Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Jag sitter på soffan med en sovande liten tjej i knät och enligt alla föräldrasidor på internet så borde jag gå och lägga henne ifrån mig så att hon lär sig sova själv. Men det är så mysigt att ha henne här och det är så riskabelt att försöka droppa henne på sängen. Så jag lyssnar på lite podcasts och bloggar och tänker på en fin helg som vi har framför oss. Långhelg med Eric eftersom pingstmåndagen fortfarande är röd i detta landet. 

Imorgon ska vi åka hem till Jochen och Manuela och deras dotter Johanna tillsammans med Tom och gravida Jaana. Ingen av dem har träffat Elsa så hon ska presenteras och så ska vi leka med Johanna, prata barn och GRILLA! Jag är så pepp, särskilt på grillningen. Kommer att bidra med Leila Lindholms foccacia och amerikanska chokladkakor. 

I veckan som gått har vi bland annat varit i svenska kyrkan och umgåtts med andra barn och mammor. Elsa låg på en filt på golvet och tittade storögt på de andra barnen. Mot Tindra 4 år, som hela tiden försökte ge henne leksaker, log hon stort och sprattlade med ben och armar. Sjukt att en två månaders bebis uppskattar och märker ett annat barn på det sättet. 

Vi har även inhandlat en ny tvättmaskin efter att den gamla kraschat för nån vecka sen. Tvätthögen i sovrummet tog nästan över, men så lyckades vi hitta ett företag (tack K & J för tips) som sålde både nya och begagnade och även levererade. De kom med en splitterny, supermodern och miljövänlig Siemens i onsdags. Kånkade upp den för alla trapporna, installerade den och släpade med sig den gamla när de var klara. Så smidigt. 

Elsa har haft nån fis på tvären några nätter, men när hon vaknar och ler med hela ansiktet så glömmer man liksom bort de tre timmarna som hon korvat runt under natten. Det är fortfarande fantastiskt att hon är vår dotter. Att vi har ett barn. 

Det sover en bebis på min mage

April 29th, 2015 | Posted by Jess in Annat. | Tyskland. | Ungen - (1 Comments)

Och jag skulle vilja flytta på henne. Inte för att det inte är megamysigt med liten andedräkt mot min hals, utan för att jag har räkningar att betala, tvätt att hänga upp och soppåsar att byta. 

Men ett flyttförsök innebär samtidigt en stor risk för uppvaknande och hon är en roligare människa om hon får sova, så jag skriver ett blogginlägg istället och hoppas att hon kan underhålla sig själv några minuter lite senare, när jag vill betala räkningar, hänga upp tvätt och byta soppåsar. 

Eric är på jobbet såklart och blir borta till natten idag för de ska äta middag ihop också, lilla kontoret. Elsa och jag var på posten och lämnade två paket och sen var vi hos min sköldkörtelsläkare och hämtade ett recept och så var vi på Apoteket för att hämta ut medicinen, men de hade den inte på lager så vi traskade hemåt igen. Vår lilla promenad blev 9000 steg och en bebis som gott, länge och sammanhängande i vagnen. 

Kvällar och nätter är lite jobbiga nuförtiden med mycket skrik och gnäll och knorrande. Hon kommer liksom inte till ro, lillstrumpan. Bara om hon får ligga  mig och det får hon oftast på kvällarna, men sen vaknar hon alltid när jag lägger henne i vår säng efter en stund. De där förflyttningarna alltså, svåra! 

Igår var vi i Svenska kyrkan och träffade mammor och barn och Molly och hennes passebarn Millie. Det var väldigt mysigt och alldeles lagom läskigt att ta sig dit med buss och promenad, amma där och så vidare. Vi fixade det galant och vi prata barn med trevliga svenskar, skvallra med kantor-Marit och äta wraps. Sen gick vi neråt stan med Molly och Millie tills Elsa började vråla av hunger och vi tog en snabbfika på första bästa café så att jag kunde hala fram the boob i vårluften. 

Imorgon ska vi fota Elsa till hennes pass som är på G, snart iallafall. På fredag är Eric ledig och på söndag kommer moster Jannicke och hälsar på. Trevligt!!’

