Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Hej. Det är tisdag. Vi har kämpat hela helgen mot Erics onda rygg som gör att jag måste vara förälder och personlig assistent i ett. Helgerna brukar ju annars vara en tid då jag kan koncentrera mig på diskmaskinen, tvättvikning och kanske lite mer Instagram-tid än annars, eftersom Elsa och Eric leker. Helgerna är då Eric lyfter upp henne på rutschkanan, springer efter henne i affären och läser godnattsagan på kvällen. Men det är såklart en omöjlighet när man försöker stå ut med ett ryggskott som bara blir värre och som gör att man inte kan säga mer än fem ord på hela lördagen, typ. Stackars ryggen och stackars Eric och stackars mig.

Trots detta så lyckades vi ta oss 250 km nordväst i lördags för att hälsa på goda vänner som fick sitt andra barn i november och flyttat från lägenhet till hus. Vi spenderade hela lördagen med dem, sov i deras fina gästrum och stannade sen till lunch dagen efter. De har supergulliga söner som lekte fint med Elsa, eller kanske mest 1,5-åringen som faktiskt kunde springa omkring och härma allt vi sa och dela med sig av sin docka till Elsa. Det blev sen en lite snopen kväll med hämtpizza klockan 22 på kvällen efter att ungarna inte ville sova.

Idag har Izabella och jag fått oss en barnfri shoppingrunda som slutade med inköp av sköna brallor till mig och en snygg jacka till Izabella. Och burgare, vi åt burgare också! Med brioche-bröd och riktigt djur i köttet och smält ost. Så gott. Mina svärföräldrar kom och hängde med Elsa som hade en toppendag fram tills att de skulle gå och hon fick sin farfars inneskor i huvudet.

På eftermiddagen var det 11 grader varmt och vi tillbringade några timmar på lekplatsen/skolgården här på andra sidan vägen. Elsa ville sen inte gå hem och exploderade mer än hon någonsin tidigare exploderat. Hon skrek och sparkade och slogs och jag var våt av svett när jag väl fått upp henne för alla sju trapporna. Lilla tjejen blev nog sen själv lite chockad och hulkade bara “mamma krama” på slutet av de där trappstegen. Stora känslor i en liten kropp, helt klart.

På torsdag väntar en tripp till Sverige, vår sista innan Elsa får eget sätet och måste betala för sin biljett. Det var ett tag sen vi var hemma nu, lite mer än 4 månader så det ska bli härligt. Vi har massa kul inbokat redan och verkar kunna träffa några av de viktigaste även denna gång. På att-göra-listan står också inköp av Friggs blåbärste, pulvermos, räkost och massa löständer-godis. Essentiellt så det ryker om det.

Barnvakter och lekkamrater och nyfödingar

February 4th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (1 Comments)

Vilken dag! I förmiddags anlände mina svärföräldrar för att ställa upp som barnvakter medan jag drog hemifrån. Elsa vinkade glatt och jag gick mot frisören. Det var ett nytt ställe som skulle testas, som jag hade valt mest för att det ligger i närheten av vår lägenhet och för att de hade tid idag. Med kort varsel liasom. Dessutom verkade tjejen som bokade tid åt mig himla proffsig och trevligt, och var snygg i håret! Men se var det en annan tjej som klippte och hon var väl okej, men hon visste allt om allt och var bara lite smart så jag blev trött på hennes besserwissergrejer efter ett tag. Dock masserade hennes lösnaglar min skalp på ett sånt skönt sätt att jag nickade till ett tag.

Jag blev iallafall klippt och kan nu se under luggen igen och det var inte det dyraste någonsin. Sen kom jag hem och kramades med Elsa som hade haft det jättebra tillsammans med Gromu och Grova (såklart). De körde sen hem igen, Elsa höll mig sällskap när jag åt lunch, sen sov hon igen. Och jag röjde lite och packade in presenter till nyfödingen jag nämnde igår. När Elsa vaknade gick vi i regnet hem till Flora och lekte med de tyska mammorna och deras ungar. Väldigt trevligt.

