Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Lite tid utan barnet

February 12th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Jag är gräsänka ikväll, mer än vanligt. Eric jobbar ofta länge om kvällen, och jag vet inte exakt vad tidsangivelsen för att vara gräsänka är, men det brukar vara så att jag hinner lägga Elsa och börja på middagen innan han kommer hem. Eller så kommer han precis innan hon ska sova och hon blir helt uppkörd och behöver lång tid på sig att somna. Men det är såklart ändå vår favoritvariant, att han hinner hem och hinner säga hej innan hennes dag är slut.

Ikväll jobbade han först länge och sen hade han lovat att stanna kvar och dricka en såkallad Feierabendbier, en slut för dagen-öl. Och även om jag gillar det bäst när han kommer hem till oss så snart som möjligt, så unnar jag honom att dricka lite och slappa lite och snacka med sina kollegor.
Jag kan ju liksom träffa mina vänner tillsammans med Elsa, under dagen. Eric har jobbet-hemmet-jobbet-hemmet och väldigt sällan nåt avbrott på annat håll.

Förhoppningsvis är Elsa snart stor nog att fixa barnvakt även kvällstid så att vi kan göra något ihop, bara vi två. Även om jag troligtvis kommer att sakna Elsa så fort ytterdörren slår igen bakom mig så är det nog nyttigt att ha lite lite egentid ibland.

(Och nu skickade Eric precis sms att han är på väg hem.)

Det är helg nu!

Bäst sömn med bröst

May 29th, 2015 | Posted by Jess in Filosoferande. | Ungen - (0 Comments)

Med en bebis hemma så baseras ens välmående och psykiska hälsa extremt mycket på bebisens sovvanor. Som jag skrivit innan så har vi lärt oss att inget varar för evigt och att barnets beteende till stor del är totalt random. Helt omöjligt att förutspå och till största delen korkat att basera nån form av schema på. Med detta sagt så vill jag berätta att läggningen av ungen varit minst sagt komplicerad denna vecka. 

Hon vill i princip bara sova med boob i munnen och jag kan inte sova med bebismun på mitt bröst. Jag ammar inne i vårt mörka sovrum och hon ligger och snuttar i min famn. Jag väntar länge länge, 10-15 minuter, efter att hon somnat innan jag långsamt lirkar ut bröstet och BUMS vaknar hon och jag kan antingen plugga in saken igen, eller försöka vyssa henne till sömns utan. Alternativ två funkar aldrig. Så då börjar vi om igen. Och igen tills jag lyckas få ut boppen och hon fortfarande sover och jag sen väntar ytterligare 15 minuter innan jag försiktigt lägger ner henne på sängen. Och då vaknar hon igen och vi måste börja om från början. 

Och jag är stressad över det faktum att jag inte vill att hon bara ska kunna somna under amningen. Samtidigt så vill jag bara att hon somnar så snabbt som möjligt så att jag kan få en timme på soffan utan bebis på min kropp. Kanske läsa nån sida i en bok och dricka en kopp te innan jag måste gå och lägga mig för att orka amma igen några timmar senare. 

Jag vill inte förstöra mitt barns liv!!

Jag försöker samtidigt tänka att amningen och bröstet är mer än bara mat. Det är närhet och anknytningen och gos och trygghet. Kanske behöver lillstrumpan lite extra sånt just nu? Då vill jag ge henne det. Även om min bokläsartid blir lite kortare. Det kommer antagligen inte vara för evigt.