Nu jäklar ska här födas barn!

March 14th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Kära vänner, familj, mormor och morfar,

Detta blir mitt sista blogginlägg som icke-mamma. (Om jag inte skulle få för mig att blogga från sjukhussängen med ett värkdropp i armen, men det tror jag liksom inte på själv. Är ju inte Blondinbella heller!)

Jag har precis pratat med sjukhuset och dubbelkollat om vi fick lov att komma nu och de välkomnade oss hjärtligt. Jag hoppas mest att det inte ska ta flera dygn innan lilltjejen kommer ut och så hade jag helst velat undvika kejsarsnitt även om min egen mamma uppenbarligen födde alla sina tre barn med ett sånt, så det går ju också liksom. Men ändå.

Vi har packat klart BB-väskan (Marabou Schweizernöt och nyinköpta amnings-BHar – check!) och överst ligger en åka-hem-outfit i storlek 56 som vi tänkte fylla med bebis inom de närmsta dagarna. Så himla sjukt det här. Så himla kontrollerat och konstigt, men ändå helt omöjligt svårt att veta vad som väntar, hur det kommer att gå eller hur detta projekt egentligen ska ros i hamn.

Jag är mest tacksam över att Eric kommer att vara där och hjälpa mig ro, göra tiden i båten lite roligare och kanske klappa mig på håret när min kropp känner smärta.

Det löser sig nog det här. Det brukar göra det.

Kära vänner, familj och eventuella okända,

Jag har någonting att berätta. Något ofantligt stort som många av er redan vet. Som var Erics och min hemlighet i sexton långa veckor. Vi är med barn. Det ska komma en liten tysk-svensk bebis i början av mars. Det växer en pyttig unge i min mage. Så. Himla. Overkligt. Och härligt och läskigt och jobbigt och fantastiskt och fint och omtumlande på samma gång. Vi ska bli föräldrar.

Sommaren som började med Erics fina frieri den dagen då jag fick en ring på fingret, fortsatte sen med ett positivt graviditetstest och två tysta blivande föräldrar i en soffa i Frankfurt. För stort för att förstå. Och nu tickar tiden på och det är bara 17 veckor kvar innan lillstramplaren tittar ut. Vi längtar.

(Ni ser alltså en liten unge med uppnäsa i profil.)

(Ni ser alltså en liten unge med uppnäsa i profil.)

Perfekt helg i Skånetrakten

May 7th, 2014 | Posted by Jess in Kärlek. | Sverige. - (0 Comments)

Jag har haft en mycket bra helg i Sverige. Den började med att Eric och jag tog oss till flygplatsen på fredagsförmiddagen. Jag älskar att resa ensam, men jag älskar ännu mer att resa tillsammans med min man. Vi tog oss fram till Sövde, åkte med en mycket dyr och skurril taxichaufför, fick sno pengar av mamma och pappa för att betala honom och bäddade sen på golvet i deras vardagsrum. Efter nån timme kom Mallan och Miriam och hämtade mig och vi åkte hem till Emelie och Ebbe och Nessa. Där återförenades tre bästisar och två gullungar och en hund och det blev några fina timmar med tjejsnack och hämtmat innan våra partners joinade oss och kvällen fortsatte med snäx och mer snack. Dessa barn som mina bästa vänner skapat, så himla perfekta. Och så perfekta föräldrar de är, alla fyra. Lugna och säkra och coola och kärleksfulla. Barnen blir där efter, sådana som man bara vill vara med hela tiden. Det är otroligt bra människor som jag har i mitt liv och det känns lika skönt i magen varje gång jag inser att ingenting har förändrats, trots att vi inte setts sen januari. Vi är fortfarande vi.

