Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Två blir en

April 7th, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Jag har skrivit texter om konferens i Skara ikväll och har kramp i rumpan nu. Elsa sover för tillfället, på mitt initiativ, bara en gång på dagen istället för två. Det funkar över förväntan och hon är en superunge, även när hon är trött. Men det minskar ju också min arbetstid på dagen avsevärt.

Nu är klockan 23.17 och jag har inte ens borstat tänderna. Ska nog göra det nu. Hej!

Cykel- och barnhängsfredag

April 1st, 2016 | Posted by Jess in Friends. | Tyskland. - (0 Comments)

Så förkyld. Så trött. Så bra dag. Efter Elsas första nap stack vi iväg till cykelaffären där jag handlade min cykel för mindre än två veckor sen. Min nya hoj har nämligen gett ifrån sig ett konstigt ljud när jag cyklar, men det fixade de snabbt bort idag.

Affären ligger i närheten av Erics jobb så vi chansade och cyklade förbi där för att säga ett snabbt hej. Det bidde dock lunch tillsammans hela lilla familjen, mysigt! Jag åt en kycklingsallad med extra ägg och fetaost. Kostade bara runt 40 kronor så det var la bra.

Efter Elsas andra nap cyklade vi hem till Izabella för att säga hej till Madde med familj som är på besök från Sverige. Hon har en liten gullig son som är i Elsas ålder så de log lite åt varandra, skallade varandra, trampade på varandra och var rolig. Blev en mysig eftermiddag med barnprat och prat om barn.

Sen kom Eric hem, vi åt getostfylld lövbiff med spenatfräs till middag och nu måste vi snart gå och lägga oss. Jag har inte jobbat en minut idag och det kommer straffa sig imorgon. Vilket är synd för både imorgon och på söndag ska det bli sol och över 20 grader varmt. Och då vill man ju knappast sitta inne framför datorn och skriva meningslösa texter om smslån och alkolås. Men ja. Vi får se hur det blir.

Hej på er!

Förkylningen har vandrat vidare

March 31st, 2016 | Posted by Jess in Skit. - (0 Comments)

Nu är det min tur att ta över förkylningen från Elsa, även om hon fortfarande har mycket av sin kvar. Jag har ont i halsen och är snorig och har sovit så dåligt de senaste nätterna, både på grund av min förkylning och Elsas. Drygt. Dessutom är det dåligt väder och Eric jobbar massor och jobbet är tråkigt.

Jag kämpar just nu HÅRT för att inte trösta och pigga upp mig själv med en kaka Milka Salta Kex och en påse gummibjörnar. De med saft i… Mmm.

Men snart vaknar Elsa och då ska vi gå ut och hämta dagsljus och handla en god bit lax till ikväll. Kanske gunga så att hon blir glad, för då blir jag också glad. Imorgon ska solen skina och jag vill ut och cykla. Dessutom kommer ju Madde med familj från Sverige så kanske vi hinner träffa dem en sväng också. Det blir nog bra det här.

Fullproppad, händelserik 1 mars

March 1st, 2016 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Nu har jag fått ett jobb, så nu kommer bloggen bli superlidande och ni får istället gissa vad vi gör om dagarna. Nä. Kanske inte. Alltså, jag har fått ett litet jobb som ska hjälpa oss betala hyran, men jag hoppas att jag ska hinna med bloggen och er också. Som nu.

Idag har dock varit en lång dag som bland annat innehöll ett renskrubbat badrum, ett besök hos min gamla arbetsgivare där Elsa fick en 8-åring över sig och ett samtal till giftcentralen. Jag berättar mer imorgon för nu ska vi sova. Eric sitter här bredvid och har redan sagt tre gånger att han borstat tänderna. Det är alltså en hint om att han vill gå och lägga sig. Och det vill väl jag med.

Hörs!

Lite tid utan barnet

February 12th, 2016 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Jag är gräsänka ikväll, mer än vanligt. Eric jobbar ofta länge om kvällen, och jag vet inte exakt vad tidsangivelsen för att vara gräsänka är, men det brukar vara så att jag hinner lägga Elsa och börja på middagen innan han kommer hem. Eller så kommer han precis innan hon ska sova och hon blir helt uppkörd och behöver lång tid på sig att somna. Men det är såklart ändå vår favoritvariant, att han hinner hem och hinner säga hej innan hennes dag är slut.

