Om livet, plugg, distanskärlek, LCHF och annat krafs.
Header

Allmäna tankar tisdag 20 november.

November 20th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. - (0 Comments)

Gud vad mätt jag blev. Dagens lunch: Halloumi och grön paprika.

Hatar att jag är så himla förkyld att min löpträning blivit lidande två veckor i rad nu. Jag var verkligen på g, märkte bättre kondition och springsträckorna blev längre och mindre smärtsamma. Nu blir det väl till att börja om några nivåer längre ner när jag väl är frisk nog att springa igen.

LCHF alltså. Har verkligen räddat mitt liv och min kropp. Trivs väldigt bra med den maten och känner att jag äter nyttigare och mer allsidigt än någonsin förr. Ibland kan jag sakna choklad, nybakade kanelbullar och saftiga apelsiner, men jag vet att jag mår bättre utan sockret. På lördag är dock en fuskdag inplanerad och jag funderar på en bit prinsesstårta till efterrätt på kvällen och kanske lite muesli till frukost? Vi får se. Är jag inte sugen så ska jag skita i det, är jag sugen är det okej att inte räkna kolhydrater på lördag.

Nu ska jag snart vandra iväg till skolan och dagens seminarium i nystartade kursen Copy Editing. Det handlar om skrivregler, enkelt förklarat.

Vill även påpeka att det idag är trettio dagar kvar tills jag får träffa Eric igen då jag ska fira jul och nyår hos honom i Frankfurt. Längtar massor, trots att det bara gått en vecka sen vi sa hejdå sist. Jag står ut och fixar det och det är inga problem, men jag saknar honom så otroligt mycket hela tiden och emellanåt helt oumbärligt mycket.

Ja. Vi säger så för idag.

 

Med Australien i bakhuvudet.

October 17th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Filosoferande. - (0 Comments)

Imorgon är det exakt 8 månader sen jag åkte till Australien. Och ungefär 3 sen jag kom hem till Frankfurt igen. När jag tänker på Australien och min tid där så tänker jag på de fina människorna jag lärde känna, den fantastiska naturen och alla minnen från det som blev och var min vardag där. Det känns oerhört främmande och långt borta nu. Det känns som det hände för fem år sen, jag var en annan människa då och jag är en annan människa nu.

Men det är inte fem år sen. Och jag vill inte att min tid i Adelaide ska kännas främmande och orealistisk. För den var verklig. I fem månader bodde jag tillsammans med Lindsey, Mariko, Alicia och Sherlyn. Jag gick på bio och åkte in till stan med Julia, pluggade med Marleen, hängde med Ariane, Marleen och Antonio. Mitt australiska SIM-kort ligger invirat i en papperslapp i plånboken. Mina betyg från kurserna jag inte gillade har registrerats hos Malmö Högskola. De få klädesplagg jag hade med mig från början kastade jag innan jag åkte hem.

Min tid i Australien var fantastisk på så många sätt och jag ångrar ingenting. Men känslorna som sköljde över mig när jag äntligen gick genom dörrarna ut i ankomsthallen på flygplatsen i Frankfurt var mer fantastiska. Jag hade klarat det. Jag var hemma. Det går inte att föreställa sig hur det känns att inte få ta i sin älskade på fem månader, inte få pussa honom, inte känna hans starka, stora hand greppa tag i min, inte få kinderna värmda av hans mjuka andedräkt. Min kropp och min själ skrek efter fysisk beröring och närhet. Och trygghet.

Jag ångrar ingenting och jag tittar på foton från Adelaide, Sydney, Melbourne och Alice Springs och tänker att jag har varit där. Jag är så himla glad att jag har fått uppleva dessa coola platser, känt pulsen och smakat på luften. Australien var häftigt, men att jag klarade det är minst lika häftigt.

Kanske, eller ska jag säga antagligen, hade min tid i Adelaide blivit annorlunda om jag inte hade haft Eric. Det får jag aldrig veta och ville uppenbarligen inte veta eftersom vi fixade den här tiden ifrån varandra och kände oss starka och lyckliga med det vi har. Livet kan inte handla om att man ska gå runt och tänka “tänk om” hela tiden, då kommer vi ingen vart och blir galna. Jag är nöjd. Nöjd med Australienresan, nöjd med de stärkta banden mellan Eric och mig. Nöjd med mig själv. Mitt psyke och jag är starkare än vad jag trodde.

Nu går livet vidare, nya utmaningar väntar, nya mål, nya äventyr, nya människor, nya drömmar. Det som inte dödar dig gör dig starkare, you’ll know it when you see it.

