Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Vi är gifta!

December 16th, 2014 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Nu har jag en man och Eric en fru. Vi gifte oss i helgen. Det var ingen hemlighet, men heller inget som jag babblade på om. Vi firar ju alltid årsdag på luciadagen, 6 år i år, och det firades alltså med början av ett äktenskap. Det var en liten ceremoni i kommunhuset i Bad Homburg. Massa fina människor kom från Sverige och London och Berlin och Frankfurt och så firade vi med skumpa, presenter, snittar och mys hemma hos Erics föräldrar efteråt. På kvällen drog hela sällskapet till en restaurang inne i stan för trerätters och mer vin. Det blev väldigt bra.

Flera gånger under dagen och kvällen lade jag händerna på magen, såg mig omkring i rummet och sände en tacksamhetstanke till Gud eller universum eller ödet eller nåt liknande. Jag är så jäkla tacksam för allt jag har. Mina bästa vänner från Sverige, Emelie och Malena, var på plats och fnissade med mig och hjälpte till att välja strumpbyxor och förberedde rensnittar och laxrullar. De kokade kaffe och bar väskor och halade fram min telefon och sådär. Ovärderliga jäkla människor alltså.

Sen var också mamma och pappa där, mormor och morfar, bror och hans flickvän samt syster och hennes pojkvän. Vi umgicks på fredagen hemma hos. Jag fick visa lägenheten och servera hemmagjord pizza och det var också viktigt. Att de fick se att allt är på riktigt. I söndags tog vi en sightseeing-sväng på Frankfurts julmarknad innan de placerades på ett tåg mot flygplatsen. Saknade innan tågljusen försvunnit bort i tunneln. Tänk att de ville komma på vårt mini-bröllop.

Plus såklart några tyska vänner, familjen Zimmermann, paret Kirsch (och Josefin var bästa vittnet utrustad med näsdukar), Kai, Erics familj med föräldrar och syskon. Helt underbara.

Vi fick en massa fina presenter; pengabidrag in på framtidskontot, stora tjusiga blombuketter, en samling julgranskulor dekorerade av bröllopsgästerna, vattenkaraff, salt- och pepparkar, en KitchenAid med massor av tillbehör, fotoram, en lammfäll till lill-bebben och säkert nåt mer som jag glömmer nu. Mormor hade dessutom stickat två koftor med matchande mini-mössor som tjejen kommer vara så fin så fin i till våren. Tack allihop.

Jag har alltså även bytt efternamn vilket är helskumt men lite fint, att heta samma som Erics mamma liksom. Men jag gillar det. Förhoppningsvis ska det också göra saker och ting lättare för bebisen i magen också. Här i Tyskland är det ju ganska välanvänt också, efternamnet, eftersom de niar tilltalar en med Fru Efternamn både på banken, hos doktorn och överallt annars. Det kändes vuxet och viktigt att vara gift. Eftersom förberedelserna i kombination med USA-resan och julmiddagen helgen innan tagit så mycket tid och koncentration hade jag inte riktigt tänkt på själva betydelsen av dagen på ett djupare plan.

Men sen, när vi satt där framför vigselförrättaren och lyssnade på hennes vackra ord om kärlek och om att hålla ihop i vått och torrt, då kändes det ändå i magen att det var på riktigt. Allvarsamt och stort och på riktigt. Sen fick vi pussas och sen grät jag en skvätt och sen var vi klara. Make och maka. Helt fantastiskt.

Hipsterbröllop och tryffelsoppa

September 13th, 2013 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

I lördags var vi på bröllop. Lustigt hur jag till för nåt år sen aldrig hade varit på bröllop och nu har jag varit på många. Känns att man blir äldre och att ens pojkvän är äldre och har vänner i en ålder där giftemål är poppis.

Iallafall så gifte sig Sabrina och Nils i lördags, två av Eriks arbetskompisar. Eller. Kollegor. Största delen av gästerna var även de kollegor så ja.. Det var lite konstigt och inte så… hjärtligt på nåt sätt. Dessutom gifte de sig inte i en kyrka, utan borgerligt i en av lokalerna som hörde till fest-herrgården. Det var ändå ganska coolt, lite annorlunda musik och sådär, bland annat gick bruden in till Bruno Mars’ Marry You. Lite senare fick vi lyssna på Red Hot Chilipeppers fina låt (som jag aldrig hade hört innan men nu gillar starkt) Hard to Concentrate. Början av låten var konstig och jag hann tänka att det nu skulle spelas ännu en engelsk låt som människor inte har en aning om vad texten betyder, men ändå tvunget ska ha på sina bröllop. Men nä, sen blev det bättre. Refrängen går:

All I want is for you to be happy
And take this moment to make you my family
And finally you have found something perfect
And finally you have found

Och här kan ni lyssna på den.