På lördagen började Eric och jag med en shoppingrunda i Sjöbo. Vi fick tag på både ett päronträd, en spardosa, rysk joghurt, rökt korv, några avocados och en burk bostongurka. Vi hälsade även på hos mormor och morfar som turligt nog var hemma och bjöd oss på kaffe och hembakade kakor. Jag unnade mig ett halv vaniljhorn som smälte i munnen, min mormor kan hon.
Väl hemma i Sövde igen tog vi en skogsrunda på en timme, lät axlarna sjunka ner i Skåneluften och höll varandra i handen på en bänk vid en sjö i en skog. Mysigt var det. När kvällen närmade sig kom mina småsyskon över på middag och vi hade det trevligt med högt och lågt, sorgligt och vackert. Det bjöds på god mat även där, chokladmousse LCHF-style och kycklinggryta med mycket peppar.

Jannicke skulle lämpligt nog på hopptävling i närheten på söndagsmorgonen, så jag fick upp Eric i tid och vi stack dit. Parkerade bilen på en klöveräng och fick flashbacks till tiden då jag och lillebror blev medsläpade på ponnytävling varje helg, mutade med korv i bröd och kioskgodis. Jag med en snuskig Jackie Collins-roman under armen och Jimmie med en traktor eller tre i en plastpåse.
Syster gjorde skitbra i från sig och det gjorde hennes för dagen något sparkiga häst också. De hade ett nedslag tyvärr, så fyra fel, annars hade de vunnit hela skiten eftersom de var snabbast av alla. Stolt och nervös stod jag där och strålade i morgonsolen, hon är så grym min siz.
Efter succén på tävlingsbanan körde vi hem igen, duschade och lastade in päronträdet i bilen. Ebbe döptes i en miniliten kyrka i Björka och alla var så fina. Storebror Viking hällde stolt upp vattnet i dopfunten, de rakryggade föräldrarna läste bön och rabblade namn som att de inte fanns en morgondag. Vi fick lyssna på Dessans ljuva stämma och titta på en gullig liten bäbbe som lugnt tog emot sina namn. Efteråt bjöds det på urgod smörgåstårta med lax och tonfisk och räkor och en fin våningstårta i blått med silverstjärnor. Jag fick ha Miriam i knät en lång stund, lukta på henne fjuniga huvud, fnissa olämpligt mycket med Emelie och Malena, och bara känna mig jädrigt nöjd med livet.

Dagen avslutades sen med årets första grillning. Köttig korv och hemmagjord vitlöksmajonäs med grönsakspaket och sallad. Trevligt så. Vi kollade sen Beck-film och Eric förstod nästan vad det handlade om och mamma gick och la sig och pappa var kvar.

På måndagen tog mamma och jag en kraftpromenad genom skogen igen, pratade om allt möjligt och sådär. Sen körde hon oss till Hyllie och vi tog flyget hem igen. Hem till hem två liksom.

Förbered er på mycket fint.

I gårdagens inlägg nämndes en rad fina händelser, dock har jag väl fortfarande inte berättat det absolut finaste som hänt denna sidan jul?! Jag har fått en liten systerdotter till! Dock är det inte Jannicke som likt Maria i hemlighet fött en liten gosse i nåt stall, utan min bästaste vän Emelie och hennes man Martin som fått en bäbis! En liten Knopp! En liten varelse som jag än så länge bara sett bilder på men som ser ut att vara precis så mjuk och sötluktande och gosig som alla bebisar är. Och jag tänkte lite extra på honom och hans föräldrar när jag i lördags var hemma hos G (fem år) och lillasyster O (4 månader). Lilltjejen är också himla go, men när hon efter nio timmar i min famn fortfarande inte vill somna, då börjar liksom söthetens positiva laddning långsamt trappas ner.

Så fort hon sen hade slutit sina stora mörka ögon och somnat på min hand, återkom hennes söthet med 200 procent. Bebisar alltså. Sån bra uppfinning.

Tillbaks till Knoppen. Honom ska jag få lära känna i helgen för då bär det av till Sverige och Skåne på en väldigt kort och väldigt dyr resa. En sån som jag lovade mig själv och alla nära att jag skulle åka på ibland, för att jag vill. Inte för att det passar bra i jobbschemat, är billigt, eller särskilt praktiskt. Utan för att jag vill snusa på nya medlemmen i familjen Persson/Lasson, stryka honom över det mörka håret, kramas med de nyblivna föräldrarna, gå på ett ettårskalas och bara känna att jag också hör hemma där. Trots att jag missar så mycket och saknar så mycket. Fina händelser alltså. Livet är fullt av dem.

