Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Rasistsvinet i Staffanstorp

January 25th, 2017 | Posted by Jess in Skit. | Sverige. - (0 Comments)

På en av Skånetrafikens gula bussar mellan Lund och Staffanstorp blev en svart kvinna igår kväll spottad på. Rätt i ansiktet. Av en medelålders man som stod framför henne och samlade spott i sin mun innan han spottade sitt hat på en annan människa. Hennes barn satt bredvid. Troligtvis rädda och undrandes vad som pågick. Förhoppningsvis inte vana vid att bli attackerade av rasister. “N*ger” sa han också. För att göra det hela ett snäpp värre. Och så att ingen av de vittnen som såg allt skulle tveka på anledningen till hans hatbrott.

Jag blir så ledsen. Att det 2017 ska vara så jävla omöjligt för människor som inte har majoritetshudfärgen att leva sina liv i fred. Har vi som människosläkte inte lärt oss ett enda dugg av allt som vi varit med om? Vad är det för obildad, trångsynt gråsugga som fått för sig att han förtjänat en plats i samhället med den där inställningen? Önskar att någon loskar rasistgubben mellan ögonen nästa gång han åker buss. Säkert bresande med sina vita ben, säkert suckande åt barnvagnar och säkert nöjd med sina oförtjänta privlegier.
Önskar att äckelidioten får böta många svenska kronor till kvinnan vars liv han lyckades göra ett snäpp skitigare och svårare, under en vanlig bussresa från Lund till Staffanstorp. Önskar att kvinnans barn inte blir rädda för att åka buss och att den här händelsen är det närmsta de någonsin kommer komma rasism.

Orkar inte.

Tårtdrömmar och gratisturer

February 2nd, 2013 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Utsatte mig själv för prövning igår när jag var hemma hos mormor och morfar för att fira mormor som fyller år idag. Vi fick massa god mat, som vanligt. Huvudrätten funkade utan problem och smakade så gott. Jag åt gulasch med grönsallad, inlagd gurka och några ostskivor. Så kom efterrätten och då har mormor bakat den maffigaste prinsesstårtan någonsin. Det är typiskt det där, för ofta när jag är sugen på sött så är det just prinsesstårta som dyker upp i tankarna. Lyckades iallafall hålla mig till en kopp te och lovade mormor att äta en bit tårta så fort jag är smal. Hon hävdade då att jag är smal nog redan nu, men det håller jag ju inte riktigt med om.

När vi hade snackat färdigt om grannar och Arbetsförmedlingen och sjuka killar och annat krafs så släppte mor och far mig på busstationen där jag bordade bussen mot Dalby och Malmö. Killen som körde bussen lät mig åka gratis eftersom det var fredag och han uppskattade “söta passagerare”. Antagligen inte helt politiskt korrekt, men är man fattig student kan man inte vara kräsen. På nya bussen i Dalby fick jag ju betala, men hela resan gick alltså på 36 kronor istället för 75 som det vanligtvis kostar. Win.

 

Helgen är över och som den gamla tant jag har blivit känner jag mig sliten. I fredags hängde jag med mina klassvänner hemma hos Emma, käkade tacos och spelade frågespel.

I lördags var det kräftskiva hos Gabriella och Johan och jag fick äntligen träffa den fina lilla familjen igen. Deras son Theo som bara var två veckor då jag såg honom sist, hade ju såklart växt massor men var fortfarande lika söt. Dessutom verkade han vara helt okej med att hänga hos mig och Emelie medans mamma kokade kaffe till gästerna i ladan. Mys!

Det blev dock lite sent och lite vin och lite kräftor så jag var rätt trött dagen efter. Sov i mamma och pappas nya hus och vacklade ut från gästrummet vid 11-tiden och hittade föräldrarna tapetserandes i köket. Jag hjälpte till litegrann, mest med att hålla en lodstock bredvid tapeten och sen skruvade jag ihop IKEA-skåp, jag är väldigt bra på det. Sen åt vi omelett till lunch och mamma och jag begav oss hem till Jimmie och Sofie på eftermiddagskaffe. Mormor och morfar var också där och dem har jag inte träffat sen januari heller. Så det var trevligt att snacka lite skit där.