Det blev väldigt babbligt och osammanhängande nu, en text som inga svensklärare hade godkänt. Men jag försökte bara berätta hur det känns och hur jag tänker och vad som påverkar mig.

 

Morgontv och te

September 25th, 2012 | Posted by Jess in Filosoferande. | Sverige. - (1 Comments)

Här sitter jag. På morgnarna förvandlas min lägenhet till en strand i.. typ Mexico. Solen är så stark att den borrar sig in mellan persiennerna och in i ögonen på mig. Jag försöker desperat sova med ansiktet åt andra hållet, men det blir obekvämt efter ett tag.

Nu tvättar jag istället. Jag tvättar och tänker på hur det betyder något att det är första gången på fyra veckor som jag tvättar och garderoben är fortfarande full av kläder. Därav mitt köpstopp, jag äcklas av mina egen konsumtion. Jag har antagligen inget som är supermodernt, men jag bryr mig inte tillräckligt mycket för att vilja ge mig ut och handla massa nytt. Pengarna och miljön besparas istället. (Med undantag för en regnjacka som jag känner att jag behöver för att klara de dagliga 90 minuterspromenaderna fram och tillbaks till skolan.)

I eftermiddag ska jag på utbytesstudentmöte. Uppföljningsmöte. Prata inför Malmö Högskolas ledning om hur min termin i Australien var. Snart ska jag skriva ett blogginlägg om Australien också, så här med distans till hela grejen. Det behöver jag för mig själv känner jag.

Men nu först, morgontv och te.

Hej!

 

Hej!

Det är dags för en liten uppdatering igen. Jag är glad. Förra veckan var vi färre personal än någonsin på jobbet men vi lyckades ändå få ihop det, stressade och irriterade men överlevandes. Det känns inte kul alls att driva en verksamhet där vi inte har tid att umgås med barnen utan spenderar all tid med att skyffla dem fram och tillbaks, mata, tjata, byta blöjor och skälla. Kanske blir nästa vecka bättre, hoppas det, för allas skull.

Jag ska jobba två veckor till, sen ha semester en vecka och sen passa min Grace en vecka innan jag kommer hem till Sverige igen för att städa barndomshemmet i Starrarp och flytta in i min nya studentlägenhet vid Värnhem i Malmö.

Vädret var soligt och varmt hela förra veckan så vi firade på jobbet med vattenlek och sen firade vi med Lars och Linda i parken en kväll. Det grillades och åts antipasti och även när solen hade försvunnit bakom Frankfurts skyskrapor var luften varm och ljuset mjukt. Väldigt romantiskt och härligt, även om det var jobbigt att ta sig ur sängen för fruehdienst morgonen efter.

Igår regnade det lite under dagen, men kvällen var fin. Klockan 21.45 gave Eric och jag oss ut på en liten kvällspromenad som slutade med en tvåtimmarsvandring genom Frankfurt, över broar och längs med floden. Sen sov vi gott båda två kan jag lova. (Särskilt Eric som inte brukar sova så gott/hårt/länge.)

I har jag fixat med en massa nyttigheter. Körde powerwalk i morse, sen kroppspeeling på det. Vek en massa tvätt, tvättade mer, emailade, beställde hemförsäkring, bokade flyget hem (28 augusti säger jag hejdå till min man och återser Sverige igen), rensade min email-inkorg och en del annant smått och gott.

Ikväll ville vi titta på Batman, men den engelska versionen är utsåld så det blir kanske en annan film, eller så skiter vi det. Vi ska också äta lite mat på dejt, min man och jag, sen imorgon kör vi igen.

Allt bra hemma i Sverige? Vem vill ha kräftskiva med mig i september?

Kram!

 

 

Sista natten i Australien

July 2nd, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Australien. - (3 Comments)

Klockan är 00.46. Jag har precis avslutat ett sista Skypesamtal mellan Tyskland och Australien. Ögonlocken är på väg ner av egen kraft men hjärnan surrar av tankar tillbaka i tiden och listor som måste bockas av.

Imorgon åker jag hem igen och fem månader av australiska äventyr är slut. Det är inte rätt läge att försöka sig på en summering, men fint har det varit, låt mig säga det. Fint har det varit. Kanske har bloggen mest fått ta skiten, när humöret varit i botten och pojkvänslängtan stark, men min tid i Australien har varit fantastisk, det ska ni veta.

Jag har ägnat idag åt att städa, packa, skriva ut papper och för sista gången, titta på Masterchef med Mariko. Vi hjälptes åt att väga mitt bagage och resväskan som egentligen inte är full alls, visade sig väga typ 7 kilo för mycket. Jag kastade en massa saker och packade om. Vägde igen. Inser att vi inte kan lita på vågen, så istället sätter jag min tro till högre makter och schysst flygplatspersonal imorgon.