Ikväll jobbade han först länge och sen hade han lovat att stanna kvar och dricka en såkallad Feierabendbier, en slut för dagen-öl. Och även om jag gillar det bäst när han kommer hem till oss så snart som möjligt, så unnar jag honom att dricka lite och slappa lite och snacka med sina kollegor.
Jag kan ju liksom träffa mina vänner tillsammans med Elsa, under dagen. Eric har jobbet-hemmet-jobbet-hemmet och väldigt sällan nåt avbrott på annat håll.

Förhoppningsvis är Elsa snart stor nog att fixa barnvakt även kvällstid så att vi kan göra något ihop, bara vi två. Även om jag troligtvis kommer att sakna Elsa så fort ytterdörren slår igen bakom mig så är det nog nyttigt att ha lite lite egentid ibland.

(Och nu skickade Eric precis sms att han är på väg hem.)

Det är helg nu!

Bokad precis en dyr jädra resa dit vi reser oftast, ni gissade det, Elsa och jag kommer till SVARJE! Och då hoppas jag verkligen att det finns en preliminärbokad bröllopslokal för oss att inspektera. Ja, som man kanske märker är mina tankar fortfarande kvar i bröllopsplanernas förlovade (höh höh) land. Liksom svårt att släppa nåt som är så ovisst, detta trots att jag inte kan göra mer än att vänta på att nån annan ska boka av vår lokal så att vi får den.

Idag har vi varit på långpromenad neråt Main, Elsa insisterar på att hålla sig i vagnens kalla metallram och har alltså alltid väldigt kalla fingrar när vi är ute. Detta stressar mig något (inte så mycket som de ovissa bröllopsplanerna dock), jag vill inte vara dålig mor som låter barnet få ispinne-fingrar. Hon har fina vantar som sitter fast i jackärmarna, men de sliter hon ju av sig så fort hon får ett bra nog grepp med de små kanintänderna. Så dagens tur var alltså fin i grådiset, om det inte vore för de där korvarna som greppar vagnen och blir rödare och rödare. Vi gick förbi en massa brudklänningsaffärer och jag tänkte om möjligt ännu mer på bröllopet.

Sen gick vi hem och lade barnet, lagade middag och kollade på tv. Och bokade en flygresa till Köpenhamn ja!

När jag har varit på gymmet en lördagsmorgon och går hemåt, får ett infall och skickar ett sms till Eric så att han och Elsa ställer sig i vårt sovrumsfönster för att vinka på mig. Först ser Elsa mig inte. Hon tittar på tanten med den bajsande hunden, på den stora lastbilen som dundrar förbi och på alla träden som man ser toppen så bra på från tredje våningen. Jag tjoar och vinkar med båda händerna ovanför huvudet. Eric håller henne på säkert avstånd från höjden och pekar mot mig. Så plötsligt ser hon mig. Spricker upp i ett leende från öra till öra. Vinkar med både armar och ben. Sprätter med hela kroppen så att Eric får kämpa för att inte glad-barnet ska glida ner på golvet.

Jag får energi i mina trötta ben och springer upp för alla sju trapporna så att jag är helt andfådd när jag kommer in i hallen uppe i lägenheten och då står de där och ler, mina två familjemedlemmar, och Elsa kastar sig fram och anstränger sig till det yttersta för att komma så nära mig som möjligt, fast hon fortfarande sitter kvar  i Erics famn. Jag tar emot henne, pussar henne på näsan och hon borrar in sitt ansikte i min svettiga halsgrop och inget känns mer rätt än det.

Min dotter, som jag och min kropp och min man har skapat, kramar mig med sin knubbiga bebisarmar, skrattar åt min spretiga lugg som sticker upp under hårbandet och klappar händerna av glädje när jag visar mig. Hon vinkar på mig och ler så att världen stannat. Det. Finns. Inget. Bättre. Och vips har hon köpt sig själv ytterligare fem amningsmaraton och tio gnälldagar. Älskade unge.

Elsa 8 månader

November 25th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (2 Comments)

Det känns som att det har hänt mycket med Elsa de senaste månaderna, kanske framförallt i huvudet (för hon kan fortfarande inte krypa och de knubbiga små benen är som överkokt spagetti när man försöker testa om hon vill stå.) Hon är liksom med mycket mer, svarar på sitt eget språk när man pratar med henne, blir sur när hon inte får som hon vill och skrattar åt små subtila skämt och bus. Stora tjejen.