Väldigt fint. Ja, sen minglade vi lite i sensommarsolen och fick en massa smarriga vickningsrätter. Godaste var en potatissoppa med tryffel och en kall, rå lax- och gurksallad med senapsdressing. Smarr. Som tur var så utgick middag med bordsplacering och stelhet. Istället körde hipster-paret en live-cooking-buffé med kockar som stekte och grillade och lagade mat till oss. Det fanns bord och soffor lite överallt och folk hängde mest. De hade även ett live-band med två grymma sångare, en kille och en tjej, som sjöng i stämmor och turades om att rocka ut.

Antagligen är det lite trist för er att höra om eftersom jag har noll bilder och det egentligen inte hände så mycket. Plus att jag är rädd för att säga för mycket sanningar om hur stämningen var på den där festen, eftersom som sagt alla Erics jobbkompisar var där och två av dem var själva brudparet. Det var gratis god mat helt enkelt. Och häng med min man utanför hans grabbiga, illaluktande (älskade) kollektiv.

Frankfurt i bilder

August 31st, 2013 | Posted by Jess in WOW! - (0 Comments)
Jättedinosaurien utanför Naturhistoriska museet har fått på sig en fotbollströja i Frankfurts färger.

Jättedinosaurien utanför Naturhistoriska museet har fått på sig en fotbollströja i Frankfurts färger.

Två finklädda människor tar viktiga foton i solnedgången framför Frankfurts centralstation.

Två finklädda människor tar viktiga foton i solnedgången framför Frankfurts centralstation.

Ett gäng företagsarbetande nissar paddlar vikingabåt längs med Main. Först under bron vinner!

Ett gäng företagsarbetande nissar paddlar vikingabåt längs med Main. Först under bron vinner!

Igår samlades vännerna hemma hos brudparet, som vi kom fram till igår får heta brudparet ett tag till, för att bekanta oss med Doro och Emils son Jakob som föddes för fem månader sen. Han var go den lille pågen, luktade gott och smilade och hade sig ett tag innan han somnade i barnvagnen med hjälp av pappas danska barnvisor.

Vi andra diskuterade bröllopet i detalj igen (älskar att grotta ner mig) och snackade skit om folk, skrattade en massa samt hade trevligt. Efter ett tag öppnade Linda en flaska champagne och männen i sällskapet gav sig ut i augustikvällen för att leta efter persisk mat. Den visade sig vara slutsåld så istället avnjöts champagnen tillsammans med kinesiska vårrullar och stekt ris. Också gott.

När klockan blev sent och alla började gäspa vandrade Eric och jag hemåt genom natten. Jag tänkte på gosiga, knubbiga bebisar som såg ut som Eric och mig…. Och Eric tänkte mest på att han inte skulle ätit den sista wantanen med färskost.

Livet är fortfarande härligt!

20120807-223019.jpg

Kärleksfull helg

August 6th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. | Mannen. | Tyskland. - (0 Comments)

Jag har inte bara firat bröllop i helgen, jag har firat kärleksfest. Det var så otroligt fint och fast jag inte varit på mer än några stycken bröllop tidigare så var det här i en klass för sig.

Lördagen började med ett misslyckat frisörbesök för min del, jag grät litegrann och hatade mig själv för att jag betalt pengar för en så ful frisyr, sen tog jag ur alla hårnålarna och borstade bort sprayet och kände mig fin igen. Det blev den svarta klänningen, för er som hjälpt till med det, jag sydde fast ett lila skärp i midjan också, i samma tyg som Erics bröstfickenäsduk. Sen drog vi till hotellet i Mainz, bytte om och träffade en mycket nervös brudgum. Lars var väldigt stilig i kostym och vit slips. Vi körde honom till kyrkan och minglade lite innan vi tog plats på första raden för att invänta brudparet.

När de gick in rullade glädjetårarna nerför kinderna på mig. Jag var helt enkelt så himla lycklig för deras skull, för kärlekens skull, för att Linda äntligen fick gifta sig med Lars. Hon var vacker som en dag, min kära tyska väninna. Hon hade en lång, benvit klänning med lite släpp och en slits i yttertyget där tyllen böljade ut. 100 pärlemorknappar i ryggen, axelbandslöst korsettliv och en ärmlös, höghalsad spetsjacka som dekorerade ryggen. Riktigt tjusig!

