasa ut amningen nu, när första födelsedagen är här. Jag kommer inte att stressa utan ta det lugnt. Och skita i vad folk säger.

Elsa är: Det bästa som finns. Den smartaste, redigaste, härligaste, finaste, roligaste, charmigaste, grymmaste jäkla ungen som finns. Min stolthet i livet, min dotter. Och det finns inget som är så givande och kul som att hänga med henne och upptäcka världen tillsammans med henne. Älskade älskade Elsa.

 

Tisdagstidspress

March 15th, 2016 | Posted by Jess in Friends. - (0 Comments)

Jag bloggar i panik eftersom Elsa ligger och vaknar i sin säng inne i sovrummet. Det blev en kort tupplur för henne idag. Allt är lite annorlunda just nu, och vi gillar det. Vi har nämligen en kompis på besök, världens bästa Molly som kommer från Landskrona, men som har bott här innan och känner oss och stan. Dock känner hon inte Elsa som stor tjej så det blev förvånade miner igår när Elsa mötte upp i dörren till kryps.

Efter ett tag kom Izabella och Noah också och då lekte vi lite på golvet i vardagsrummet innan jag la Elsa och dukade bordet fullt med ost. Få saker är så gott som ost till kvällsmat. Med vin till. Och massa massa snack för att ta igen sånt vi missat.

Just nu är Molly nere på stan och tömmer Frankfurts klädaffärer på deras varulager. Vi var med innan Elsa blev kinkig och Noah förutspåddes bli hungrig. Hon kommer nog snart igen, vår gäst och kanske vill hon leka en sväng med Elsa så att jag kan liiite mer jobb gjort innan kvällen drar igång med barnläggning och mer av det där snacket vi inte blev klara med igår. Säger så så länge. Hej!

Gräsänkans blues

March 10th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. - (0 Comments)

Mycket gräsänkekvällar den här veckan. I måndags stannade Eric kvar på den där spelkvällen jag snackade om. I tisdags jobbade han till jättesent. Igår jobbade han också till jättesent. Idag var han hemma i 20 minuter mellan jobb och spelkväll hos Kai. Det är alltid tråkigt för mig att inte träffa honom så mycket på kvällen, men sen Elsa kom är det ännu tråkigare. Det känns så sorgligt att de bara hinner ses en liten sväng på morgonen innan Eric går till jobbet. Och på helgen såklart. Men helgen är bara två dagar lång och arbetsveckan är fem.

Tyvärr finns det ingen lösning på problemet, som det ser ut nu. Den där trissvinsten har ännu inte infunnit sig. Det är tungt ibland också att vara själv med en ettåring hela veckan. Vi klarar oss ju fint, lillstrumpan och jag, men det är roligare när man är två om allt. Suck.

Men imorgon är det fredag och sen är det lördag och söndag och även om jag inte “jobbar” så längtas det ändå till helgen, just för att vi är samlade alla tre då. Lilla familjen. Jag älskar min stora tramsiga, snygga, smarta, skitroliga, omtänksamma och min lilla busiga, smarta, fina, matspottande, härliga så himla mycket. Och är så stolt att jag spricker över dem och det vi har.

30-årskalas och mys i vardagsrummet

March 9th, 2016 | Posted by Jess in Friends. | Ungen - (0 Comments)

Idag har Elsa och jag varit på födelsedagskalas hemma hos Josefin som fyllde 30 idag. Det började lite knaggligt, för jag hade varit dum nog att inte tänka på Elsas sovrutiner när jag tackade ja till 11.00 som starttid. Behöver minst en halvtimme för att ta oss till Josefin också och Elsa brukar ju annars sova 9.30 till 11. Idag somnade hon naturligtvis inte förrän efter 10 heller och sen fick jag slita upp henne ur sängen och rusa mot blomsteraffären där vi träffade Noah och Izabella och gick och handlade blommor till nyfödde Eric och födelsedagsbarnet.

Väl framme hos Josefin, bara något försenade, väntade en underbar doft av pannkakor. Vardagsrummet var pyntat med blommor, serpentiner, Sverige-flagga på bordet och en 30-girlang i taket. Sen kom Kristina och den där nyfödde Eric som jag pratade om. Vi fikade, pratade förlossningar och sånt gottigt och Elsa åt risotto, lite pannkaka och kröp sen runt på golvet. Jag fick passa henne så att hon inte kollade för aggressivt på de sovande bebisarna i sina liggdelar. Men det gick bra.

