Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Klockan är 22.04 och jag har väldigt ont i halsen, antydan till migrän och en rälig hosta. Dessutom har det  varit en lång dag. Så jag ska fatta mig kort. Elsa och jag är hemma i Skåne några dagar, tog ett flyg som blev försenat och ett tåg fullt med idioter innan vi äntligen hittade mamma på stationen i Lund och fick skjuts hem till mina föräldrar ute på landet. Här möttes vi av deras nya hund Alba som fötts upp av min syster. Hon är en väldigt fin dalmatinerhona som Elsa både är väldigt förtjust i och lite nervös omkring. Elsa var för övrigt ett litet ljus på resan hit, som hon brukar. Inte mer trots, sömnvägran och gnäll än hemma och det tycker jag är så himla beundransvärt. Det är inte lätt för en liten ettåring att orka med så mycket intryck och människor och nytt hela tiden, men hon klarar det så fint.

Vi är här för att fira min morfar som fyller jämt på söndag, men också för att fylla frysen med mat som ska ätas på bröllopet och för att njuta av släkt och vänner så mycket som möjligt. Livet är alltså väldigt härligt med lax till middag och gräsmatta utanför dörren, trots att vi saknar Eric, mina smaklökar är bortdomnade och jag har så vansinnigt ont i halsen.

Alltså vädret. Man blir lika förvånad varje gång solen skiner och man inte måste ha halsduk på sig för att våga sticka näsan utanför dörren. Så härligt.

Idag har Elsa och jag varit nere på stan en vända, vi köpte bland annat shorts i tre olika storlekar, till ungen, mamman och pappan. Sen gick vi hem igen och åt köttfärssås och broccoli innan Elsa däckade i sin säng och jag satte mig och spelade mobilspel och skrev texter om fastighetsskötsel.

Efter att vi hade vikt mängder med tvätt och klätt av och på alla dockor och gosedjur massa gånger, ringde vi och snackade med Elsas moster Jannicke som var begraven i dalmatinervalpar. Dessa små prickiga sötkorvar kommer vi också få träffa snart. Ska bli väldigt roligt att se vad Elsa säger då. Nu blev hon liksom irriterad så fort Jannicke var i bild utan hund. Hon kollade uppfordrande på mig och gjorde handgesten med två händer ut vid sidorna och förvånad blick som hon även gör när musikspelaren byter låt och blir tyst i två sekunder. “Var blev musiken av?” “Var är alla gulliga hundar?”

Sen gick vi ute en sväng, åkte rutschkana tillsammans och gick och handlade köttfärs som förvandlades till kvällens middag för Eric och mig när Elsa hade pratat sig till sömns. Nu är den här dagen också över och jag har grus i ögonen. Imorgon fortsätter förberedelserna inför Sverigeresan, även kallad Stora Bröllopsplaneringsresan. Aj aj aj.

Trött själ och sugen hund.

August 14th, 2014 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Har det lite tungt idag. Ingen större hemlängtan och inga kroppsliga plågor direkt (mer än väldigt mätt efter dagens lunchknäcke med färskost och kalkon). Bara sådär energilös och nere och ledsen, som man kan vara ibland. Det är småtrist på jobbet också, för tillfället. Alla är stressade och otrevliga och en vanlig dag består bara av en massa småbränder som ingen vill hjälpa mig att släcka. Eller så stampar de litet slött på dem och sen blossar de upp igen nästa dag, eller i värsta fall redan nån timme senare. Jag orkar liksom inte kämpa ibland. Jag vill också bara skita i allt, skippa min vänliga attityd och skrika åt allt och alla.

Men jag inser väl att det inte är så klokt i längden, och den ska man väl tänka på, den där längden.

Jag hoppas att dagens planerade kvällsmat kan pigga upp. Det väntas stekt fisk med ärtor och smält smör. En av mina absoluta favoriträtter. Eric får rester från igår. Jag ska bara cykla förbi delikatessaffären på vägen hem och köpa saltat smör. De är de inte så glada för, tyskarna. Och jag menar till fisk måste man ha saltat smör. Och massor av det.

Kanske kan vi kolla film sen, Eric och jag. Jag tänker något sorgligt så att jag får gråta loss. Eventuellt 12 Years a Slave som vi fortfarande inte sett. Den ska vara hemsk, på ett hemskt bra sätt. Ja. Annars då. Går och tänker lite på systers dalmatiner som försöker bli gravid, eller ja, lät inte som att Akilla var så sugen på själva sexakten, men den blivande farsan var med på noterna. Det känns i alla fall spännande med småttingar i familjen! Funderar också på hur hundar är dräktiga i 63 dagar, lite mer än två månader, medan människor går och ruvar i 9 månader! Så är ju vi lite smartare än en voffsing också.. Aja, jag hör av med babblandet nu. Ha det fint mina vänner!