Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Matkoma och mysbio

June 6th, 2012 | Posted by Jess in Australien. | Mat. - (0 Comments)

Igår gick Lindsey, Mariko, Alicia och jag på Gold Class bio. Det innebär att man får skönare stolar, sitter två och två och äter samtidigt. Väldigt lyxigt försökte de intala oss att det var, det var fint, men inte så värst lyxigt. Först fick man välja mat och dryck ur en meny och beställa i baren. Lite innan filmen skulle börja blev vi ledda till våra platser och där förklarade de också hur man fällde stolen till säng. Väldigt praktiskt.

Vi såg filmen What to Expect When You’re Expecting. Den var ganska dålig, krystade skämt och kass story trots en del kända skådisar. När filmen hade börjat fick man in sin mat. Jag åt sliders, tre små hamburgare med rödlökschutney och pommes. Ja, fuskade igår. Det var gott. Men inte så gott att jag dog. Jag åt även biogodis efteråt som också var gott, men heller inte så gott att jag dog.

Efter min måltid och ungefär hälften av godiset i min lilla godismugg höll jag på att dö. Jag var så äckligt mätt att det kändes som jag skulle sprängas. Man blir liksom inte mätt på samma sätt av LCHF-mat. Jag var även sockerhög och jobbig och Eric trodde jag var full när vi skypade efteråt. I tre timmar låg jag och ville kräkas och försökte sova. Det var omöjligt. Imorse när jag vaknade mådde jag nästan lika dåligt och har nu alltså bestämt att jag kanske överdrev fuskandet en smula..

Vi hade iallafall en trevlig kväll, trots dålig film och matkoma. Själva idén med middag och bio samtidigt gillade jag!

 

 

 

May 13th, 2012 | Posted by Jess in Annat. - (0 Comments)

Nog för att det är både naturligt och nyttigt att amma, men här har väl kanske det tagits lite långt. Pojken på bilden, som inte är fejk, är tre år och hans mamma berättar envist att hon minsann ammades tills hon var sex och hennes självkänsla är på topp. Pågen kan alltså förvänta sig sina dagliga måltider från den här baren ett par år till.

I USA har det blivit värsta ramaskri och protester och till och med slagsmål på vissa ställen när ilskna mammor försöker komma fram till om det här är äckligt, på gränsen till pedofili (vilket visa extrema varianter hävdar) eller det ultimata sättet att få trygga barn.

Jag tycker det är naturligt och friskt och bra att amma, men… Ja, han kanske är lite för stor. Det finns ju faktiskt nyttig mat också..

 

Super Size Me

May 12th, 2012 | Posted by Jess in Film. - (0 Comments)

Super Size Me är en dokumentärfilm som kom 2004, men som jag av någon anledning såg först idag. Den handlar om Morgan Spurlock som äter mat från McDonald’s tre gånger om dagen i trettio dagar. I USA är portionerna mycket större än här så när Morgan sätter upp regeln att frågar de om han vill ha super size meal (1,25 liter cola och SKITstor pommes) så måste han ta det. På trettio dagar frågar de nio gånger. Den första gången kräks han efteråt.

Filmen handlar alltså om hur fetmaepidemin har tagit över USA. Mer än 60% av amerikanarna är feta, inte överviktiga ens, utan feta. Staden som toppar listan är Houston i Texas, där är mer än var fjärde vuxen fet.

Morgan tycker i början att burgarna är rätt trista men utvecklar sen ett beroende och är bara glad när han precis har ätit. Han går upp 5 kg första veckan och 12 kg totalt under månaden med snabbmat. Sen tar det honom 8 veckor att få ner sina kolesterolvärden och levervärden och blodtryck till normala nivåer. Det visar sig att han får i sig runt 5000 kalorier om dagen och bara genom colan och den andra processade maten 450 gram socker om dagen!

Samtidigt berättar de i filmen också om hur snabbmatsindustrin påverkar folk och hur mycket av all reklam som vänder sig till barn. Många familjer äter minst ett mål om dagen på snabbmatsrestaurang. Barnen kände till Ronald McDonald men inte George Bush. Riktigt skrämmande film.

Efter att filmen hade haft premiär introducerade McDonalds sina salladsalternativ, de tog bort super size meal som en valmöjlighet och talade tydligt om att de inte rekommenderade att människor äter där tre gånger om dagen.

I början blev jag lite sugen på en liten cheeseburgare men det gick över rätt snabbt.

 

Smink i vitdelarna

February 15th, 2012 | Posted by Jess in Ego. - (0 Comments)

Det är inte alltid lätt att vara tjej och särskilt här i kollektivet där jag får ta mycket skit som den enda av kvinnligt kön. Till exempel när vi ska ut så börjar grabbarna dricka öl ungefär samtidigt som jag måste gå och göra mig iordning, vilket resulterar i att jag aldrig kan vara med och förfesta och är därför alltid nykter när vi går mot tåget. Dessutom är jag så fruktansvärt långsam eftersom jag konstant springer mellan min sminkstation i Erics rum och vardagsrummet där allt det roliga händer. När det sen är dags för oss att dra ut i Frankfurtnatten måste alla stå med ytterkläder vid dörren och vänta medans jag gör de sista finjusteringarna av hår, smink och klädsel. Det kan vara allt från att torka bort all ögonskugga med våtservett och börja om, till dra av mig strumpbyxorna och byta trosor. I lördags när vi var på väg till puben hoppade jag till av skräck när Eric överraskade mig och körde mascaraborsten rätt in i ögonvitan. Varken skönt eller snyggt skulle jag vilja säga, dessutom var det svinsvårt att ta bort av nån anledning.. Men en rolig kväll hade vi ju ändå!