Denna vecka har präglats av min kära mor som anlände till Frankfurts flygplats i tisdags. Ville, Liva och jag körde och hämtade henne medan Elsa var på faschingsfest på förskolan. De hade röstat fram temat Undervattensvärld, men Elsa var den enda av 60 ungar som hade klätt sig enligt temat. Tradiga jäkla föräldrar som inte engagerar sig mer i sina barn utan bara skickar dit dem i antingen prinsessklänningar eller Spiderman-dräkt. Seriöst, alla såg typ likadana ut! Visst önskar sig säkert barnen det också, men då får man väl försöka få med dem på annat tåg. Suck. Får skriva ett helt inlägg om förskolan känner jag.

Iallafall. Med morsan ombord körde vi hem och hängde lite innan vi hämtade Elsa. Och sen väntade några fina dagar med sällskap och snack och bus. Hon är så grym med barnen, mamma. Leker och busar och läser. Ville fick en hästbok i present som hon läste i genomsnitt åtta gånger varje dag. Ville kan den utantill nu.

I torsdags var hon med i kyrkan och förde givande samtal med prästen medan jag snackade med en annan mamma och ammade Liva. Elsa var den enda i barnkören, igen. Det är också tråkigt. Särskilt för Elsa och kantorn. Vi hoppas det kommer komma fler när våren är här…

Vi hann också med en utflykt till naturhistoriska museet i Frankfurt. Barnen tyckte som vanligt det var supercoolt att åka tunnelbana eftersom vi nästan aldrig gör det nu för tiden. Museet i sig är fullt av dinosaurieskelett och uppstoppade djur och det gick fint att slå ihjäl några timmar där. Men. De bör ju nog uppdatera stället snart, kom mamma och jag överens om. Det är hyfsat dammigt och slitet därinne. På vägen mot lunch såg jag en skylt där de tiggde pengar för att renovera så det är på gång! Om fem, sex år kan vi åka dit igen!

Vi avslutade utflykten med lunch på Café Extrablatt precis bredvid tunnelbanestationen. Liva var en champion som somnade när vi satte oss på första tåget kl. 8.40 och sen sov sig genom tågbyte, hissar, vulkanutbrott och ormbio för att vakna precis när jag tagit sista tuggan av min mat. Världens bästa bebis.

Och om kvällarna satte vi på svensk tv och la Eric på andra soffan. Det blev dock ganska tidiga kvällar eftersom vi har så många barn som vaknar innan 6 på morgonen och vill underhållas. Elsa hade fått stränga order om att inte stör sin mormor innan det stod 6 på hennes klockradio och det funkade bra. Ville- annan historia.

Ja. Och igår stack hon hem igen. Tyvärr. Nu är det ensamt och tråkigt och jobbigt igen. Men jag ska väl klara mig! Vet av erfarenhet att vardagen rullar på snabbt och jag älskar verkligen att vara hemmamamma, även om det är svettigt och hårresande drygt ibland.

Hej måndag! Nu kör vi!