En liten sväng in till Antonio och Marleen och gänget hann vi också med, snackade skit, slötittade på film och sa hejdå. Européerna kanske man kan tänka sig att jag träffar nån gång i framtiden, värre är det med övriga världsmedborgare.

Nu ska jag sova. Om bara tankarna vill lugna ner sig lite. Klockan ringer klockan sju imorgon och jag startar min sista morgon i Australien med en powerwalk som vanligt. Sen är det fullt ös tills taxin kommer och Den Stora Resan Hem kan påbörjas.

Vi hörs igen i Europa!

KRAM!

Hej. Dagens babbel coming up. Klockan är 14.28. För en gångs skull sitter jag inte och bloggar och är osocial på mitt rum utan har släpat ut datorn med batteri i vardagsrummet. Det är himla dumt för här ute finns inget internet så det här blogginlägget får gå online senare. Mariko och jag försöker hålla modet uppe nu när vi precis har lagt två tragiska avsked bakom oss.

Lindsey åkte till flygplatsen runt 12.30 med en kompis och det var ett ganska sorgligt avsked. Hon har blivit lite som en storasyster under min tid här, alltid med råd och hjälp och var den som från första början la en imaginär arm runt min axlar och försökte se till att jag var glad. Fina sydafrikanska Lindsey som nyser högre än någon annan och som precis skrivit klart sitt doktorsarbete. Smart tjej!

Alicia åkte en halvtimme senare med en taxi och det var okej. Hon skrev sin sista tenta idag och var nöjd att ha allt bakom sig. Hon älskar ju Melbourne över allt annat och såg framemot två veckors vinterlov där tillsammans med sin pojkvän och bror.

Avsked som innebär att man inte vet när man ses nästa gång är ännu tristare än avsked där återföreningen är planerad. Jag är glad över att ha lärt känna det här fina människorna och jag hoppas våra vägar korsas igen någon gång i framtiden.

Så nu är det i princip bara Mariko och jag kvar. Sherlyn åker till Perth imorgon (ingen sörjer) och jag sticker på tisdag. Till dess har jag en del som ska hinnas med, men mest ska jag njuta av mina sista dagar i Australien. Det har varit en fantastisk tid här och jag vill krama ur de sista dropparna innan ett nytt kapitel börjar hemma i Tyskland.

Livet är bra fint. Och jag är tacksam och uppskattar det.

Kvällstankar för en gångs skull

June 27th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (0 Comments)

Hej!

Klockan är 23.13. Jag har varit hemma ett litet tag, hoppades att Eric skulle vilja skypa en stund, men han har inte svarat på sms och nu är det typ för sent om jag inte vill att mina sambos ska hata mig.

Jag har haft en mycket bra dag. Solsken, kallt och frisk vind, men fina vänner och god mat livade upp. Imorgon får jag berätta mer om kvällens utflykt som gick till ett djurhägn där vi vandrade omkring i mörkret.

Imorgon sticker Alicia hem till Melbourne och Lindsey åker på semester/jobbresa till Norge (Bergen av alla ställe) så det blir två stycken goodbyes imorgon också. De börjar droppa in så smått nu, de där avskeden och även fast jag vet att det är oundvikligt och tvunget så är det ändå trist att säga hejdå till människor man fått en relation till. (Men snart får jag säga hej till en annan människa jag har relation till!)

Troligtvis så spikades lite roliga planer i helgen också, med min favvoholländare Marleen.

Ja. Nu ska jag titta lite lite lite på amerikansk vitsopa-tv innan ögonlocken trillar ner. Hörs mer imorgon!

Hej!

 

 

Solsken i Adelaide

June 26th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Ego. - (0 Comments)

Den här svenskan har haft en väldigt fin och bra dag idag. Imorse regnade det inte, vilket är ovanligt nuförtiden. Huset var lugnt och tyst. Endast tomten vaken. Jag duschade i godan ro och tog sen bussen in till Adelaide för en sista liten promenad genom staden som varit mitt hem i snart sex månader.

Solen sken, det var precis lagom med folk ute och alla sakerna på min lista blev avkryssade. Jag handlade bland annat lite taffliga souvenirer, hudvård till Eric, ett förkläde till mamma och ganska många paket australiska kex så att ni kan få smaka deras favoritkaka.

