Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Soptunna i Alice Springs målad i traditionellt aboriginskt mönster.

Lunch i Alice Springs, sallad med grillade grönsaker och halloumi.

Kata Tjuta genom bussfönstret. Ungefär på det här avståndet måste turisterna stanna om aboriginerna som bor i nationalparken har ceremoni på gång.

Vår proffsiga guide och busschaufför Hugh på väg mot Uluru.

Uluru solnedgången med träd i vägen.

Champagne i solnedgången bredvid Uluru.

Mitt tjejrum på vandrarhemmet...

Lilla innergården på vandrarhemmet. Full gubbe syns inte på bild.

Den sprudlande floden Todd som rinner genom Alice Springs. (Och ser ut såhär mer än 95% av året.)

 

Kata Tjuta och jag

May 23rd, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (2 Comments)

På vår resa till Uluru, som man ändå får se som slutmålet, stannade vi inne i nationalparken där Uluru ligger för att hika bland topparna som utgör en helig plats för aboriginerna: Kata Tjuta, The Olgas på engelska. Uluru var också en helig plats tusentals år tills turisterna blev för många och den röda stenen förlorade sin kraft för folken som bor i närheten. Men Kata Tjuta är alltså fortfarande en helig plats för aboriginerna och när de har ceremonier där så stängs den delen av parken och besökare får stanna nån mil bort och titta på kullarna från en utkikspunk istället.

När jag var där tillsammans med min lilla turistgrupp i lördags så var det dock fri passage ända fram till topparna. Vi vandra in mellan två av de största, fick ömsom klättra och ömsom lunka för att ta oss in i den mäktiga skuggan som bildas mellan dessa enorma klippväggar. Det rann en liten å där, men bortsett från porlandet från den så var det tyst som i graven. Och det var coolt för människor verkade liksom märka det, fast de hade familjemedlemmar med sig att prata med, vilket inte jag hade, så höll alla tyst. Folk vandrade med stängda munnar eller stod still och bara njöt av känslan av kraft och stämning som infann sig där.

Jag tänkte på hur häftigt livet är som tog med mig till Kata Tjuta i Northern Territory, Australien och lät mig njuta av det vackra och vidunderliga jag såg där och då. Förtrollningen bröts då japanen i gula jackan på bilden nedan satte igång sin kamera som hade inbyggda ljudeffekter till varenda knapp han kom åt. Suck. Han var ändå lite använd för att demonstrera hur liten man kände sig där, på aboriginernas plats.

 

Ser ni honom?

 

Kamelernas Australien

May 21st, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (6 Comments)

Kan vi prata lite om kameler? Visste ni att världens största kamelpopulation finns i Australien? Jo, det är sant. Runt 1,2 miljoner kameler lever vilt i centrala och östra delarna av Australien. Jag tycker det känns lite konstigt, men lyckades faktiskt se både kamelbajs och några riktiga kameler från bussfönstret när vi körde från Alice Springs till Uluru.

Kamelerna kom till Australien från Indien i mitten av 1800-talet då folk ville ha tåliga djur att resa genom vildmarken med. Hästarna som de redan hade importerat in höll inte riktigt måttet.

Nu är dock kamelerna en pest och pina för de bönder som bor i till exempel Northern Territory, delstaten där Alice Springs ligger. De travar rakt igenom staket och förstör marker, linor och stolpar för hundratusentals dollar. En kilometer förstört staket kostar ettusen dollar att laga. Förra året var det en grupp boskapsfarmare som fick 140 kilometer staket förstört och alltså behövde hosta upp 140 000 dollar för att fixa detta. Arbetet försvåras naturligtvis av att djuren fortfarande går där samt att avstånden är så enorma där i mitten av Australien.

De uppretade bönderna fick tillstånd av regeringen att jaga och skjuta kameler under fem dagar. Efter tre dagar hade de dödat femtusen kameler genom att jaga dem med helikopter. De skulle ha fortsatt i två dagar till, men fick slut på bränsle och närmsta mack var för långt borta.

Kamelkött var också en populär ingrediens i många av rätterna på restauranger och caféer i Alice Springs. Det finns väl liksom gott om det..

 

Några kameler framför Kata Tjuta, Northern Territory. Bilden INTE tagen av mig.

 

Mycket som vill sägas

May 21st, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (2 Comments)

Nu känns bloggen tyvärr lite som ett tvång igen. Jag har panik för att jag inte skrivit något på flera dagar och jag har panik för att det är mycket som vill sägas och visas och diskuteras. Jag ska försöka andas i en fiktiv papperspåse och ta det lite i taget.

Jag kan väl iallafall konstatera att helgen och resan var fantastisk och har ni vägarna förbi Alice Springs så finns det en väldigt röd, stor sten en fem timmar utanför som måste beskådas. Känslorna tog överhanden och naturen svepte mig med på ett sätt som jag inte upplever så ofta. Det var riktigt coolt helt enkelt, för att använda slitna ord som kanske inte säger så mycket.

Vardagen är dock igång igen och de närmsta tre veckorna, innan skolan är slut, är det många uppsatsord som ska skrivas och lämnas in och kontrolleras så vi får se hur det blir med bloggen. Ska vi säga så sålänge? Ja, det gör vi. Ha en fin måndag därhemma i Europa!

Kram!

 

Min iPhone lyckades ta några riktigt fina bilder på Uluru

 

Alice Springs- Here I come!

May 17th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Resa. - (6 Comments)

 

Pizzan blev lyckad tyckte jag! Den smakade naturligtvis inte som vanlig, kolhydratspackad vetepizza, men den var helt okej. Ska berätta mer och visa bilder när jag är hemma från minisemestern igen.

För imorgonbitti så bär det ju av mot Alice Springs. Det ligger ganska precis mitt i Australien och staden i sig ska inte vara nån superhöjdare, men ett bra mellanstop på väg till Uluru, Ayers Rock. Jag får skjuts av Lindsey till flygplatsen imorgon, hon ska hämta upp sin pojkvän som kommer på besök från Sydney, sen tar flygningen till Alice Springs lite mer än två timmar. Väl där blir det lunch och stros på stan, förhoppningsvis nåt besök på ett Aboriginal konstgalleri också. Tidigt på lördagsmorgonen blir jag upphämtad av en tourbus och så bär det av på äventyr på väg mot Uluru. Vi är sen hemma sent på natten samma dag och vid lunchtid på söndag går planet tillbaks till Adelaide.

Där har ni planerna. Jag får se hur det blir med bloggandet, tänker inte låta det stressa mig, utan nu ska jag på äventyrssemester! Om än en kort sådan!

Ha det fint, vi hörs!