Efter det körde vi på konsert i Fränninge Kyrka, Sound of Music-sånger framfördes bland annat av Emelies lillasyster Desirée som var GRYM. Körerna var också duktiga och liite liite bitter blev jag att jag inte fick vara med att sjunga. Så fort sista tonen av extranumret hade klingat ut så rusade mamma och jag mot bilen och hann till Sjöbo i tid för att jag skulle komma med bussen tillbaks till Malmö.

Runt 22.30 var jag tillbaks i hemmets trygga vrå, skypade lite med Eric och sen somnade jag.

Nu är veckan igång igen.

 

Besök i Sverigeland.

June 8th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Sverige. - (0 Comments)

Dagen har INTE varit effektiv nog. Suck. Jag lyckades i princip bocka av alla mina punkter på listan, förutom bloggning, men den var också minst viktig. Däremot lyckades jag inte skriva några ord alls på uppsatsen, så nu måste jag vara sjukt disciplinerad och duktig efter matshoppingen imorgon fast jag hatar att sitta och trycka ut skit i Word på en lördag. Kan inte hjälpas och snart är jag ju klar med skolgrejerna här borta.

Igår var Julia och jag på Ikea och åt köttbullar. Det var trevligt. Jag vill minnas att köttbullarna smakar liite bättre hemma i Europa dock, men det kan också vara inbillning. Annars är det häpnadsväckande att se hur alla Ikeorna jag varit på (USA, Tyskland, Sverige och nu Australien) verkligen ser exakt likadana ut. Upplägget och skyltarna och inredningen och planlösningen, allt är samma. Förutom språket dådå…Och det fanns bara pommes och ingen kokt potatis!

Vi gick en runda genom möbelutställningen och marknadshallen (eller vad det nu heter på svenska) och sen åkte vi hem igen.

Tyvärr tar ju bussresorna i det här landet sjutusen år och chaufförerna kan inte köra ordentligt. Utanför sken solen, så bussen blev helt svettig och syrefattig och inne i mitt huvud var det väldigt molnigt. Men hem kom vi, så småningom, jag slängde ihop en sats kanelbullar till av den sista jästen och sen tog jag dem med mig hem till Marleen och Ariane och satt där och snackade skit tills klockan blev sen. Trevligt.

 

Bilar och buss.

March 28th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Australien. - (0 Comments)

Vad är det nu public transportation heter på svenska… Lokaltrafik? Nej… Amen vad sören! Ska jag behöva googla det! Kollektivtrafik! (Ja, jag googlade.)

Okej, så kollektivtrafiken här utanför Adelaide är inte så bra. Jag hade kunnat sätta det här som en “Jag saknar”-grej och förklara att jag längtar efter Frankfurt där man aldrig kollar tåg/tunnelbana/busstider utan bara går dit och väntar tills det kommer en och tar en med. Iallafall. Man kan göra det här med, men risken finns att man måste vänta ett ganska långt tag.

Bussarna in till Adelaide går alltså inte alls ofta, särskilt inte på kvällen. Likadant är det med bussarna till Marion, grannförorten där köpcentret, affärerna och civilisationen är som närmst. Farkosterna är gamla och skruttiga och dessutom tar resan också en massa tid. Därför kör människor bil.

Min sambo Lindsey har till exempel en bil som jag har åkt med två gånger. Det är praktiskt. Avstånden är ju ganska stora och sådär också. Ah, nu har jag helt tappat tråden som ledde till det jag skulle säga.

Skitsamma. Nummerskyltarna har samma princip som i Sverige med tre bokstäver först och sen tre siffror. Lite hemtrevligt sådär.

 

Ny bil.

Gammal bil.