Sista gången ni hörde från mig här på bloggen var den tredje januari. Nu är det februari, det har hunnits med en Sverige-resa och lite ledighet sen dess och det är nu mindre än en månad tills lilltjejen förväntas anlända.

Jag har slutat jobba (tack Gud för de schyssta reglerna här i Tyskland) och firade det med en resa till Sverige och Skåne och mamma och pappa. Jag hann med att träffa mina bästa vänner och deras män och barn typ tre gånger, det var väldigt fint. Hann även med ett Malmö-besök då jag åt risotto på Vapiano. Vilket fenomen! Det hoppas jag de börjar med snart i Frankfurt också. Emma och Ulrika, min kursare från högskoletiden joinade mig på både lunch och långfika. Fint att vi fortfarande hörs tycker jag.

Sen åt vi kvällsmat hos mormor och morfar, kollade på bröllopskort och jag fick med mig en hel kasse med barnkläder hem. Retrostyle från när mamma med syskon  var små, plus en del hemmastickat av mormor. Jättefint!

Jag såg Jimmie och Ronja en kort sväng och fick klappat deras bebis, rottweilervalpen Whiskey. Len. Och söt.

Hemma hos Jannicke bjöd vi varandra på quesadillas och Neverstop och pratade lite löst om barndomstrauman, familjekonstellationer och så vidare.

Det bjöds på frukost hos Gabriella och barnen, gulligaste barnen. Medan Gabriella stekte köttbullar spelade Theo och jag bandy i vardagsrummet. Skitfint så.

Och så som kronan på verket så överraskade de små brudarna mig med en bebisdusch, en babyshower som jag hade tänkt för länge sen nog inte kommer att hända eftersom jag ju inte har så många vänner i Sverige längre. Men det bidde väldigt lycket, jag fick presenter och lyxfrukost och tårta. Härligt.

Ja, och däremellan gick jag på kortare skogspromenader, låg på soffan, skrattade åt pappa som inte fick upp sina bildörrar i vinterkylan,  åt god mat och bara hade det allmänt gött. Men saknade såklart my baby daddy, så när en vecka hade gått stack jag hem igen, hem till Frankfurt och drog en lättnadens suck på flygplatsen att Lillstrumpan stannat inne i magen så länge som hon hade.

Och nu får hon gärna fortsätta stanna där ett tag till, för jag håller på att renovera en möbel och den ska slipas och målas först, färgångor är nog inte överst på listan över vad man ska utsätta sin nyfödda unge för.

Så jag pysslar med den nu, lite varje dag tills jag får ont i ryggen, rensar, syr, planerar, sorterar och boar på hög nivå. Jag är tung nu. Mina fötter är konstant megasvullna, händerna domnar av och kommer inte tillbaks till mig, magen är i vägen hela tiden och all fysisk ansträngning leder till pust och flås. Men som sagt, så snart vårt skåp är färdigt kan hon komma. Då ska jag ta en fotmassage, äta ananas och gosa med min man.