Eric lyckades gå tidigare från jobbet så när han var på väg hem gick vi mot BB för att hälsa på den lille gossen och hans föräldrar. Eric hämtade burgare och pommes på vägen så åt vi middag med dem i sjukhussängarna, pratade ikapp oss och fick snusa på nyfött barn. Som det rycker i livmodern, det säger jag er, som det rycker. Elsa brydde sig inte nämnvärt om ungen utan busade hellre med sin gudfar, smaskade banan och kröp runt på golvet.

Nu sover hon och Eric jobbar lite och nu ska vi titta på en sjukt spännande dokumentärserie som vi fastnat i, Making a Murderer. Alla i hela Sverige har troligtvis sett den redan, men har ni inte det så gör det!

Så. Färdig.

Det bitterljuva

January 28th, 2016 | Posted by Jess in Filosoferande. - (1 Comments)

Jag ser framemot att sluta amma, kunna ha vilka kläder som helst, förhoppningsvis få sova mer om nätterna.

Men kommer också att sakna det så himla mycket. Det är otroligt fint att kunna mata sitt barn närsomhelst och att Elsa uppenbarligen känner trygghet och gos när hon får amma. Jag är tacksam över att det funkade så bra för oss.

Jag ser framemot att flytta in Elsas spjälsäng till hennes eget rum, få mer plats i sovrummet, förhoppningsvis få sova mer om nätterna.

Men kommer också att sakna det så himla mycket. Att ha Elsa precis bredvid mig när vi sover, kunna sticka in en hand och klappa lite på henne när hon eller jag behöver det. Det är lugnande att höra henne andas och göra små gulliga ljud i sömnen.

Jag ser framemot att ha barnvakt en kväll, gå ut och äta god mat och kanske dricka ett glas vin med min man, förhoppningsvis sova bra en natt.

Men jag kommer också att sakna vår unge så himla mycket. Egentligen är ju det bästa jag vet att vara med henne och det är, utan att skryta, jag som känner henne bäst. Det är nog nyttigt för alla inblandade att ha barnvakt ibland, men vi ska också vara redo.

Elsa 4 månader

August 13th, 2015 | Posted by Jess in Jobb. | Ungen - (0 Comments)

Elsa fyller snart fem månader och tiden rusar iväg. Hon är fortfarande världens gulligaste. 

Vi har precis avslutat 2,5 veckors jobb hos min gamla nanny-familj här i stan. Varje morgon klockan 8 har Elsa och jag tagit en rask promenad mot Westend och sen spenderat hela dagen med lilla O, som är 20 månader gammal. Jag misstänker att det kanske var nyttigt för både Elsa och mig, att testa på livet som tvåbarnsföräldrar. Vi gjorde det bra, tycker jag. Bärselen hjälpte till och ofta kunde Elsa sova en sväng i antingen den eller vagnen medan O och jag byggde sandslott och gungade på lekplatsen. 

Hemma fixade jag lunch åt O och matade sen Elsa med puré samtidigt som O tuggade i sig sin mat. Sen sov O minst två timmar och ofta lyckades jag lägga Elsa i vagnen så de sov samtidigt och jag kunde käka lunch och städa lite hemma innan actionen drog igång igen. Det enda som var lite jobbigt var när O var ledsen och Elsa bröt ut i sympatigråt, svårt att trösta två samtidigt. Men vi löste det också. 

Fina extrapengar åt oss (bröllopsklänning!) och så kunde jag hjälpa familjen med barnvaktsknipan samtidigt, så det var bra. 

Sista dagen var igår och idag har vi varit på Ikea med Izabella. Imorgon ska vi på infomöte om bebismat och sen är det helg igen. 