Elsa gillar: När det äntligen är morgon varje morgon och hon får komma upp ur sin säng och leka med oss i vår. Att äta. Att se sig själv på film eller live i kameran i våra telefoner. Att skypa med sin mormor och morfar hemma i Sverige, hon brukar vinka på sin mormor och fnissa åt sin morfar. Dessutom tror hon nog att de alltid väntar där inne i datorn för så fort hon ser den med skärmen uppe så blir hon galen, vill dit och vinkar.

Hon gillar också att dra sin pappa i öronen, att leka med tomma flaskor och att åka på våra axlar. Hon verkar uppskatta böcker, sitter koncentrerat och vänder blad med sina små klibbiga fingrar, känner gärna på sidorna, vilket jag tror hon lärt sig från en av sina böcker som man ska känna på (pandan har en mjuk mage, tigern två öron, sälen har morrhår och så vidare).

Elsa är fortfarande matglad och testar allt med glädje. Häromdagen fick hon smaska på en bit mögelost, lite svarta oliver och grapefrukt. Det är svårt att avgöra om hon gillar eller inte, för allt åker liksom ner, utan kräsenhet. Dock äter hon inte så stora mängder att hon klarar sig utan mat på natten, misstänker jag. Tyvärr. Tyvärr. För nattamningen börjar bli jobbigare och jobbigare, men jag har läst att det är bra om barnet kan få bestämma fram tills det är ett år och sen är det fritt fram för mamman som vill sova att bestämma att mjölkbuffén är stängd. Alltså bara fyra månader kvar. Tyvärr. Det är mysigt att amma, men ofta går det inte mer än nån timme mellan gångerna, även om hon snuttar snabbt och sen somnar om, så ska jag ändå vakna till, sätta mig upp, hämta ungen och sen lägga ner henne igen efteråt. Och sen förhoppningsvis somna om innan det är dags igen. Ja.

Elsa gillar inte: När hon inte får som hon vill, som sagt. Då skriker hon, gnäller, surar och trycker ihop båda ögonen och munnen samtidigt. Det ser så uppenbart fejk ut, “jag är jätteledsen så du måste nog ge mig din telefon nu för att jag ska bli glad igen”, att man måste skratta. Och detta trots att jag minns från min egen barndom hur rasande jag blev när mamma och pappa skrattade åt mig när jag var arg. Hon gillar inte att gå och lägga sig på kvällen. På dagen går det bra, men kvällen är liksom allvarligare på nåt vis och då ska hon inte sova.

Elsa sover: Sådär. Det är mycket bökande och gnyande och gnällande och snuttande. Dessutom oftast koncentrerat mellan 00.00 och 04.00, och det måste väl räknas som ofta om jag måste amma fyra gånger på den tiden? Ja. Funderar på om hon kanske är redo att sova i eget rum, om det är så att vi stör henne och att det är vi som väcker henne hela tiden? Med “vi” menar jag Eric, som är den som snarkar, vänder sig om i sängen som om han vägde 180 kg och dricker vatten som en jädra flodhäst så fort han får chansen. Harkel. Samtidigt är jag nervös för att flytta henne för att jag tycker om att höra henne under natten och det är naturligtvis också lättare att amma hela tiden om hon sover precis bredvid mig. Vi får väl se.

Elsa är: Glad och social och trevlig. Hon smilar och flirtar och ler mot alla vi träffar och ser. Allt från expediter i affärer till tanter i tunnelbanan och affärsgubbar i doktorns väntrum, alla får en dos bebisleende av vår dotter. Hon smilar dessutom med två små gaddar i munnen som kom upp för nån månad sen. Nu verkar det som att en kindtand är nästa på tur, om nu det kan stämma? Trodde framtänderna uppe skulle komma först, men hon är jättesvullen och öm i kindraden…

Hon är också duktig på att klappa. Hon applåderar glatt när hon hör musik och när jag sjunger (kanske kan det också kallas musik?)

