Godis godis godis. Gud, låt mig födas i nästa liv som en som inte gillar godis. Eller kanelbullar, småkakor, glass, syltiga pannkakor och efterrätter. Choklad. Pannacotta. Munkar.

Socker helt enkelt. Jag vet inte hur många inlägg på den här bloggen som handlat om sockertrollet och mitt kämpande mot den samme. Många. Det är tråkigt att jag alltid måste återkomma till det här, men det är ännu tråkigare att jag inte kan hantera det i det riktiga livet.

Hatar det. Nu är det dags igen att ta tag i allt. Jag vet ju att LCHF funkar för mig om jag bara klarar att hålla mig till det. När jag får äta feta ostar och kyckling med kall sås fixar jag att låta bli sockret. Oftast. Så det är planen som ska ta mig bort från det vita giftet. Ännu en gång. Suck. Jag vill egentligen inte. För det är gott med socker. Men jag måste för min egen skull, för mitt psyke och min kropp och för Elsa som jag inte vill ska ha samma relation till socker (och kanske mat om jag ska vara helt ärlig men det är en diskussion jag inte orkar ta idag eller kanske någonsin).

Nu jäklar.