Mat ja. Elsas mat. Jag ville egentligen helamma mycket längre, men eftersom Elsa har stirrat med avundsjuk, dreglande mun på vår mat så bestämde vi att testa så smått om hon var matsugen. Det var hon. 

Än så länge finns det inget hon inte har gillat. Varje lunch får hon potatispuré med en mosad grönsak i och älskar det. Hon har bland annat testat morot, palsternacka, broccoli, zucchini och pumpa. Och lite banan. Det går ner och hon mm:ar och njuter och vi får väl börja leta efter en barnstol snart. Och köpa studentmössa. 

Lilla ungen börjar bli stor. 

Magsjuka och söndagssysslor

July 28th, 2013 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det är söndag kväll och helgen är i princip över. Redan. Tycker alltid och fortfarande att all tid i Erics sällskap går för fort, men annars mår jag bra. Det var väldigt varmt igår som sagt. Jag cyklade hem till Grace på kvällen och kramades lite försiktigt. Hon var sjuk stackarn, kräkig och dann och bad om att få gå och lägga sig vilket aldrig hänt innan.

Jag satte mig sen till rätta i deras luftkonditionerade lägenhet och läste Dan Browns nya bok Inferno. Så spännande! När föräldrarna kom hem cyklade jag hemåt igen i den ljumma sommarnatten. Vi snackar superljummen. Tror det var runt 29 grader vid midnatt, helt underbart. Känns som att vara utomlands (vilket jag ju eventuellt är…)

Idag har jag jobbat undan lite översättning samt haft seriös svensklektion med Eric. Han ska hårdtränas nu och vill det själv också. Två gånger i veckan ska vi traggla svenska tills han kan konversera ledigt med mina svenska vänner och släkt. Till kvällsmat käkade vi hemmagjorda hamburgare och nu tittar grabbarna på skräptv. Jag ska läsa min bok och njuta av soffan. Imorgon är det måndag.

Frisk luft, ungar och lite pappersarbete.

October 26th, 2012 | Posted by Jess in Sverige. - (0 Comments)

Jaha, tänker ni, vad kan det vara för spännande saker som har hänt i Jessicas liv sen sist hon skrev. Ja. Inte mycket spännande saker kanske, men trots det har jag haft en helt okej vecka. Tack vare vädret och min nya upptäckt promenaden så har tiden gått ganska snabbt och jag har mått ganska bra.

Det är inte klokt hur skönt det känns i sinne och kropp efter en timme eller två ute bland höstlöven. Den kalla, friska luften, tystnaden och ensamheten inne bland träden. Väl inne i lägenheten igen är de röda kinderna och det lugnade humöret bevis på att jag har varit ute, fått motion, syre och energi. Mitt nya favoritområde är Bulltofta rekreationsområde som ligger en tre kilometer härifrån. Man kan antingen gå dit och hem (och få sex extra kilometers motion) eller cykla, om man som idag har lite mindre tid. Sen finns det olika spår där, i den oanlagda parken som ska sköta sig själv ekologiskt. Tydligen så klipps alla gräsmattor med hjälp av två ardennerhästar och en gammaldags gräshuggare. Impressive.

Ja. Så där är jag en del när jag inte sitter hemma och skriver saker på internet, pluggar tyska eller hjälper lillasyster med annonser, email och pappersarbete. Ni kan även hitta mig hos K och O några kilometer härifrån, fina barn som jag passar några timmar varje torsdag. Lycka är när lille O inte vill att jag ska gå, trots att pappa är där, och sträcker sina knubbiga små armar i luften och vill bli kånkad på.

Imorgon sticker jag till landet igen, hem till mor och far först och sen på kalas hemma hos lillebror och hans flickvän på kvällen. Det blir la bra.

Vi säger så så länge. Hej!

Snodde bilden av Emma som i sin tur har smygfotat Ulrika, mig och Malin under en redovisning.

Suddig bild på en svettiga mig, från en tidig morgons powerwalk.

Mitt torsdagsjobb har dragit igång.

