Ännu en vecka inspärrade i lägenheten har gått. Vi har hämtat lite frisk luft i trädgården och jag har varit och handlat tillsammans med hamstrarna en gång. Annars har vi håll oss här, alla fem. Och det går bra. Visst gör det det. Vi är friska och har att göra och gott om plats jämfört med många andra som bor i lägenhet. Men jag kan ändå inte låta bli att längta lite efter lite mer… frihet. Sällskap. Andra människor. Barnens aktiviteter. Svenska kyrkan. Biblioteket. Gågatan. Hämtmat. Badhuset. Sverige. Skåne. Mamma och pappa och mina tre brorsöner.

Det blir ju ingen Sverige-tripp som planerat nu i april. Det känns inte bra i magen. Jag vill hellre stanna hos min man i mitt eget hem, om jag nu tvingas välja. Så länge läget fortfarande är riskant och både mina svärföräldrar och morföräldrar ligger i riskzonen så är det inte värt ett fläng med flygplan mot familjen i Skåne. Tyvärr. Andra resor vi hade planerade får vi väl helt enkelt se hur det blir med. I-landsproblem, jag vet.

Vad har då mer hittat på under veckan som gått? Pysslat, som vanligt. En fågelmatare av mjölkkartonger blev det, efter inspiration från mamma som sett det nånstans. Vi har också vikt en del tvätt och byggt pussel och gjort hinderbana och inte stöta golv. Så tiden går, som vanligt, på nåt vis, går den där tiden. Veckan som kommer skulle egentligen innehållit besök från Erics syskon och kusinbarn, men alla har ju ställt in så nu ska vi försöka klara påsken själv. Det får gå bra det med.