Jag började dagen med en sovmorgon, mycket eftersom jag satt och höll Ville i handen i nästan en timme mellan 2.30 och 3.30 i natt. Tack Eric. Tyvärr är jag trött på vår relativt nyinköpta madrass i sängen som gör att jag nästan vill gå upp självmant, bara för att skona ryggen. Får se om jag kan vända den på ett smartare sätt nästa gång jag byter lakan. Jaja, intressant för er att höra om. Vi åt frukost tillsammans hela gänget, innan vi lekte doktor, byggde koja bakom soffan och läste Bamse-tidningar. När Ville hade lagt sig för sin första tupplur, vid 9, gick Eric ut för att bära gamla vedklampar från baksidan av huset till framsidan. Jag gick ut en sväng sen med Ville för att se hur det gick och fick i uppdrag att binda snöre runt en bunt med gammalt ris. Rev mig då så mycket på armen att jag ser nästintill suicidal ut och är glad att jag inte har ett jobb med kollegor som måste se den armen imorgon.

Sen stack Eric till Frankfurt för att jobba. De har en deadline att möta och behövde jobba ikapp. Ungarna och jag åt mackor till lunch och sen gick vi och vilade oss en stund till. Elsa somnade efter att ha tjatat lite om hur hon inte var trött. Och Ville, som tidigare bara kunde somna om man skakade honom och sjöng Lille Katt i evigheter, somnade helt själv i sin spjälsäng. Så stolt över honom och mig själv som har nått till den här punkten utan att något barns psyke kom till skada, utan att han fått skrika sig till sömns.

Jag slappade på soffan, läste bloggar, lyssnade på podcast och funderade på det ideala köket, som jag alltid gör när jag vill dagdrömma lite och tänka på något kul. Efter det så blev det brått, Elsa gillar inte att bli väckt, men nöden hade ingen lag och vi hade en tid att passa. När alla var kissade och hade fått på sig skor körde vi mot Frankfurt. Där hälsade vi på Grace, mitt gamla nannybarn som då var en 5-månaders bebis som jollrade mot mig från sin filt på golvet och som nu är en uppnosig femteklassare, bara ett par centimeter kortare än mig och som nästan kan slå mig i Trivial Pursuit. Family Edition, men ändå! Det är alltid så mysigt att komma hem till de där kanadensar/italienarna. Elsa och Ville fick leka med barbiehus och sugproppsbollar och Grace och hennes lillasyster passade dem så fint medan jag uppdaterade föräldrarna, mina gamla chefer, om allt som hänt sen sist.

Vi fick dessutom med oss tre stora kassar kläder och skor som tjejerna inte kan ha mer, som passar perfekt för Elsas kindergarten-start om en vecka. Det är så fina saker dessutom, ovanliga, roliga, sköna plagg.

Elsa tjatade sen om McDonalds hela vägen hem, men när det visade sig att Eric var hemma och hade stekt bacon till kvällsmat så gick det också bra. Hon vrålade sen vidare under hela kvällsrutinen och fick ingen godnattsaga läst för att hon var så bråkig, tyvärr. Eric lyckades lägga Ville och nu läser Elsa för sig själv. Jag har städat köket, ska blogga lite, sen se Younger och försöka skänka bort ett akvarium som står och skräpar här utanför.

Vi säger så så länge, där har ni vår söndag. Imorgon kör veckan igång igen. Jag är redo, älskar att vara med mina barn.