Innan stora tröttheten tog över gick vi hemåt igen.

Sen sov hon en liten stund här hemma och sen pysslade vi bara omkring. Som vanligt. Det var dock väldigt mysigt och härligt idag. Vi lekte massor, jagade varandra, kastade boll, byggde torn, läste böcker, gömde oss under bordet, sprang omkring med gåvagnen, åt ost och kex till mellanmål.

Sen la jag henne, hon somnade själv idag igen och innan Eric kom hem vid 20 hann jag jobba lite från soffan. Det går i ett som de säger.

Vårt lilla geni

March 6th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Alltså, kan nån berätta när Elsa blev så himla stor? Var hon inte en liten skrikig bebis nyss? Som låg kvar där man la henne? Och inte krävde ädelost stup i kvarten?

Hon är så rolig nu. Springer omkring med sin gåvagn. (Eller ja, masar fram än så länge). Snackar hela tiden, på sitt eget språk. Särskilt om jag försöker berätta grejer för mamma på Skype, pratar hon högre och högre. Kastar sig in i samtalet med våld. Hon förstår alla vardagliga grejer, kryper till kylen om jag föreslår att vi ska äta nåt. Kryper till badkaret när jag berättar att det är baddags. Kryper till skohyllan när jag säger att vi ska gå ut.

Hon visar alla sina kroppsdelar på begäran, hon pussas och gosar när man ber henne (och om hon känner för det (läs: inget annat är roligare)). Hon pekar på människor när man frågar efter dem. Hon busar, driver med oss, fejkskrattar för att få oss att skratta. Gömmer saker bakom ryggen. Låtsas att fjärrkontrollen är en telefon, för att sen flina till och sätta på tvn.

Hon är en jäkla härlig liten människa och jag (vi) är så stolta över henne. Världens bästa unge.

Fullproppad, händelserik 1 mars

March 1st, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Nu har jag fått ett jobb, så nu kommer bloggen bli superlidande och ni får istället gissa vad vi gör om dagarna. Nä. Kanske inte. Alltså, jag har fått ett litet jobb som ska hjälpa oss betala hyran, men jag hoppas att jag ska hinna med bloggen och er också. Som nu.

Idag har dock varit en lång dag som bland annat innehöll ett renskrubbat badrum, ett besök hos min gamla arbetsgivare där Elsa fick en 8-åring över sig och ett samtal till giftcentralen. Jag berättar mer imorgon för nu ska vi sova. Eric sitter här bredvid och har redan sagt tre gånger att han borstat tänderna. Det är alltså en hint om att han vill gå och lägga sig. Och det vill väl jag med.

Hörs!

Elsa 11 månader

February 17th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Elva. Månader. Alltså ungefär en månad innan hon fyller 1 år. Ett år. Ja, som vanligt hänger hennes gamla mor inte med i svängarna, men idag är alltså Elsa 11 månader gammal. Hon är fortfarande världens bästa. Hon blir faktiskt bara roligare och roligare att hänga med. Nu förstår hon nästan allt som vi säger direkt till henne och kommunicerar tillbaks med gester, pekningar och ljud. Alltid samma ljud, ett “hääh”, som kan betyda allt från “ser du mamma, en hund!” till “jag vill ha mitt vatten”. Dessutom verkar hon inte ha något problem med de olika språken vi pratar här hemma, det är iallafall min högst oprofessionella åsikt om saken, vilket ju är skönt.

Elsa gillar: Ost. Ost måste få början den här punkten för hon är verkligen galen i ost. Men det är ju jag också så kanske man kan gissa vart hon fått det ifrån. Hon gillar ädelost och brie och vanlig hushållsost och parmesan och lite saltare sorter som Old Amsterdam och liknande. Det är ett perfekt snack att äta själv medan maten blir klar så det blir en del ost varje dag.
Hon gillar också att ställa sig upp mot allt och alla och når förvånansvärt långt med de små armarna. Vi måste numera se upp med allt som står på soffbordet eller som vi tappat på golvet, för sånt som kan vara livsfarligt har hon verkligen en förmåga att nosa upp.
Hon gillar att låtsasprata i våra mobiler, att skypa med mormor och morfar hemma i Sverige, att lyssna på musik och dansa sittdans till, att peka ut hundar på stan. Överlag hundar är toppen, igår satt vi länge och tittade på en liten frusen tax som var bunden utanför en affär och hon blir så exalterad att hon piper och försöker kasta sig ur vagnen. Tur vi snart ska hem och träffa folk som har hundar så att hon kan få klappa lite.

