Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Planen var att Eric skulle vara pappaledig as we speak, men så ringde de från hans jobb förra veckan och hade så många sjuklingar och lika många viktiga projekt så då ställde han tillbaks solkrämen och rullade ner byxbenen igen. Och stack till jobbet. Nu hoppas vi att han snart är färdig, men man vet aldrig. Elsa och jag klarar oss i vilket fall som helst helt okej utan honom också. Särskilt när solen lyser och vi har att hitta på. Idag har vi varit en sväng i Svenska Kyrkan och nu ska vi snart åka och hämta min cykel som varit inne på lite service.

Imorgon väntar Elsas första tandläkarbesök. Det ska bli kul att se hur mycket av hennes gaddar som tandläkaren faktiskt kommer att få se. På eftermiddagen ska vi till musikgruppen och sjunga lite. Det ser jag fram emot. Och på torsdag har jag bestämt, eftersom det ska bli 30 grader varmt och alla ungar är i skolan, att vi tar en heldag på friluftsbadet. Plaskar och åker rutschkana och springer i sprinklers och vilar middag i skuggan. Hoppas att Eric också kan följa med då.

Jag har just skrivit klart den sista jobbtexten som finns uppe just nu, så jag hoppas kunna blogga vidare om bröllopet ikväll. Säger så så länge!

Igår hade jag bestämt att Elsa och jag skulle åka och bada. Hon älskade ju babysimmet (efter en lite knagglig, gråtig start) och att bada i badkaret är typ det bästa hon vet. Vi måste liksom vara försiktiga här hemma med att nämna B-ordet för högt, för om hon hör att det talas om bad så rusar hon det snabbaste hon kan krypa mot badkaret, ställer sig och slår med knytnävarna på insidan, samtidigt som hon försöker ta av sig strumporna och tröjan för att kunna hoppa i. Så bad kändes som en bra idé för vår alldeles egna firre.

Jag googlade och kom fram till att det närmsta inomhusbadet med pool “för icke-simmare” som det stod på hemsidan, skulle ligga i Bergen-Enkheim. Det är där vår tunnelbanelinje slutar så det kan väl inte vara så långt tänkte jag och kastade upp unge och badgrejer på cykeln och trampade iväg. Det var ganska långt. Google Maps hade sagt 25 minuter, men det tog nog fasiken minst 35. Backe upp och backe ner, genom skogar och industriområde, under broar och över järnvägsspår.

När vi väl var framme visade det sig att den där poolen som var för “icke-simmare” tydligen var 120 cm djup och inget som Elsa bottnade i direkt. Det var alltså fel av mig att tolka den som en barnpool. Dessutom var vattnet för kallt för det lilla livet som frös efter tio minuter. Som tur var hade de en lång trappa ner i vattnet där vi kunde leka lite, men efter 25 minuter klättrade Elsa upp för trappan och vägrade gå i igen. Så då duschade vi och klädde på oss och övervägde att cykla hem igen, men eftersom det tagit sån tid så cyklade vi istället till den där slutstationen på tunnelbanan och tog tåget hem till vår stadsdel istället.

Elsa hade en kul och mysig förmiddag, men jag grämde mig lite och gav mig senare under dagen på en ny undersökning på internet. Det finns visst inomhusbad även i vår del av Frankfurt. Sju minuter bort med cykel. Med babypool som är 35 grader varm. Dit ska vi nästa torsdag.

Vår lille fisk

October 4th, 2015 | Posted by Jess in Ungen - (0 Comments)

Blogginlägget kommer att handla om Elsa och babysimningen, men rubriken är trots detta lite missvisande, för jag tycker inte hon är en fisk. Inte än iallafall.

Det är ett mysigt litet ställe vi går till, en bassäng som ligger i källaren till ett ålderdomshem. Varje gång vi går igenom korridorerna för att komma dit dyker det upp gamlingar som vill gulla med bebisen. Det får de gärna för min del, men Elsa brukar vara lagom intresserad. Vi byter sen om och får hjälp av läraren Undine att komma ner i bassängen. Det är supervarmt i rummet och i vattnet. Elsa har ingen baddräkt på sig eftersom läraren (som är världens strängaste) inte tror på sånt. Hon har heller ingen simblöja på sig eftersom läraren inte tror på sånt heller. Hon har ett par tighta bomullsshorts, typ, som vi fick köpa av Undine första gången vi var där.

Elsas grupp är ganska liten, fem bebisar och fem mammor. Det är jag och en annan mamma som är nya och resten har redan gått kursen innan. Elsa är en av de yngsta, men sötast i gruppen. Hehe.

Så vi hoppar i och Elsa sätter på sig sitt babysimsansikte som är coolt och avslappnat och neutralt. Sen sjunger vi lite och turas om att skvätta vatten på varandras bebisar. Enligt Undine handlar allt om att träna upp den såkallad “simreflexen”, vet inte om det heter så på svenska också. Det är den som gör att bebisar automatiskt håller andan när de är under vatten. Man kan tydligen få den att vara längre genom att träna på den, alltså ge bebisarna vatten i ansiktet.

Ungarna får också varsin badring i bebisstorlek och så får vi dra dem runt i poolen, både på magen och på ryggen. De får även dyka, alltså vi doppar ner dem lite snabbt i vattnet, och göra magplask från kanten, allt under noggrann övervakning av Undine och oss mammor.

Jag tycker det är jättekul, badar gärna och tycker det är mysigt att göra nåt tillsammans med Elsa. Hon däremot är så jäkla likgiltig. Allvarlig, men inte ledsen, lugn, men inte glad. Vet alltså inte vad hon tycker, men jag hoppas att hon inte hatar det och att hon håller på att vänja sig. Det känns viktigt för mig att ha en unge som inte är rädd för vatten och som förstår hur kul man kan ha i badet.

Efter 30 minuter i plurret går vi upp och duschar och klär på oss innan Elsa får mat i ålderdomshemmets bibliotek och sen däckar i vagnen. Simningen tar på krafterna.