Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Gårdagens indiska

February 15th, 2012 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (0 Comments)

Gårdagens middag med Erics föräldrar samt syster var väldigt trevlig. Från början skulle vi gå till en restaurang som ligger tvärs över gatan från där vi bor, men när Eric försökte reservera ett bord så visade det sig att de hade fullbokat hela kvällen. Så när vårt middagssällskap anlände gick vi först till en mexikansk restaurang, också hyfsat i närheten av oss här i Bockenheim. Där kunde man dock se redan utifrån att de hade fullt, dessutom satt det många par i baren och väntade. Det var ju trots allt alla hjärtans dag. Vi frågade ändå efter ett bord, men eftersom vi var fem personer fick vi höra att det var omöjligt och började istället trava mot ett indiskt ställe i närheten. Där luktade det rökelse och god mat lång väg och vi fick ett  bord utan problem. Tyvärr dröjde det nästan en timme innan vi fick maten och då hade vi även beställt naan (bröd) och rajita (yoghurtdip) till förrätt. Vi pratade iallafall bort den där timmen ganska enkelt och så kom till slut maten. Min rätt var kycklingbitar utan ben som hade blivit marinerade och sen grillade i en tandooriugn. Det var supersmakrikt och väldigt, väldigt gott. Under kycklingen, i den heta stekpannan, låg vitkål i småbitar som också hade fått smak av kryddorna och ugnen. Så gott! De andra åt spicy spicy, till och med Erics mamma åt en rätt som var kryddigare än Erics! När jag först lärde känna pojkarna här i kollektivet så tävlade de alltid om vem som kunde äta starkast mat.. Nu har Eric tappat lite av det tänket tror jag (thank God).   Efter att alla var nöjda och mätta gick vi hem till oss igen, drack kaffe och åt morotskaka. Det är roligt för alla är så skeptiska när de hör ordet morotskaka, kanske inte just gårdagens gäster, men senast Masoud tyckte det hördes väldigt konstigt med en kaka med morötter i och Eric erkände också att han inte smakat det innan jag gjorde min förra veckan eftersom han trodde det var “nåt ekologiskt skit med dinkelmjöl och grönsaker i”.

Sen sa vi adjö till de delarna av Erics familj som var på besök, nu träffar jag dem nästa gång i juli, så det var ju tråkigt såklart, men Kristina lovade att hålla Eric sysselsatt medan jag är borta. Redan på söndag ska han dit och skruva ihop Billy-bokhyllor och få mat. Nä, det blir nog bra det här.

Erics syster Theda väntar spänt på morotskakan.

Funderingar från Frankfurt

February 13th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Mannen. - (2 Comments)

Ungen är färdigpassad, den mexikanska maten uppäten och i sängen ligger mannen och leker med sin iPhone i väntan på mig och How I Met Your Mother. Det har varit en väldigt bra dag överlag, Grace berättade att hon älskar mig; Eric är världens finaste som alltid (oftast) och förkylningen har jag inte känt av sen jag väl fick iväg kroppen till jobbet. Ändå känns det i lungorna och i hjärtat och i hjärnan att snart är det dags. Lustigt nog känner jag knappt någon nervositet alls över att börja om på nytt, så att säga, hitta nya vänner och leva in mig i ett nytt land. Utan det som all min ångest och oro är baserad på, just nu iallafall, är den där korta stunden på flygplatsen då jag får känna Erics armar runt mig en sista gång, en sista kyss och ett sista “jag älskar dig” på knagglig svenska innan 138 dagar och väldigt många kilometer kommer att skilja oss åt. Jag är rädd för den där korta stunden för jag vet att den kommer att bli så ofantligt jobbig. Samtidigt hoppas en liten optimistisk del av mig att jag hypar min egen rädsla så till den milda grad att ingenting sen kan leva upp till det. Men. Jävligt blir det nog fanimig. Usch.

Back to Skyping we go...