Elsa gillar inte: Att inte få som hon vill. Om man säger nej med bestämd röst blir hon direkt sur/ledsen, underläppen åker ut och hon tittar på en med en blick som verkar säga “men jag är ju så liten och go, jag kan väl få slicka på tvn?”. Hon är ganska känslig när det kommer till ordet Nej och kan ibland bli superledsen om jag råkar säga det automatiskt för att hon är på väg att göra nåt farligt.
Hon gillar inte att åka längre stunder i vagnen, tyvärr. Man måste ha med en liten arsenal leksaker om vi planerar att gå en runda som tar mer än 45 minuter. Det är ganska jobbigt tycker jag, för jag vill helst gå och inte samtidigt jonglera, läsa bok och sjunga barnvisor, men i nuläget får det vara så. Vi tränar på’t!

Elsa sover: Helt okej! Detaljerad beskrivning av hur det går till i nuläget: Runt 18.30 börjar vi städa undan leksakerna i vardagsrummet tillsammans (läs: jag städar och Elsa drar fram igen). Sen går vi in till hennes rum, där skötbordet står. Där kör vi en sk kattatvätt, tvättar av allt som ev. blivit smutsigt eller svettigt under dagen. Borstar håret. Tar på lite kräm om det behövs nånstans och sätter på pyjamas. Sen går vi och ammar en sista gång på soffan. Då brukar hon oftast bli väldigt avslappnad och sömnig, dock hinner hon piggna till igen innan hon ligger i sängen. För sen går vi in i sovrummet och hämtar hennes sovpåse och öppnar samtidigt fönstret på vid gavel. Sen borstar vi tänderna, sen tar vi på sovpåsen, sen tar vi en gruppkram tillsammans med hennes pappa och sen får den som inte ska lägga säga godnatt utanför sovrummet. Och sen går man in och stänger fönstret, drar ner rullgardinen och lägger henne i sängen. Ger henne kaninen och filtis och säger godnatt och går ut, men lämnar dörren öppen så att hon hör oss. (Och så att nog med ljus kommer in så att vi kan kika in.)

I idealfall (kanske… 65 % av gångerna) ligger hon och babblar en stund innan hon sen somnar. Då går vi in och kollar till henne, lägger henne till rätta och ser till att filten är inom räckhåll.
De andra 35 % så är hon lite ledsen emellanåt och då går vi in och visar att vi fortfarande är hemma, klappar om och går ut igen. Sen brukar hon somna. Ibland kan man behöva sitta bredvid och klappa lite på henne och sjunga några rundor Må din väg gå dig till mötes eller Down to the river to pray, men sen somnar hon oftast gott.

Äter oftast högst en gång på natten och då troligtvis för att jag inte orkar få henne att somna om utan bröst. Och ja, den kampen ska också tas nån gång snart.

Elsa är: Den smartaste ungen i världen. Att jag har lärt henne säga tack på teckenspråk har backfireart för nu säger hon det så fort hon inte har lust att äta mer. Hon kommer och rycker mig i byxorna när golvet är tråkigt och får då sitta med uppe på diskbänken och pilla på grejer och skala lök och äta rå zucchini. Då blir hon superglad och försöker göra som jag säger och inte kasta sig över kanten. Hon säger mammmamammama och pappappapapapaa och kan låta som en hund när man frågar efter det. Hon kan visa var håret, tänderna, öronen, huvudet, näsan, munnen, magen och händerna är. Hon kan också peka på pappa, blöjan, Anton, boken, strumporna, jackan, mössan och vattnet om man ber henne. Hon gör några av rörelserna till Imse vimse spindel och Blinka lilla stjärna. Och blinkar med händerna när vi ser stjärnor på bild i hennes böcker. Hon smaskar precis som jag när jag läser Den hungriga lilla larven och hon skäller på Kaa som pappa när han läser Djungelboken.
När jag föreslog att vi skulle bada häromkvällen, satte hon av i snabbaste krypningen jag någonsin sett henne göra och ställde sig mot badkaret och slog med händerna. Jag satte igång vattnet och hon försökte desperat ta sig över kanten, blev sur när jag skulle klä av henne och plaskade sen lyckligt när hon väl fick hoppa i.

