Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Om två dagar är det julafton. Det märks inte minst på Elsas julkalender som bara har två små paket kvar. Under granen ligger dock en hel hög med hennes namn på, så öppnandet är ju knappast över efter de där två från kalendern. Imorse var jag och testade min sköldkörtel igen, ren rutin. Elsa tycker inte om doktorn, men blev lugn när hon hörde att det var min doktor det var frågan om. Hon stod sen med stora ögon och tittade när nålen gick in i mitt armveck. Och sen direkt efter: “Mamma plåster”. Sköterskan tittade undrande på mig, jag förklarade att min dotter önskade min arma arm ett plåster. Vi fick varsitt, som Elsa sen var mäkta stolt över och visade upp för dockan Svea så fort vi kom ut i bilen.

Ja, sen firade vi det lyckade läkarbesöket med en parkeringsbot på 15 euro innan vi körde och handlade det sista till lördagens julbord. Imorgon ska vi göra silltårta, risalamalta och griljera skinka. Jag älskar det. Elsa också. Hon förstår att det är något stort på gång och tycker mycket om att spana in alla juldekorationer överallt. Det kommer kännas tomt när januari kommer…

Igår gick vi hem genom stan efter att ha firat julfest på musiken. Hon pekade ut varenda ljusslinga, varenda tomte, varenda granrispinne som tappats på gatan. Sen busade hon runt bland pepparkakorna i affären och skulle prompt bära 2 kg rågmjöl som jag köpte för att kunna baka mammas specialare, sötlimpa, senare i eftermiddag. Som jag älskar att vara hemma med henne. Jag har sagt det förut, jag vet. Men det är så sant.

Kära dagbok,

Idag har varit en helt okej dag på jobbet. Så länge tiden går så får man vara nöjd, även om de åtta timmarna arbetstid vanligtvis innehåller minst ett ekonomi-avdelningsproblem, minst två galna tanter som skriker och minst tre översättningstexter som bara består av ord och uttryck man redan översatt. Mina kollegor är dock trevliga och jag jobbar precis bredvid en stor mataffär där man kan köpa Marabourullar och lyxig mögelost. Idag höll jag mig till mögelosten.

Även helgen har varit fin. Eric var på svensexa hela lördagen så jag skulle vara ensam hemma. Som jag sett framemot denna dag ensam, framför mina tv-program med en stor kopp te under näsan. Men när Eric väl lämnade mig så slog hemlängtan över mig som den inte gjort på länge. Jag ville plötsligt inte vara hemma själv och kolla på Küchenschlacht utan hänga med Emelie och Malena och deras goa ungar och gå på skogspromenad med mamsen och kanske köra hem till Jannicke och fnittra lite med henne i hennes hus.

Så småningom sjönk det där suget efter Skåne och svenskhet och häng med dem som känner mig bäst undan lite och jag hade ändå en rätt trevlig kväll i vår lägenhet. Jag älskar liksom fortfarande vår lägenhet, så väldigt mycket.

Eric och han som ska gifta sig kom inte hem så sent heller, men jag hade hunnit bädda åt honom på soffan och till och med lagt ett litet mini-Mars på hans kudde. Värsta hotellet ba’.

Dagen efter gick jag ut och frukosterade med min fästman (!!!), brudgummen och två av hans andra vänner och vi åt brunchbuffé men jag blev mätt efter min första tallrik så grabbarna fick hjälpas åt att äta upp mina pengar också. Tänkte avsluta med att klämma ner en liten amerikansk pannkaka, men den smakade bittert och då saknade jag krabbelurer och scouterna och insjöar och lägerlåtar igen.

När alla sen stuckit hem och vi fått skjuts i Toms BMW som låter som en väldigt högljudd motorcykel, spenderade Eric och jag resten av vår söndag med att kolla på tredje säsongen av Homeland (kommer tydligen en fjärde till hösten!) och översatte dokument som ska användas för hindersprövning i Sverige så att vi får gifta oss! Wihoo.

Ja, och nu är det tisdag och snart är det helg och sen ska jag jobba i Darmstadt lördag-söndag och sen går det nån dag och sen ska vi till Aachen och säga hej till Tom och Jaana och sen blir det affärsresa till Stockholm och efter det åker vi hem till Skåne för att kramas med alla de fina som bor där och sen är det snart november och då ska vi till USA och efter det kommer julen som detta år firas i Frankfurt. Sen är 2015 här och då skulle man ju redan nu kunna konstatera att livet är för jädra bra ändå. Trots långtråkighet och hemlängtar och hindersprövning.