Nyårsparty och lyxbjudning

January 10th, 2014 | Posted by Jess in Friends. - (0 Comments)

Alltså nyår, får jag bara berätta lite om nyår? Det var så väldigt avslappnat och fint och vanligt fast ändå pirrigt och festligt. Miriam var med såklart, Miriam tio månader som snart ska få konkurrens om titeln Sveriges finaste unge av Emelie och Martins lilla bebbe som kan födas n ä r s om h e l s t nu. Andreas och hans nya flickvän Hanna, som jag känner mig kaxig över att vi blev vän med henne på ett scoutläger för några år sen och sen “typ” bussade Andreas på henne. Eller ja, de bussade väl själv ihop sig och jag var i Tyskland hela tiden, men ändå! De bjöd på fördrink med vattenmelonkulor och paraply och sugrör, samt snittar med lax och fetaost/melon.

Sen körde vi vidare med lite bebisgos igen, Johan och Anna hade med sig sin Tyra, 2 månader gammal och Miriam pekade finger och skrattade hjärtligt åt den lilla lilla tösen och Tyra vägrade sitta i mitt knä utan ville bara stå.

Till förrätt hade Persson/Lasson fixat hummer, gratinerad med svamp och ost. Yum. Eric som är havsdjurshatare fick gratinerade svampar med skinka istället. Nöjd kille.

Huvudrätten bestod av kött, världens godaste potatisgratäng, sparris, tomat och rödvinssås. Alltså. Dögött. Bara dögott. Det gjorde Mallan, hennes kille och hans bror bra.

Till efterrätt hade Tyras föräldrar gjort vitchokladpannacotta med hallon. Också väldans smarrigt. Sen tog Eric och jag fram vårt bidrag, godis, en Paradisask, chips och ostbågar. Kändes lite simpelt efter all festmat, men det vi skulle ha så, vad skulle vi gjort?!!

När klockan närmade sig tolv hade ena barnfamiljen lämnat festen medan den andra hade en vaken lite Miriam som fick på sig en rosa träningsoverall och ett par rosa hörselkåpor. Vi stod ute i trädgården kring en värmande brasa och tittade och lyssnade på allehanda fyrverkerier. Miriam klarade smällarna bra men blev ibland överraskade av ljusskenen. Det skålades i champagne och äppelcider, det kramades och pussades. 2014 hade anlänt.

Resten av natten satt vi intryckte i Malena och Tonys soffa, pratade och skrattade och tramsade. Grabbarna pratade engelska med Eric så fort jag lämnade rummet, bra, och vi tjejer berättade gamla minnen för nykomlingen Hanna.

Nu blev det liksom mycket prat om maten och sådär, men utöver den så var det en mycket fin kväll. Dagen efter kom jag och Eric tillbaks för att hämta bilen och säga ett sista förväl till värdparet. Vi ses när Knoppen är ute!

Sömntutor och sensistprat

July 31st, 2013 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Hej världen!

Dagens blogginlägg levereras till er från de djupaste salarna av en amerikansk skola i Frankfurt. Jag vaktar sovande barn. Två pojkar och tre flickor sover på varsin madrass med ljusblått överdrag. De dreglar och snarkar, men är samtidigt väldigt söta.

Det är onsdag idag och jag har lite ångest. Inte så illa att jag måste gråta bort den, men väl litegrann. Nog för att jag inte ska må hundra procent toppen. Jag skyller den mest på dåliga vanor. Jag slarvar med LCHF som om det inte finns en morgondag och då blir jag sjuk så då kan jag inte springa och när jag inte kan motionera ordentligt så slarvar jag ännu mer med maten. Men imorgon, 1 augusti, är det skärpning som gäller. Slutar äta kolhydrater imorgon och börjar löpträna igen på måndag. Så får det bli.

I måndags var jag ute på en Afterwork med Angelica och Izavella. Det blev bifteki och två glas rödvin. Och en massa prat såklart. Fint så. Det spöregnade dock, så jag fick inte visat upp min cykel som jag älskar så innerligt. Även barnen på skolan tycker att den är fin. Ett av barnens pappa sa att jag såg “europeisk” ut. Fick förklara att jag ju faktiskt är europé.