October 18th, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Jobb. - (1 Comments)

Lättad svensk kom hem för ett tag sen efter första riktiga barnvaktstillfället hos K och O. Jag var där i tisdags för att bekanta mig mer med ungarna (snart 4 år och 15 månader) och lillebror O var inte särskilt imponerad av mig. Han var ledsen och arg om vartannat och krävde att bli buren av sin mamma för att inte hamna i mina läskiga klor.

Idag hämtade jag de små liven på förskolan kl. 15.30, efter att alltså bara ha träffat O en gång innan, och det gick skitbra! Han ogillar förskolan vilket nog är till min fördel och blev mest förvånad över att se mig där. Vi bytte bajsblöja på förskolan innan vi tog på oss ytterkläder, grabbade tag i tvillingvagnen och begav oss hemåt.

Efter en halvtimmes lek på lekplatsen så kom vi hem och fortsatte busa med Duplo och två djur på hjul. Det gick så himla bra. Inte en tår från lillebror. Jag värmde spagetti och köttfärssås i mikron till middag och de åt med god aptit och fint bordsskick båda två. Sen lekte vi lite till, K fick ett utbrott för att vi inte kunde gå ut igen och sen kom mamma hem. Hon hade nog varit lite orolig, jag är deras första utomfamiljsbarnvakt någonsin, men det gick ju skitbra, vilket jag försäkrade henne om ett par gånger innan jag fick lite cash och lämnade huset.

Ungarna var nöjda, mamman var nöjd och då är jag också nöjd. Känns bra att det gick så bra. Detta är nu ett återkommande inslag på mina torsdagar, hämta två fina barn på förskolan och leka lite med dem.

Bit av kaka.

Att passa barn som plockar.

September 23rd, 2011 | Posted by Jess in Jobb. - (1 Comments)

När jag barnvaktade O och V i måndags, det kom hastigt och lustigt efter att inte ha sett dem sen i maj, men det gick bra ed undantag för två mindre missöden. Först sov V och sen skulle vi gå och hämta O på förskolan. Han är envis V och ska, som alla barn, gärna stanna åttiotvåtusen gånger på en sträcka på 500 meter. Men fram kom vi och O välkomnade mig med en kram, så det var ju fint, att han hade saknat mig! (Och överhuvudtaget kom ihåg mig.)
Solen sken och vi bestämde oss för att ta oss till en lekplats och göra av med lite energi innan middagen och hemkomst av föräldrar. Så vi påbörjar vandringen mot lekplatsen med O som vägvisare och guide. Han visar även hur man kastar pinnar mot löven och hur de ibland kan landa i ryggen på lillebror, också visar han hur man sparkar på hundbajs så att tån på skon blir kladdig och luktar.
Väl på lekplatsen började O som är mycket fascinerad av prinsessor och slott, bygga som en stugby i sandlådan, fast med slott i olika storlekar och former där olika sorters prinsessor bodde med sina mammor. Ja, bara kvinnliga aktörer var inblandade i denna sandshow. Under tiden spatserade V omkring med en gul sandleksak i handen, en krabbform om jag minns rätt. Han samlade någonting, då såg jag. Han stannade på random ställen, plockade upp lite löv, någon pinne och sådär, och verkade väldigt koncentrerad och upptagen. Fint tyckte jag, han verkar lugn och ohyper och inte konstant uppmärksamhetskrävande som vanligt. Sen, när det blev dags att gå, då märkte jag vad den lille tvååringen sysslat med den senaste timmen: Han hade samlat fimpar. Cigarettfimpar i olika storlekar och märken låg där i krabbformen och bredvid ett nyplanterat träd i ett buskage hade V uppenbarligen haft sitt samlarhögkvarter. Där låg en hel hög med fimpar, avtippade då formen blivit full. Fint lille vän, sa jag. Fint. Är det här någon form av samhällstjänst för små barn som jag inte känner till eller? Han brukar göra så, upplyser storebror O. Jag andades djupt, kastade de fimparna som fortfarande låg kvar i sin gula askkopp i papperskorgen och så gick vi hem hand i hand. Pinnkastaren, parkarbetaren och jag.