Photo 2014-07-29 18 01 49 Photo 2014-07-29 18 02 16Det kan ha regnat en aning när jag cyklade hem från jobbet idag. Alltså en aning bara.

Finslipande och framtidsprat

January 7th, 2013 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Jag kan med glädje meddela att jag sen sist inte har fått fler raketer på halsen. Skönt. Det är måndag. Det är kväll. Nu är det bara en helg kvar i den här stan innan jag måste ta min resväska och flyga hem till Malmö igen och det är väldigt sorgligt, för även om jag trivs i Malmö och saknar valda delar av Sverige så är det ändå här jag mår som bäst. Bredvid honom.

Min dag har ägnats åt att finslipa CV och skriva cover letter och fundera på framtiden och titta på Eric när han pillar med InDesign. Det har varit ganska givande.

Igår gick jag hem till Angelica och Yvonne en sväng, Yvonne är i Thailand och gottar sig och äter färgglada piller, men Angelica var hemma. Vi tog en promenad i deras hood innan hon kokade te till mig och så pratade vi igenom allt som hänt sen sist, och allt som kanske kommer att hända och allt som förhoppningsvis inte händer och allt som livet bjuder på. Kändes bra i magen på vägen hem.

Imorgon ska vi hämta bil hos Erics föräldrar för att kunna hälsa på kund till Eric, storhandla på Edeka (jag hoppas på att hitta halloumi) och sådär. Samtidigt måste jag göra en e-book, skriva lite novell och äntligen få ordning på mitt CV. Tänkte söka ett lärarjobb, outbildad och trög som jag är. Vi får la se vad livet vill med mig.

working

Lördagsshopping

February 11th, 2012 | Posted by Jess in Mannen. | Tyskland. - (1 Comments)

Jag tillverkade en Bucket List för några veckor sen, saker som jag vill göra innan jag lämnar Tyskland och Europa och drar till Australien. På denna lista stod bland annat att jag vill besöka den bästa mataffären i hela världen! Undantag är i princip alla supermarkets i USA, för de är coola och stora och härliga på en helt annan nivå. Back to Edeka. Vi startade dagen med varsin omelett till frukost. Sen fastnade vi litegrann framför tvn och min favoritmatlagningsshow och fick snabba på i duschen för att hinna med ett lämpligt tåg mot Erics föräldrars hus där vi hämtade en bil som vi får låna tills på måndag. Sen körde vi tillbaks till Frankfurt, och ner till Hanauer Landstrasse där den fina mataffären ligger, men också Lars kontor där Eric brukar sitta och jobba. De har precis flyttat in i nya lokaler så vi gjorde ett snabbt stop där och sa hej till Lars och hans kontorskamrat Elsie innan vi tog oss till den tråkiga, men billiga, mataffären Aldi. Där köpte vi en massa, massa basvaror och veckohandlade till vårt hushåll som ju består av fem, i princip, vuxna människor. Alltså mycket yoghurt och salami. Sen, sen tog vi bilen någon kilometer till och hamnade utanför Edeka. Eric hade lovat att inte stressa mig och han skötte sig väldigt bra. Vi spatserade lugnt och stillsamt fram i affären, smakade bär och kex och små ungerska korvar. Handlade fint kött till söndagsmiddagen och tittade på alla roliga ostar och röror de sålde i charken. Jag köpte med mig två olika sorters ädelost och en tonfiskkräm, plus pärlsocker, som här heter hagelsocker, och en påse dyra, men goda, chips från Kettlebell. Det blev ganska dyrt, det ska erkännas, men kvaliteten på varorna vi köpte är en helt annan än det vi vanligtvis köper på Lidl. Dessutom tycker jag att vi förtjänade lite finare mat eftersom vi alltid, alltid, ALLTID handlar det billigaste, tråkigaste märket av ALLT annars. Hemma var det lugnt och tyst. Masoud är i Portugal, Alex är i Mainz och Kai försökte sova bort en baksmälla. Jag packade in alla godsakerna och sen satte Eric och jag oss i vardagsrummet för att jobba respektive blogga och kolla Facebook. Idag är det exakt sju dagar kvar tills jag åker. Smiley med ett S som mun.