Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Vi är gifta!

December 16th, 2014 | Posted by Jess in Kärlek. - (0 Comments)

Nu har jag en man och Eric en fru. Vi gifte oss i helgen. Det var ingen hemlighet, men heller inget som jag babblade på om. Vi firar ju alltid årsdag på luciadagen, 6 år i år, och det firades alltså med början av ett äktenskap. Det var en liten ceremoni i kommunhuset i Bad Homburg. Massa fina människor kom från Sverige och London och Berlin och Frankfurt och så firade vi med skumpa, presenter, snittar och mys hemma hos Erics föräldrar efteråt. På kvällen drog hela sällskapet till en restaurang inne i stan för trerätters och mer vin. Det blev väldigt bra.

Flera gånger under dagen och kvällen lade jag händerna på magen, såg mig omkring i rummet och sände en tacksamhetstanke till Gud eller universum eller ödet eller nåt liknande. Jag är så jäkla tacksam för allt jag har. Mina bästa vänner från Sverige, Emelie och Malena, var på plats och fnissade med mig och hjälpte till att välja strumpbyxor och förberedde rensnittar och laxrullar. De kokade kaffe och bar väskor och halade fram min telefon och sådär. Ovärderliga jäkla människor alltså.

Sen var också mamma och pappa där, mormor och morfar, bror och hans flickvän samt syster och hennes pojkvän. Vi umgicks på fredagen hemma hos. Jag fick visa lägenheten och servera hemmagjord pizza och det var också viktigt. Att de fick se att allt är på riktigt. I söndags tog vi en sightseeing-sväng på Frankfurts julmarknad innan de placerades på ett tåg mot flygplatsen. Saknade innan tågljusen försvunnit bort i tunneln. Tänk att de ville komma på vårt mini-bröllop.

Plus såklart några tyska vänner, familjen Zimmermann, paret Kirsch (och Josefin var bästa vittnet utrustad med näsdukar), Kai, Erics familj med föräldrar och syskon. Helt underbara.

Vi fick en massa fina presenter; pengabidrag in på framtidskontot, stora tjusiga blombuketter, en samling julgranskulor dekorerade av bröllopsgästerna, vattenkaraff, salt- och pepparkar, en KitchenAid med massor av tillbehör, fotoram, en lammfäll till lill-bebben och säkert nåt mer som jag glömmer nu. Mormor hade dessutom stickat två koftor med matchande mini-mössor som tjejen kommer vara så fin så fin i till våren. Tack allihop.

Jag har alltså även bytt efternamn vilket är helskumt men lite fint, att heta samma som Erics mamma liksom. Men jag gillar det. Förhoppningsvis ska det också göra saker och ting lättare för bebisen i magen också. Här i Tyskland är det ju ganska välanvänt också, efternamnet, eftersom de niar tilltalar en med Fru Efternamn både på banken, hos doktorn och överallt annars. Det kändes vuxet och viktigt att vara gift. Eftersom förberedelserna i kombination med USA-resan och julmiddagen helgen innan tagit så mycket tid och koncentration hade jag inte riktigt tänkt på själva betydelsen av dagen på ett djupare plan.

Men sen, när vi satt där framför vigselförrättaren och lyssnade på hennes vackra ord om kärlek och om att hålla ihop i vått och torrt, då kändes det ändå i magen att det var på riktigt. Allvarsamt och stort och på riktigt. Sen fick vi pussas och sen grät jag en skvätt och sen var vi klara. Make och maka. Helt fantastiskt.

Jobbresor och konstutställningar och sånt

September 11th, 2014 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Hej Världen!

Jag lever och jag mår bra och livet rullar på så till den milda grad att jag inte ens minns när jag skrev sist, vilket måste betyda att det var länge sen. Alltför länge sen tycker antagligen mormor och morfar, mina trognaste läsare hemma i Sjöbo.

Sen sist har jag bland annat hunnit med två jobbhelger. Den första var i en större stad inte så långt från Frankfurt där vi presenterade vår nya smyckeskatalog inför en begeistrad skara återförsäljare (runt 450 stycken.) Jag var personlig assistent åt en vän till VDn, tolkade och hade mig som en galning i dagarna tre. På hotellet som vi bodde, bodde i princip alla återförsäljare så det var liksom företagsrepresentation dygnet runt (= le och svara på frågor och försvara dålig kvalité och ta emot önskemål och så vidare). Men jag överlevde.