Jag har även fått för mig att hon ett par gånger kallat på mig specifikt med “ma ma”. Men det kan också vara inbillning och slump att just de ljuden kommit ut då hon ville att jag skulle komma och klappa på henne. Låter detta vara öppet.

Elsa är naturligtvis världens klokaste, modigaste, starkaste, härligaste, gosigaste, roligaste unge och det berättar jag för henne varje kväll innan hon ska sova. Vi är så himla glada att det blev just hon som blev vår dotter.

Elsa 3 månader

July 8th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Medan vi var i Sverige, letade bröllopslokal och åt en massa godis så fyllde Elsa tre månader. Jag börjar äntligen känna mig lite lugnare på en massa olika fronter som har med den här ungen och föräldraskapet att göra. I takt med att hon blir större och vi lär känna varandra bättre så sjunker mina axlar något och jag tar alltid liite mer med en klackspark. Det mesta ordnar sig. Liksom.

Elsa gillar: Träd. Buskar och häckar går också bra, men träd ser man naturligtvis bäst från ryggläget i barnvagnen. Hon tycker också om andra barn, hade jätteroligt åt Mira häromdagen och ligger då storögt och tittar samt skakar till i hela kroppen av glädje. Även Sjöbogubben, som Eric kallar den, är en favvis. En mjukisleksak med skallra inuti som är glad på ena sidan och ledsen på den andra. Smakar gott mot små bebisgommar.

Elsa gillar inte: Att åka bil ensam i baksätet. Trodde först att det var själva fastspänningen som hon var missnöjd med, men nu har jag kommit fram till att hon skriker mer när hon är ensam i baksätet. Om någon underhåller genom att skaka leksaker framför hennes ansikte så går det bättre.

Elsa sover: Bra, skulle jag säga. Vi tar det lugnt på semestern och låter henne somna när hon är trött och det går bättre och bättre att lägga ner henne och tassa därifrån. Hemma hos mamma och pappa får hon sova en stund på deras säng innan vi bär ut henne till gäststugan när vi föräldrar går och lägger oss. Funkar toppen. Och skulle hon vakna heter sömntabletten som alltid funkar: Boob.

Elsa är: Glad nästan jämt. Så länge blöjan är torr och sömnkontot påfyllt och det inte var alltför längesen hon fick mat så leker livet. Hon skrattar och tittar och pratat högt. Särskilt på morgonen är hon världens lyckligaste när vi inte längre schyssar och försöker få henne att somna utan kramas och pussas och pratar med henne. Då lyser hon upp som en sol. Hon är också min dotter. Snart ska vi börja på bebisgympa och det tror jag att hon kommer att gilla. Ungen min. Tre månader gammal.

Älskade unge del 1

June 4th, 2015 | Posted by Jess in Filosoferande. | Kärlek. | Ungen - (0 Comments)

Eric är hos Kai och tittar på Frauentausch (Wife Swap, finns det i Sverige också tro?) och dricker öl. Jag ligger på soffan och har precis sett det senaste avsnittet av The Real Housewives of NYC (älskar Bethenny). I vår säng på andra sidan väggen ligger en liten bebis, 2,5 månad gammal och extremt självklar i mitt liv. 

Fast jag ibland är så trött att jag håller på att somna när jag sitter på toa och fast jag får ångest över att vara instängd i sovrummet i timmar när hon inte vill sova och fast hon skriker så att hjärtat krossas ibland och fast jag oroar mig över allt från vaccinationssprutor och UV-strålning till mobbningsrisker och könssjukdomar, så är jag ändå så innerligt, innerligt lycklig. Den här lilla människan som inte ens fanns för ett år sen och tog sån tid på sig att titta ut, har nu lindat både Eric och mig kring sina små mjuka lillfingrar. Hon är fantastisk. Så vacker och intelligent och rolig och söt och duktig som bara ens eget barn kan vara. Världens finaste tjej som lyser upp sömnlösa nätter med sitt tandlösa leende och sparkar med hela kroppen av energi och glädje när man pussar henne på näsan. Vår dotter som luktar så gott, som krampaktigt kramar mitt pekfinger med sin starka näve när hon tar varje måltids första klunkar, som får skrattrynkor kring ögonen med de långa fransarna när hon ler i sömnen, som formar munnen till världens minsta O när hon tittar på träd som gungar i vinden. 

Så liten och så färsk, men ändå det finaste som finns.