Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Så var vi tillbaks i vårt hemland och det som gör mest ont är att det är så svårt att gå ut. Hemma hos mamma och pappa i Skåne står dörren ut till trädgården alltid öppen och Elsa vandrade som hon ville ut och in, in och ut. Ibland följde lilla hunden med, ibland någon av dockorna. Hon var konstant våt om strumporna eller kall om fötterna, men så hjärtanes glad över friheten att det inte gjorde någon av oss något.

Det kändes som att fler somriga barndomsminnen skapades på de fem dagarna hemma i Sverige än vad jag hittills lyckats skrapa ihop åt henne de första sex veckorna av juni och juli här i Frankfurt. Som tur är så sticker vi ju snart igen, hyr en stuga och tar med oss pappan i familjen för att fira bröllop, bada i sjön och äta så många jordgubbar att vi nästan utvecklar en allergi.

Min möhippa hände också och var seriöst en av de finaste dagarna i mitt liv. Och då har jag ändå blivit friad till, fått en dotter, gift mig en gång och återförenats med min kärlek efter 6 månader i från varandra. Jag förstår att det låter tokigt, men från instormandet av fina tjejer på morgonkvisten och frukosten med bubblor vid havet, till den lyxiga ansiktsbehandlingen och drinkfnittrandet resten av kvällen så var dagen så freaking perfekt. Elsa passades av mormorn sin vilket gick superbra och jag fick prata bort timmar med de som varit med mig längst och känner mig bäst. Det kommer bli svårt för bröllopet att toppa detta, det säger jag er.

Imorgon är det torsdag och vi ska uträtta lite ärende, leta bröllopsskor till Elsa och skicka iväg en present till en nyfödd ny kompis. Kanske göra pesto till middag och sen försöka andas i stan som idag har hållt över 35 grader i skuggan. Det räcker bra så.