Ceremonin gick bra. Fin musik, fina texter och en snyftande jag. Lyckades dock klämma fram min bibeltext på tyska utan att gråta eller säga fel, så det är jag nöjd med.

Efter vigseln följde champagne och bröllopstårta i den stora restaurangen med utsikt över vinberg och staden Mainz, man kunde till och med se Frankfurts skyline långt borta. Jag fixade och hjälpte tärnorna att blåsa upp heliumballonger, jag hämtade glömda saker i bilen och pratade med nya och gamla bekantskaper.

Så blev det dags att sätta sig till bords, äta fantastisk mat (rökt lax, soppa med vaktelägg, oxfilé och dessertbuffé) medan människor lekte lekar med brudparet, höll tal, visade bilder och roliga filmer samt skojade om allt. Jag hade brudens far till bordet och var lite nervös, men samtalet flöt och jag gjorde förhoppningsvis inte bort mig alltför mycket.

Eric, som ju var bestman, höll också tal, hans första. Han var skitnervös och hann inte träna alls mycket innan men bestämde sig för att köra hårt, kastade sina anteckningar och pratade fritt ur hjärtat. Jag tror Lars och Linda uppskattade det iallafall. Och jag var stolt.

Sen drog dansen igång, det spelades Abba och tysk schlager och pop och rock och house och allt möjligt och vi dansade och åt nattmatskorv och pratade och drack Vodka Orange och tog kort i fotoautomaten som stod uppställd i lokalen och tittade på brudgummens halvnakna brottningsmatch och stämningen var på topp och kärleken flödade.

Klockan 6 på morgonen satt Eric och jag till slut i en bil på väg till hotellet, vi var de allra sista kvar och fick vänta ett tag på the shuttle. Efter att jag hade tvättat bort smink och svett från ansiktet somnade jag med ett leende på läpparna…

… och fick sova lite mer än tre timmar innan klockan ringde och vi gjorde oss i ordning för gemensam frukost där fler tal och presenter väntade. Det var ganska många trötta och bakfulla människor på den där frukosten, men vi pratade och skrattade och myste någon timme innan folk började droppa av.

Jag körde hem mig och Eric och däckade på soffan i sällskap av flatmates och övernattande vänner innan vi avslutade bröllopshelgen med tonfiskmacka och tidigt sänggående.

Hela helgen har jag alltså gått runt och varit lycklig. För Lars och Lindas skull. För min egen skull som har fina Eric. För min egen skull II som har alla dessa underbara människor i mitt liv. Tack för en grym helg, finaste brudpar! Och all lycka i framtiden!

Foto från fotoautomaten (med tillhörande accessoarer). Elsie, jag, bruden och Maraike.

LiLa Hochzeit!

June 22nd, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Det är inte bara midsommar idag, utan Linda och Lars, mina fina tyska vänner gifter sig idag! Jag är så ledsen över att inte kunna vara där, särskilt som Eric är bestman och superstilig, men de ska ha stor fest och kyrkbröllop i sommar och då jäklar ska jag vara på plats.

Störst av allt är kärleken!

Ganz viele Glückwünsche aus Australien! Ich denke an Euch und hoffe daß Ihr für immer ein glückliches Liebespärchen bleibt!

 

Ich trau mich nicht das Bild zu benutzen wo Ihr die Finger zeigt!

 

 

Lite nere.

June 22nd, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (4 Comments)

Jag är lite nere idag. Jag missar saker. Jag hatar att missa saker. Idag missar jag Lindas och Lars’ bröllop OCH midsommar. Jag älskar midsommar, det är typ den mest romantiska högtiden vi har i Sverige. Love it. Jag älskar också Malenas silltårta och svenska jordgubbar och gitarrsång och spel och kubb och fniss och snaps.

Menmen. Den kommer väl förhoppningsvis nästa år också. Jag får acceptera att vara kranslös i år.

I skrivande stund står en stilig uppklädd kille vid namn Eric och är moraliskt stöd (bestman) åt Lars i rådhuset i Frankfurt. De gifter sig där idag, Linda och Lars. Äntligen. (Skulle man ju vilja säga.) Det funkar så i Tyskland att man måste gifta sig i rådhuset, för att det ska bli rätt i papprena. Sen får man själv bestämma om man vill gifta sig i kyrkan också. Det vill Linda och Lars, som tur är! Så i augusti blir det stor baluns och då är jag inte längre isolerad för mig själv i Adelaide utan kan fira deras kärlek med dem.