Helgen efter det var Eric och jag på museum i Mainz och tittade på färgglada alster av James Rizzi. Härligt, kulturigt och såklart väldigt mysigt att strosa runt där med honom, dricka rabarberschorle och sola kinderna. Jag har även hunnit med att träffa Angelica, vår samiska irländare som flytt Frankfurt men bodde hemma hos Izabella i några veckor för att passa barn och njuta av staden som varit hennes hem tidigare. Vi hängde alla tre, åt middag, vandrade berg upp och ner i Taunus och fnissade lämpligt mycket. Också väldigt fin tid.

Däremellan kom många dagars jobb och fixande och förberedande och utskällningar och annat skoj som liksom hör till men som man inte riktigt uppskattar ändå. Det är svårt att vara ansvarig för ett helt land, bara sådär, när alla andra anser att landet är så litet att det inte spelar så stor roll. Man måste liksom göra allt själv eller tjata på andra att hjälpa till med sånt man inte kan klara av ensam. Men jag fick ihop det och det blev helg och jag och min svensktalande finne till kollega tog ett strejk-hotat flyg till Stockholm och dekorerade ett konferensrum i några timmar. Presentationen fungerade på hotellets datasystem och ljudet var tydligt. Jag åt ceasarsallad med extra kyckling till kvällsmat och somnade med en kopp te framför världens bästa tv – svensk.

Dagen efter gick eventet åt stapeln. Vi hade för lite anmälningar för allt jobb och alla pengar vi lagt ner, men det fanns ingen återvändo utan de som faktiskt kom, förtjänade ju att bli underhållna. Så jag höll i en träningsdel innan lunchen, sen pratade en urgrym föreläsare som berörde och sa många sanningar om att tänka positivt och ta ansvar för sig själv. Noomi Frid hette hon ifall ni är sugna på duktig tjej som pratar så att man förstår. Och både gråter och skrattar under föreläsningen.
När alla var inspirerade bjöd vi på prinsesstårta och mer information från företaget innan dagen var slut, återförsäljarna spreds för vinden och vi fick hjälp av en snäll en från Östersund och en annan snäll en från Rejkjavik att packa ihop allting. Efteråt åt vi mat med Östersundarens familj; gulliga barnbarn och son och sonhustru.
Sen frestade de med singstar och mer vin hemma hos dem och jag gillar egentligen singstar (men bara om 9 to 5 finns) men vi var så slut att vi gäspade ikapp med tvååringen så vi åkte tillbaks till hotellet istället. Duschade, tog en kopp te till och sjönk ner i sängen. Trött som en gnu.

Väl tillbaks i Tyskland dagen efter firade vi Lindas födelsedag med lasagne och Mira-mys, även om vi var (för) många som slogs om henne när hela släkten också var där. Eric och jag gjorde en tidig kväll av det hele eftersom mina öron och hals kände sig lite krassliga efter flygning och jobb och stress. Dock var både Eric och jag lediga på måndagen så vi fick sova lite längre, hälsa på i Bad Homburg och sen äta Erics hemmagjorda köttfärssås på kvällen. Per-fekt.

Och nu, nu är det torsdag och jag ska träffa Josefin, som precis kommit hem ifrån sitt livräddande i Nepal, och Izabella, som är lika busy som jag så att vi aldrig hinner ses trots att vi är grannar. Det blir något att dricka på Bar Celona ikväll, kanske nån bit mat på det och så massa tidsintensivt uppdaterande innan jag cyklar hem igen för att packa inför helgen. För i helgen, efter jobbet på fredag, då sticker Eric och jag till Sövde på en välbehövlig hälsa-påresa. Känns som det var mycket längre än bara 2,5 månader sen jag var där sist. Mamma och pappa och Jannicke och Jimmie och Malena och Miriam och Emelie och Ebbe och partners och husdjur och morföräldrar, alla ska förhoppningsvis hinnas med. Jag. Längtar.

Så ni kan alltså inte förvänta er nån vidare uppdatering i helgen, men kanske nästa vecka eller så, även om jag inte vågar lova något. En del av er får ju också se mig live snart.
Hej så länge!

Ikealycka och tygtafs

November 6th, 2013 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Igår var jag ute och rännde på stan med Erics mamma. Först fick jag smarrig LCHF-lunch hemma hos dem, dessutom fisk som Eric inte äter, det gäller att passa på.

Vi började sen med ett mycket framgångsrikt besök på IKEA där jag lyckades prata mig till 20% rabatt på vårt olevererade och betalda kök. De har en kampanj som precis har börjat och egentligen kan man inte få ner priset i efterhand, men när jag “hotade” lite snällt med att annars avbryta vår beställning och de två måttbeställda skivorna för att beställa det igen direkt efteråt, så visade det sig att de kunde göra ett undantag.

