Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Efter förra veckans lilla sjukdomseskapad forsatte helgen med en hel del trevligheter. I fredags var Eric ledig igen och stack vi först och handlade hela familjen. Först billig och mycket mat i lågprisaffär och sen ett par grejer i dyr, men väldigt härlig affär. Efteråt körde vi till andra sidan stan för att jag i DAGAR hade drömt om en särskild lunch: Falafel med hummus och halloumi från Aroma. Lilla gatuköket Aroma som stänger när maten tagit slut. = Ibland efter två timmar, ibland först på kvällningen. Så. Gott. Perfekta smaker, hemmagjort och autentiskt och smarrigt.

På lördagen bakade Elsa och jag semlor, minivarianter. Jag gjorde egen mandelmassa och vispade grädden. De stod färdigspritsade och klara när svärföräldrarna äntrade vår lägenhet på eftermiddagen för lite häng och snack. De gillade dem såklart, mina fina svärföräldrar som omfamnar vår svenskhet med öppna hjärtan. Är så tacksam för det.

I söndags ställdes det till med knytis-brunch här hemma hos oss. Ett gäng svenska vuxna och ungar och ingifta tyskar dök upp för att äta alldeles för mycket mat och prata om sådant som hänt sen sist. Det blev semlor även här, plus ostar och juicer och fruktfat med en stor ananas-plym i mitten, skagenröra och bröd och så vidare. Gott. Såklart. Mycket mat i helgen inser jag nu… Angelica som bodde här i Frankfurt innan och nu bor på Irland var på besök med sin dotter. Dottern och Elsa försökte leka lite tafatt emellanåt, men mest var de nyfikna och misstänksamma och spralliga och blyga på samma gång. (Elsa stod för misstänksamheten och blygheten. Chloe för nyfikenheten och spralligheten. Typ så.)

På eftermiddagen behövde vi luft och hämtade lite sådan på en lekplats i närheten. Sen var det kväll och mer mat och tandborstning och läggning och sådant. Och i natt hade vi en bajs-natt då Elsa kallade hela tiden och sen vill gå upp och leka kl. 4 på morgonen. Efter 1,5 timme somnade hon till slut om i vår säng, med sin arm i mitt ansikte. Jag låg och lyssnade på min sovande familj och kände mig ändå på något klyschigt, smörigt sätt lycklig. Över att de finns. Men nu är jag trött. Och färdigjobbad för ikväll. Datorn stängs om… 10, 9, 8, 7, 6, men först ett serietips (tack Izabella!): This is us. 5, 4, 3, 2, 1, NU!

London II: vallmoblommor, solsken och shopping

November 17th, 2016 | Posted by Jess in Resa. | Ungen - (0 Comments)

När vi vaknade i London efter en natt i trång lyxhotellsäng var klockan 8 hemma i Tyskland så det får väl räknas som sovmorgon. Madde skulle åka hem en timme senare så vi tog oss sakta över till deras hotellrum för att säga hejdå.

Sen väntade en frukost bokad på mysiga Cote Brasserie. Jag fick en väldigt ostig croque monsieur och de bästa fattiga riddarna jag ätit i mitt liv. Så. Gott. Som tur var vädret finare den här dagen så vi strosade omkring i väntan på att affärerna skulle öppna. Vi hade ju lyckats pricka in en helg då britterna kommer ihåg de soldater som stupat i alla krig och för att hedra dem bär de vallmoblommor på kavajslagen. Väldigt fint faktiskt. Så på Sloane Square där vi började shoppingen hade de en minnesgudtjänst med marschband, scouter och kör. Pampigt! Plus att en massa rika människor vandrade omkring med sina perfekta kläder och perfekt sminkade ansikten och perfekta små barn. Solen sken och stämningen var på topp!

Så vi shoppade loss! Jag köpte en klänning, en tröja, ett par tights och ett par fluffiga inneskor till Elsa. Och en halsduk till Eric. Och en väldigt fin plånbok till mig själv. Sen gick vi längs med King’s Road, tittade på människor och fina saker. Antropology alltså, där ville vi ju handla allting.

Jag hann också med att prata med Elsa och Eric i telefon. Jippi! Sen var vi i princip tillbaks på hotellet så då sa Izabella och jag hejdå till Angelica och åkte mot flygplatsen. Vi hann med en sen lunch där innan ett fullproppat plan lyfte mot Frankfurt.

Eric hade fått instruktioner att lägga Elsa om hon verkligen var supertrött, men att det var okej för mig att hon var uppe lite extra länge så att jag skulle hinna träffa henne… Vi landade nån kvart tidigt och sprang sen genom hela flygplatsen för att hinna med ett tåg som vi hade bestämt skulle hinnas med. Vi hann. Men sen missade vi tunnelbanan på Konstablerwache och fick vänta där i nio minuter.