Annars. Alicia och jag spenderade nån timme på soffan i vardagsrummet med att prata om alla de kemiska processer som händer i kroppen hela tiden. Om hur det funkar med kolhydrater, glukos, socker, fett och allt sådant där och hon, som är medicinstuderande, erkände att det logiskt sätt är vettigt att LCHF funkar. Seger.

Mariko, den stackarn, har en tenta kvar, på måndag. Hon somnade av utmattning och huvudvärk på soffan medan vi pratade kroppsfunktioner. Jag hoppas hon får vilat litegrann i helgen också, annars är det nog bara mos i huvudet på henne på måndag.

Ja. Så är det. Det regnar fortfarande. Jag saknar fortfarande Eric. Och jag är fortfarande lite nere.

 

Kontraster hos Aftonbladet

May 22nd, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. - (0 Comments)

Snacka om kontraster på Aftonbladet.se idag. Dels handlar det om den underbart söta prinsessan Estelle som ska döpas om bara några timmar. Vi får se de få bilder som finns på henne och hennes lyckliga föräldrar och Aftonbladet lovar att låta sina läsare ta del av direktsända bilder från festen på slottet, de fina damernas klänningar kommer att beundras och glädjen strålar från Stockholm och hela Sverige.

Jag förbereder mig på kalaset genom att titta på Ebba von Sydows förberedande dokumentär med bilder och intervjuer från Victoria och Daniels liv tillsammans. De visade bland annat klipp från bröllopet som jag såg instängd i Erics kök i Tyskland, med tårarna trillandes ner för kinderna. Daniels tal så fullt av kärlek och bröllopsvalsen som började med lite show, när de skar tårtan och när de tittar så ömt på varandra hela tiden. Så mycket kärlek!

 

I kontrast till glädjen i dessa artiklar från Aftonbladet, finns live-rapporteringen från rättegången mot Breivik i Oslo. Överlevande vittnen med skottskador, handikapp, bortskjutna fingrar och sammanbitna tänder pratar sakta och sakligt om vad som hände den där sommardagen på Utöya. De berättar om hur de såg sina vänner bli skjutna, om hur monstret i polisuniform tittar dem rätt i ögonen och avlossar skott efter skott efter skott. De pratar om hur de gömmer sig i klippskrevor och bakom pianon, om  hur de låg stilla och hoppades på det bästa samtidigt som skotten haglar över dem, de hostar blod och de känner sina döda vänners kroppar bli tyngder över dem. Så fruktansvärt hemskt att det inte går att tänka på utan att få ont i magen.

Deras styrka och mod är imponerande och de pratar i princip alla om viljan att leva vidare. Om hur viktigt det är att inte människor som han de vittnar mot ska få makten över dem. Om hur de ska fortsätta kämpa för demokrati och medmänsklighet, trots att de har förlorat både vänner, tid, drömmar och trygghet. Otroligt.

Sorg och glädje bredvid varandra som så ofta i livet, svårhanterat och jobbigt. Men jag säger som Daniel till Victoria på bröllopet:

Störst av allt är kärleken.

Bröllopsinbjudan!

May 17th, 2012 | Posted by Jess in Kärlek. | Tyskland. - (2 Comments)

Ni vet ju sen innan att jag gillar att få post, email i all ära, men riktiga brev är ändå hundra gånger bättre. Idag fick jag det finaste på länge: en inbjudan till Linda och Lars’ bröllop. Den är jättetjusig och vacker och det gör mig så fruktansvärt glad att två av de finaste människorna i Tyskland har bestämt att vara ihop med varandra för resten av livet. Det kan vara så att jag grät en liten glädjetår, över dem och det faktum att jag får komma på bröllopet som säkerligen kommer bli årets fest.

Så även om jag missar två viktiga datum innan själva bröllopet så längtar jag ändå vansinnigt mycket till själva huvudfesten som jag är hemma till. Kärlek alltså, så jäkla härligt!

 

Postkarte aus Tunisien

April 30th, 2012 | Posted by Jess in Ego. - (1 Comments)

Jag fick post idag! Det är något av det finaste som kan hända, att det kommer riktiga brev och kort från andra ställen på jorden. Den här gången var det ett vykort från Linda och Lars som varit i Tunisien på semester. Ett par av de finaste människorna som jag fick på köpet då jag började dejta Eric. (Det är även de som ska gifta sig i sommar och jag är superexalterad och glad för deras skull!)

Liebe Lindars, Danke schön für die liebe Postkarte! Es freut mich dass ihr an mich gedacht habt! Bis… bald! :)