Ikväll ska Eric och jag på lägenhetsvisning. Det känns redan nu som att det inte är vår framtida bostad vi ska spana in, men det är ändå intressant och nyttigt att se sig omkring på marknaden.

Nu väcker jag ungarna tror jag, sen kör vi fyra timmars jobb till innan denna onsdagens feierabend tar vid. Hej på er!

20130731-133702.jpg

Magsjuka och söndagssysslor

July 28th, 2013 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Det är söndag kväll och helgen är i princip över. Redan. Tycker alltid och fortfarande att all tid i Erics sällskap går för fort, men annars mår jag bra. Det var väldigt varmt igår som sagt. Jag cyklade hem till Grace på kvällen och kramades lite försiktigt. Hon var sjuk stackarn, kräkig och dann och bad om att få gå och lägga sig vilket aldrig hänt innan.

Jag satte mig sen till rätta i deras luftkonditionerade lägenhet och läste Dan Browns nya bok Inferno. Så spännande! När föräldrarna kom hem cyklade jag hemåt igen i den ljumma sommarnatten. Vi snackar superljummen. Tror det var runt 29 grader vid midnatt, helt underbart. Känns som att vara utomlands (vilket jag ju eventuellt är…)

Idag har jag jobbat undan lite översättning samt haft seriös svensklektion med Eric. Han ska hårdtränas nu och vill det själv också. Två gånger i veckan ska vi traggla svenska tills han kan konversera ledigt med mina svenska vänner och släkt. Till kvällsmat käkade vi hemmagjorda hamburgare och nu tittar grabbarna på skräptv. Jag ska läsa min bok och njuta av soffan. Imorgon är det måndag.

Sockerkaos och sommarjobbsungar

July 15th, 2013 | Posted by Jess in Tyskland. - (0 Comments)

Hej världen!

Första dagen på jobbet idag då. Igår var jag världens suraste idiot som bara gick omkring och hatade livet, av nån anledning. Skyller till en viss del på mina matvanor de senaste veckorna, det har blivit för mycket socker helt enkelt, i olika former; pizza, alkohol, godis, glass och skit. Jag mår inte bra av det. Jag mår bättre när jag är ett kontrollfreak som plågar mig själv med en kost utan kolhydrater. Så ja. Idag har jag skärpt mig igen. Men snabbt tillbaks till igår. En anledning till mitt surande var också att jag inte fått besked från sommarjobbet hur dags jag skulle infinna mig, eller om jag överhuvudtaget skulle infinna mig. Fick tillslut, söndag kväll kl. 19.54, email om att de ville ha mig kl. 8.30 imorse. Jag var inte pigg på det alls. Det kändes som att jag fortfarande hade kandidatuppsatsbaksmälla.

Men det gick bra ändå. Jag jobbar ju på samma skola som de senaste två somrarna. Den drivs av det amerikanska konsulatet här i Frankfurt och har mest amerikanska elever, men även andra nationaliteter är representerade. Alla pratar dock engelska med varandra. I år är jag ansvarig för lilla gruppen, det vill säga, de yngsta barnen. De är en grupp på ungefär tio sötnosar från 2 år till 3,5 och de är väldigt goa. De frågar ofta varför och lyssnar inte alltid och spiller väldigt mycket och kissar på sig ibland och skrattar när man räcker ut tungan åt dem och kramas gärna. Och jag trivs ju. Sen kan man säga massor om skolan och lönen och stämningen, men jag tycker ju om ungar så jäkla mycket.

Det ska nog gå att stå ut där i 4 veckor. Eric och jag har ätit tacosallad med guacamole till kvällsmat, letat lägenheter och nu sitter Kai, Eric och jag och tittar på två 140 kgs tjejer som är på semester i Turkiet. Förnedringstv kallas det. Och den är som bäst när Eric och Kai skämtar om allt de gör hela tiden. Jag trivs.

(Och är på ovanligt gott humör fast jag inte ätit socker på 24 timmar!)