Snacka om att tiden gick långsamt när man var så nära hem och små knubbiga armar kring halsen och världens godaste doft, den av min familj. Men sen kom vi äntligen hem och Elsa satt nybadad på soffan och tittade på Mamma Mu och blev glad att se mig.

Helgen i London var väldigt härlig. Vi hann med smarrig mat, bokläsning, höga och låga diskussioner och mycket skratt. Oavsett hur mycket jag saknade Elsa så vet jag att det är bra för mig att få vara själv lite ibland. Nästa helg händer det igen, då jag ska på spa i Polen. I FYRA nätter!!

Bloggdesign och hejdåmiddag

August 19th, 2013 | Posted by Jess in Friends. - (1 Comments)

Hejhej!

Ja, egentligen skulle kanske bloggen bli lite mer spännande än såhär, men det fanns ingen tid till det och jag vill blogga och låta er höra om det lilla som händer i den här delen av Europa. Så jag slutar pilla med den nu, slutar ändra och klödda och göra om. Så får vi se hur länge jag är arbetslös eftersom det typ avgör hur mycket/lite tid jag har.

Idag jobbar Eric hemifrån och det är väldigt mysigt. Jag ska snart steka halloumi till lunch. Kai har fått en lägenhet, det har inte vi. Angelica har flyttat hem till Sverige igen och det känns konstigt. Yvonne jobbar i en fin designaffär där jag vill spendera min slantar. Jag har tvättat matta. Masoud har i princip flyttat ut men inte än. Han avslutade med att tappa sin glasskrivbordsskiva på marken utanför huset och den gick i en miljard bitar.

Samtidigt går jobb- och lägenhetsjakten vidare.

Männen i sällskapet.

Männen i sällskapet.

Angelica. Hon som inte finns bland oss längre. Alltså, hon som flyttat till Sverige.

Angelica. Hon som inte finns bland oss längre. Alltså, hon som flyttat till Sverige.

Yvonne och jag.

Yvonne och jag.

Kortspel och sommarluft

July 14th, 2013 | Posted by Jess in Friends. - (1 Comments)

När staden var lite svalare igår och jag betat av några sidor översättningsjobb tog jag tågen mot Eschersheim och spanade in Josefin och Christians hus. Så mysigt med ett eget hem, där de renoverar och fixar till. Redan nu slår hemtrevligheten emot en när man kliver in och jag tror att de kommer få en haven där när allt är klart. Izabella, Angelica och jag tog oss mot As lägenhet där vi tänkte dricka vin på balkongen och låta sommaren vet att vi uppskattar den. Det gick långsamt, min cykel är inte här än och jag tvingade dem att gå. Sen fick jag skjuts av Izabella en bit och jag satt på hennes pakethållare, tittade på hennes vingtatuering i nacken och tänkte på hur mycket jag tycker om dessa människor och den här staden. Fick ont i insidan av låren och tyckte synd om Iza i en uppförsbacke, men tillslut kom vi fram.

Yvonne var inte hemma, men det är hennes lägenhet också. Så det är utrett. Vi delade på en flaska rosé på balkongen, pratade allvar och skit om vartannat. Det blev inte ens kallt när solen försvann bakom Frankfurts hustak, och vi mös vidare. Vi spelade kort också och trots att jag annonserade i början att jag är mycket dålig på kortspel (blir i princip utskrattad varje jul för att jag är trög och ointresserad av att vinna), så lyckades jag ändå ta hem båda spelomgångar. Go me!

Sen cyklade Izabella hem, Angelica tog ut soporna och jag blev utstirrad och förföljd av en läskig gubbe på tunnelbanan. Jag bytte vagn tillslut, det gjorde han också. Blev av med honom i vimlet på Hauptbahnhof och var egentligen aldrig rädd, men det kändes klart lite obehagligt. Sen kom jag hem. Hem till min Männer-WG där Eric väntade i fönstret. Och efter en ljum sommarkväll i fina vänners sällskap, när jag får somna bredvid honom och vakna bredvid honom och inte känner pressen från en returbiljett som hotar, då mår jag väldigt bra. Då känns livet rätt.

Titta på minifilmen när Izabella skjutsar mig och får panik för att hon är vilse.

Mitt lilla hjärta

May 2nd, 2012 | Posted by Jess in Friends. | Kärlek. - (0 Comments)

Fick ett sug efter Grace häromdagen och hittade den här fina bilden i mappen i min telefon som heter Grace. Den innehåller 723 bilder, nej jag överdriver inte. Lilla Grace var 7 månader när jag började jobba som nanny åt henne i Tyskland 2009 och nu är hon en stor tjej som jag fortfarande träffar så ofta jag kan.

Här har vi fikat med Angelica och Maria i Frankfurt. Good times!