Även de gigantiska dörrarna till garderoben kommer nu att bli levererade utan extra kostnad. Fint så. Sparade alltså runt 340 euro igår. Som ni förstår är inte köket jättedyrt, men nu hamnar vi plötsligt under vår budget på 2000 euro, även med montörmänniskorna som ska bygga upp det för 650 euro. Så ja, nöjd människa.

Kristina och jag drog sen vidare till en möbelaffär där de sålde gamla, vidgjorde möbler. Mycket som var väldigt fint, men också väldigt dyrt, så jag valde att se det som en inspirationstur. Nästa stopp blev en tygaffär, där de säljer ut dyra och fina fabrikstyger till rabatterade priser. Mycket att ta in och jag blev direkt lite lamslagen av valmöjligtheterna, men chansen att jag kommer tillbaks när jag vet vad jag letar efter är ganska stor.

Sen körde vi hem till Kristina och Jörg igen och jag beslöt mig för att ta tåget tillbaks så att de skulle slippa sitta fast med bilen i pendlartrafiken.

Jag avslutade min tisdagskväll med att sjunga luciasånger på kören och sen dricka en Pepsi light tillsammans med Izabella, Yvonne, Lisa och Molly. Eric satt fortfarande framför datorn när jag väl kom hem så det blev ett ganska sent sänggående, men jag kan ju ändå ta det rätt lugnt om dagarna.

Balkongjobb och Bornheim

July 11th, 2013 | Posted by Jess in Mat. | Tyskland. - (1 Comments)

(Sitter vid Erics dator som inte har bokstaven a med prick ovanför lättillgänglig, sa ni far klara er utan den.)

Gardagen var produktiv. Jag började dagen med att leta lägenhet, ringa pa annonser och sadar. Sen tog jag taget hem till Erics föräldrar som bor i en stad utanför Frankfurt. De bjöd pa lax till lunch, vilket alltid är lyx för mig eftersom Eric inte äter fisk sa lagar vi ocksa aldrig det här hemma. Far bli ändring pa det när vi bor ihop tror jag, älskar fisk. Iallafall, efter lunchen gick jag upp till hemmakontoret de ställt i ordning at mig pa balkongen. Ett litet bord med duk, en stol och ett glas vatten. Datorn hade jag med mig själv. Sen jobbade jag med mitt extrajobb i nagra timmar. Haller pa att översätta en bok om ledarskap för ett företag som kontaktade mig pa internet. Det är okej betalt och jobbet är ganska enkelt, däremot är den svenska texten som jag översätter till engelska fruktansvärt dalig. Men jag tycker ända att det är ett kul jobb som passar bra att göra lite varstans och lite närsomhelst.

Kristina kom upp med jordgubbar efter ett tag, snacka om lyx pa kontoret. Det var väldigt varmt och när klockan närmade sig 16.30 gav jag upp för dagen och tog mig tillbaks till stan. Träffade Eric i stadsdelen Bornheim där vi hade tva lägenhetsvisningar inbokade. En med en liten, konstig man som visade en lägenhet med heltäckningsmatta i sovrummet och daligt utförd renovering. En annan i en toppenfin lägenhet med mysig balkong, men med opraktiskt matrum och tre trappor upp utan hiss. Ingen av dem kommer att bli vart hem, men det känns ända nyttigt att titta och känna pa marknaden. Om inte annat sa lär man sig vad man inte vill ha.

Vi käkade en snabb middag pa Schönerberger (sallad med kalkon och champinjoner) och tog tunnelbanan hem igen.

Jag har hittat en fin cykel jag vill ha.

Jessicabild1

Postkarte aus Bad Homburg

June 3rd, 2012 | Posted by Jess in Annat. - (4 Comments)

 

 

Precis som traditionen säger här på enannanjessica.se så visar jag idag upp ett vykort som kom med posten för några dagar sen. Precis som vanligt så gillar jag skarpt att få brev och jag tackar ödmjukast för den fina gesten. Den här gången kom tanken från Bad Homburg i Tyskland där Erics mamma Kristina bor. Hon skriver och utlovar friterad camembert när jag kommer tillbaks. Danke schön fuer die Postkarte, ich freue mich jetzt riesig auf die Camemberts!

Post alltså, väldigt bra. (@Ulli: Email uppskattas också och snarast kommer det ett långt svar tillbaks, versprochen!)