Børn.

April 18th, 2011 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Passar på att blogga en snabbis så här på jobb. Lille V har somnat i fosterställning i undre delen av en våningssäng och jag hämtar andan i en soffa full av yoghurtfläckar och legobitar. Han är söt, min lille passeunge, men även extremt vild och ansträngande att ta hand om. Jag vill inte lämna ut honom och hans problem i offentligheten, men jag kan säga att det finns en del omständigheter som gör att han blir svår på nåt vis. Fast go och söt också såklart. Dessutom, har jag upptäckt idag, mycket lugnare och tystare när inte storebror är hemma. Vi ska hämta honom på förskolan sen så då blir det väl livat igen. Barn är något av det bästa jag vet och med det i åtanke är det svårt både för andra och för mig att förstå varför jag inte vill bli lärare. Blir till och med avundsjuk när Malena pratar om sitt jobb på förskola i Sjöbo, alla de söta barnen och deras kommentarer, ha hand om utvecklingssamtal och planering, fast lön och trevliga arbetskolleger. Det vill jag också ha! Fast ändå inte! Eller jo, lön och kolleger tar jag gärna såklart.. Ser framemot sommaren då jag ska göra just det som lockar när Malena pratar om det, jobba på förskola. Har jag berättat det här i bloggen innan? Sommarjobb på amerikanska ambassadens sommarförskoleverksamhet i Frankfurt. Blir en utmaning och ett projekt att bita i som förhoppningsvis också kan inbringa lite cash då studiebidraget ju inte kommer på sommaren.
Jag lär mig väldigt mycket på mina barnvaktsuppdrag, det är nyttigt och intressant att se hur saker och ting funderar i olika familjer, hur uppfostringsmetoderna ser ut och vilka lösningar folk väljer åt sina problem. Mycket av tankarna som kommer är sånt jag registrerar att jag inte vill använda mig av. Min nannymetod funkade i tre olika familjer, mycket för att jag var med barnen 45-80 timmar i veckan. Att barnvakta några timmar en dag i veckan är en helt annan sak och istället för att ta itu med egenskaper och vanor hos barnen som jag inte uppskattar så är det lärare att hålla uppfostringen på en låg nivå och istället se till att jag inte rubbar mina principer men samtidigt inte har energin och tålamodet att börja om varje gång jag kommer.
Blev det en tråkig bloggpost nu? Ber om ursäkt i så fall, men bloggen speglar ju insidan av mitt huvud och den kan jag inte alltid påverka.

Nu ska jag göra en kopp te och försöka bota min heshet och förkylning. Hejdå!


Bild från helgens scoutäventyr.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Östra hamnen.

Lektanten rycker in!

February 14th, 2011 | Posted by Jess in Jobb. | Kärlek. - (0 Comments)

Idag har jag varit och jobbat. Om det nu är rätt ord eftersom jag inte riktigt tycker det är jobb att hänga med söta barn ett par timmar en måndageftermiddag. Klockan tre idag tog jag bussen ner till stan och mötte Thomas och hans 2,5-åriga son V och gick tillsammans med dem och hämtade storebror O på förskolan. Sen försvann pappan och killarna och jag lekte med lego, tejpade papperspåsar och poppade popcorn.
Det fina med dessa barnen är att de är adopterade och lillkillen kom i september, pratar inte alls på grund av medicinska problem, men är ändå jättetydlig med vad han vill och inte vill. Det är en utmaning och jäkligt intressant att hänga med dem och jag lär mig så mycket varje gång.
Dessutom är barnpassandet en fin kontrast till alla intellektuella världsmedborgare jag umgås med på högskolan. 🙂 Och jag behöver pengarna, of course!