Hon tittar och tar in och samlar information och pekar och söker bekräftelse och häähar och har sig för att man ska hänga med. Hon växer och det går för snabbt, men ändå älskar jag det. Älskar att hänga med när hon upptäcker världen och sig själv.

 

Badsuget litet gryn

February 5th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Alltså, ibland önskar jag att detta var en blogg där jag hejvilt publicerar bilder på mitt barn, men det är det inte och varför kan vi ta en annan dag. 

Men hade det varit det så hade ni fått se en bild på en naken Elsa som står och håller sig i badkarskanten, väldigt sugen på att bli islängd. Hon tittar bakåt så gott det går, utan att släppa taget, och hojtar på mig att det är dags. Hennes huvud är så stort jämfört med resten av den knubbiga lilla kroppen. Rumpan är bubblig och aktiverad i ett försök att se över kanten, hon anstränger sig till det yttersta. Benens valkar är så mjuka och böljande att man vill bita i dem. Och så lilla magen, som man inte ser så bra, men som liksom putar fram vid sidan, full av gröt och en obrydd själs självklarhet. 

Älskade badsugna tjocka unge. 

Bokad precis en dyr jädra resa dit vi reser oftast, ni gissade det, Elsa och jag kommer till SVARJE! Och då hoppas jag verkligen att det finns en preliminärbokad bröllopslokal för oss att inspektera. Ja, som man kanske märker är mina tankar fortfarande kvar i bröllopsplanernas förlovade (höh höh) land. Liksom svårt att släppa nåt som är så ovisst, detta trots att jag inte kan göra mer än att vänta på att nån annan ska boka av vår lokal så att vi får den.

Idag har vi varit på långpromenad neråt Main, Elsa insisterar på att hålla sig i vagnens kalla metallram och har alltså alltid väldigt kalla fingrar när vi är ute. Detta stressar mig något (inte så mycket som de ovissa bröllopsplanerna dock), jag vill inte vara dålig mor som låter barnet få ispinne-fingrar. Hon har fina vantar som sitter fast i jackärmarna, men de sliter hon ju av sig så fort hon får ett bra nog grepp med de små kanintänderna. Så dagens tur var alltså fin i grådiset, om det inte vore för de där korvarna som greppar vagnen och blir rödare och rödare. Vi gick förbi en massa brudklänningsaffärer och jag tänkte om möjligt ännu mer på bröllopet.

Sen gick vi hem och lade barnet, lagade middag och kollade på tv. Och bokade en flygresa till Köpenhamn ja!

Små spädisar blir stora bebisar

January 19th, 2016 | Posted by Jess in Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Tittade på kort idag från när Elsa var bebis. För det är hon väl knappt längre, bebis. Hon ställer sig ju upp hela tiden, går stapplande om man håller henne i handen, kallar på mamma eller babba när hon vill upp ur sängen, läser sagor för sig själv och sin dock-kompis Anton och är som en hel människa med personlighet, humor och bra och dåliga sidor.

Om man jämför pyttisen hon var när hon föddes med bebisen hon var en månad senare så förstår man knappt att det kan gå så snabbt. Jag hinner inte med. Dagarna flyger förbi utan att det känns som att jag hinner tänka på allt som en bra mamma ska tänka på, hinner liksom inte reflektera över vad jag gör och inte gör. Så mycket är vardag och rutin och sånt som bara ska göras och görs.

Jag hoppas att det blir bra ändå och att det faktum att jag älskar henne mest på hela jorden och tycker att hon är världens bästa väger hyfsat tungt. Hoppas att Astrid Lindgren hade rätt i att om man ger barnen kärlek, kärlek och mer kärlek så kommer folkvettet av sig själv.