Ännu en gång blev jag dock påmind om hur otroligt dyrt det är i det här landet, men å andra sidan, vilket alla australier snabbt brukar påpeka när man klagar på priset, så är deras minimilön runt 140 kronor i timmen! Det är alltså vad oerfarna 18-åringar tjänar. Alla andra tjänar mer och har alltså råd att betala 20 kronor för en paprika.

Nu är jag hemma igen. Har precis bokat tid för något läskigt och spännande som ska hända på fredag. Jag slår dessutom vad att ingen av er någonsin kan gissa vad, men jag ska berätta i ett senare blogginlägg. Nu väntar ett avsnitt Kaka på Kaka på Svt Play. Har ni inte sett det så kolla in, älskar Karin Hermansson och hennes sköna attityd. Senare ikväll blir det burgare med kryddsmör, lite grönt te och tjejsnack på det. Fint så.

Så. Det var det. Hej!

 

Bilderna föreställer Adelaide, det fina vädret utanför mitt hus, det fina vädret utanför mitt hus 2 samt baksidan av mitt hus.

 

Måndagsuppdatering

June 25th, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (0 Comments)

Överraskning, överraskning så har det faktiskt inte hänt särskilt mycket sen jag skrev sist, igår. Vi hade en lugn söndagskväll framför datorn, jag käkade fiskfilé till kvällsmat och tittade på när deltagarna i Australiens Masterchef fick uppdraget att laga “dude food”. För tjejer och killar gillar ju alltid heeelt olika sorters mat. Suck. De är så förskräckligt bakom när det gäller genustänket (bland annat) i det här landet.

Idag har jag varit ute en liten sväng innan det blev så mycket spöregn att jag blev plaskblöt ända in till underkläderna, tror det verkar som min regnjacka som jag haft en tio år kanske måste ersättas..

Mariko skriver nu i eftermiddag sin sista tenta, sen hade hon tänkt fira med att vara full hela kvällen och hela dagen imorgon, så det kanske blir intressant. Berusad japansk 29-åring super bort sina tentakunskaper medan svensk sambo tar kort till sin blogg. Ja? Nej? Hehe.

Pratade lite med min lillasyster igår via Facebooks chat och vi kom väl ungefär fram till att allt är som vanligt både här och där. Jag är dock lite orolig att hon jobbar för hårt, systeryster, men det märker hon väl kanske själv också, om det blir för mycket. Redig grebba det där.

Pratade aldrig med Eric, det blev för sent och jag vill hålla mig väl med mina housemates och inte sitta och snacka för mig själv alltför sent, särskilt nu när tre av dem pluggar till sluttentor och den andra skriver det sista på sitt doktorsarbete.

Så ja. Livet går vidare. Som vanligt. Nu ska jag titta på Narnia: Prince Caspian. Don’t ask.

Hej!

Lite nere.

June 22nd, 2012 | Posted by Jess in Annat. | Ego. - (4 Comments)

Jag är lite nere idag. Jag missar saker. Jag hatar att missa saker. Idag missar jag Lindas och Lars’ bröllop OCH midsommar. Jag älskar midsommar, det är typ den mest romantiska högtiden vi har i Sverige. Love it. Jag älskar också Malenas silltårta och svenska jordgubbar och gitarrsång och spel och kubb och fniss och snaps.

Menmen. Den kommer väl förhoppningsvis nästa år också. Jag får acceptera att vara kranslös i år.

I skrivande stund står en stilig uppklädd kille vid namn Eric och är moraliskt stöd (bestman) åt Lars i rådhuset i Frankfurt. De gifter sig där idag, Linda och Lars. Äntligen. (Skulle man ju vilja säga.) Det funkar så i Tyskland att man måste gifta sig i rådhuset, för att det ska bli rätt i papprena. Sen får man själv bestämma om man vill gifta sig i kyrkan också. Det vill Linda och Lars, som tur är! Så i augusti blir det stor baluns och då är jag inte längre isolerad för mig själv i Adelaide utan kan fira deras kärlek med dem.

Annars. Alicia och jag spenderade nån timme på soffan i vardagsrummet med att prata om alla de kemiska processer som händer i kroppen hela tiden. Om hur det funkar med kolhydrater, glukos, socker, fett och allt sådant där och hon, som är medicinstuderande, erkände att det logiskt sätt är vettigt att LCHF funkar. Seger.

Mariko, den stackarn, har en tenta kvar, på måndag. Hon somnade av utmattning och huvudvärk på soffan medan vi pratade kroppsfunktioner. Jag hoppas hon får vilat litegrann i helgen också, annars är det nog bara mos i huvudet på henne på måndag.

Ja. Så är det. Det regnar fortfarande. Jag saknar fortfarande Eric. Och jag är fortfarande lite nere.