Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Efter att vi hade gått ut ur kyrkan till The Arks härligaste låt så sprang vi snabbt runt på sidan så att vi kunde smyga in i kyrkan igen, från sidan. Samtidigt gick alla ut genom kyrkoporten och ställde sig nere på backen. Det visade sig vara en tradition som tyskarna kände sig lite osäkra inför, så när vi sen kom ut igen för att motta folkets jubel var alla mest förrvirrade. Vilket också var roligt. Elsa kom hem och sa hej, mamma och Jannicke kastade lite ris och sen ställde vi oss i kyrktrappan för att ta en gruppbild. Ungefär samtidigt började det regna, igen. Gästerna hoppade på bussen tillbaks till festlokalen igen och vi gjorde oss redo för porträttfotografering med fotografen. Tärnorna fick skula i Jonnas bil och Eric och jag fick låna ett vitt paraply som skydd mot dropparna från himlen. Vi tog bilder på en lummig grusväg, i motljus i kyrkporten och i trappan. Sen lastade jag in mig och bröllopsklänningen hos Jonna, Eric fick åka med fotografen, och så körde vi mot festlokalen. På vägen stannade vi på en typiskt skånsk åker och fotades där.

Alltså jag har verkligen ingen naturbegåvning framför kameran. Jag tycker det känns så obekvämt att stå där och le på kommando samtidigt som mina armar ligger konstlat placerade runt Erics hals. Så. Jobbigt. Bilderna blev också därefter. Men nån fin fick vi ju till, och Emelie är en grym fotograf, så henne kan man inte skylla på!

När vi var färdiga och hade förevigats i alla möjliga konstellationer, och vinkat till bilarna som körde förbi och såg glada ut, stack vi till festlokalen. Där minglade alla omkring på glasverandan, och utanför. Vi bildade kramkö och fick mottaga varmande grattis från våra nära och kära. Elsa var där också och det serverades alkoholfri cider från musteriet där mina föräldrar bor, samt prosecco. Det fanns också varma salta kringlor, direktimporterade från Tyskland (Brezeln) och snittar med lax och skinka. Samt en vegetarisk soppa i shotglas med ramslök. Jättegoda. Vi fotograferade vidare där också, i olika konstellationer med gästerna. Sen blev klockan 18 och DJn spelade “I Got a Feeling” av Black Eyed Peas, som vi hade bestämt som ingångslåt. Dörrarna till festlokalen öppnades och alla tågade in till sina platser. På ett gammalt fönster utanför lokalen hade vi skrivit upp vem som skulle sitta vid vilket bord och så fick gästerna leta upp sitt placeringskort när de kom in.

Mer om middagen i nästa avsnitt av “Eric och Jessicas bröllop”.