Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Så har vi alltså gift oss igen. Och vilken helg det var. Jag är så NÖJD och LYCKLIG när jag tänker på hur FINT det var att ALLA (nästan) som vi gillar samlades för att fira OSS en hel jäkla HELG. SÅ HÄRLIGT.

På allmän begäran kommer det nu komma ett antal inlägg som handlar om den där ödesdigra helgen 12-14 augusti då Eric och jag klädde ut oss till brudgum och brud och ställde till med fest.

Allt började på fredagen då mina föräldrar, jag och Elsa drog till festlokalen för att fixa det sista. Mitt mål var hela tiden att jobba järnet tillsammans med hjälpsamma familjmedlemmar på fredagen och sen släppa allt och bara njuta resten av tiden. Hela veckan innan gick åt till att skriva fem sidor långa email till folk med instruktioner, bilder, tabeller och scheman. Kontrollfreaket i sitt esse ja, var det pinsamt emellanåt? Ja. Men det blev också himla bra och jag kände att jag fick som jag ville hela helgen, vilket var ett krav eftersom det var mitt bröllop. Vårt bröllop. He. He.

Så vi dukade och satte upp ljusslingor och ställde fram saker och tog undan saker. Det fanns 7 runda bord och ett avlångt honörsbord med glas, olika bestick, placeringskort, pennor, menyer och middagsprogram. Jag kan visa er en bild om ni vill, när fotografen redigerat färdigt. Jag råkar nämligen veta att hon fotograferade alla detaljer där inne (eftersom jag sa till henne att göra det).

Mamma passade Elsa och rensade jordgubbar och sprang runt som en liten iller och pappa svor över intrasslade sladdar och körde bud över hela Skåne. Jannicke kom med björke som snälla hjälpredor satte upp på instruerade platser på lördagsförmiddagen. Eric var också med, just det, en liten stund, innan han stack mot flygplatsen i Köpenhamn för att hämta ett gäng gäster där.

Vi bråkade samtidigt massor med personalen på pensionatet, eftersom de ändrat hela listan med rumsfördelning som jag lämnat flera månader innan. Det är en lång, komplicerad och aggressiv historia som jag inte orkar dra nu. Men jag var arg. Väldigt arg. Och så slutade allt med att bröllopssviten gick till nån annan och vi fick ett rum med delade toalett på andra våningen och jadajada. Whatever.

Vi hann i princip med det som skulle hinnas med och sen hann vi också duscha lite snabbt och byta om för sen började hela stället myllra av folk. Vårt folk. Våra gäster som var sugna på grillbuffé och goda drycker. Så då började vår rehearsal dinner BBQ. Mer om den i nästa inlägg!

Så fort Elsa har sovit idag så har jag kastat mig på telefonen och i princip ringt runt till alla jäkla ställen som någonsin har haft nåt litet att göra med en lokal som människor kan träffas i. Jag har troligtvis googlat sönder internet och jag har följt tråd efter tråd på jakt efter nåt som går att använda. 

Det slutade med ett ställe som var på tal redan 2014, när jag började researcha direkt efter att Eric friat och vi senare samma månad fick se Elsas lilla minihjärta picka i min mage. Stället är ingen lada, som jag ville. Det är inte ute i en skog, som jag ville. Det finns inte fina hotellrum till gästerna, som jag ville. Men det kanske funkar ändå. 

Jag fick inte tag på snubben som står som uthyrningsansvarig. Många är rädda för att svara när jag ringer med mitt läskiga tyska nummer. Tror jag. Så jag slängde iväg ett mail och så får jag hoppas på att gubben är i en sån ålder att han läser sina mail dagligen. 

Det hade varit så skönt att få det fixat och klappat och klart. Och detta är dessutom ett ställe utan fullständiga rättigheter så att vi kan smuggla med oss spriten från T-land istället för att behöva betala 120 kronor för varje drink folk beställer och sen glömmer bort i nåt hörn. Sen att budgeten fortfarande spräcks med råge och att bröllopsresan troligtvis kommer att gå till typ Königstein, det är en annan sak. 

Så tumhållning önskar jag mig nu av er, tumhållning för att jag snart ska få sluta ligga vaken om nätterna och tänka på vandrarhem och bygdegårdar och satan och hans faster. Tumhållning för att vi snart är med bröllopslokal igen. 

Tack på förhand.