Super Size Me är en dokumentärfilm som kom 2004, men som jag av någon anledning såg först idag. Den handlar om Morgan Spurlock som äter mat från McDonald’s tre gånger om dagen i trettio dagar. I USA är portionerna mycket större än här så när Morgan sätter upp regeln att frågar de om han vill ha super size meal (1,25 liter cola och SKITstor pommes) så måste han ta det. På trettio dagar frågar de nio gånger. Den första gången kräks han efteråt.

Filmen handlar alltså om hur fetmaepidemin har tagit över USA. Mer än 60% av amerikanarna är feta, inte överviktiga ens, utan feta. Staden som toppar listan är Houston i Texas, där är mer än var fjärde vuxen fet.

Morgan tycker i början att burgarna är rätt trista men utvecklar sen ett beroende och är bara glad när han precis har ätit. Han går upp 5 kg första veckan och 12 kg totalt under månaden med snabbmat. Sen tar det honom 8 veckor att få ner sina kolesterolvärden och levervärden och blodtryck till normala nivåer. Det visar sig att han får i sig runt 5000 kalorier om dagen och bara genom colan och den andra processade maten 450 gram socker om dagen!

Samtidigt berättar de i filmen också om hur snabbmatsindustrin påverkar folk och hur mycket av all reklam som vänder sig till barn. Många familjer äter minst ett mål om dagen på snabbmatsrestaurang. Barnen kände till Ronald McDonald men inte George Bush. Riktigt skrämmande film.

Efter att filmen hade haft premiär introducerade McDonalds sina salladsalternativ, de tog bort super size meal som en valmöjlighet och talade tydligt om att de inte rekommenderade att människor äter där tre gånger om dagen.

I början blev jag lite sugen på en liten cheeseburgare men det gick över rätt snabbt.