Hej världen!

Första dagen på jobbet idag då. Igår var jag världens suraste idiot som bara gick omkring och hatade livet, av nån anledning. Skyller till en viss del på mina matvanor de senaste veckorna, det har blivit för mycket socker helt enkelt, i olika former; pizza, alkohol, godis, glass och skit. Jag mår inte bra av det. Jag mår bättre när jag är ett kontrollfreak som plågar mig själv med en kost utan kolhydrater. Så ja. Idag har jag skärpt mig igen. Men snabbt tillbaks till igår. En anledning till mitt surande var också att jag inte fått besked från sommarjobbet hur dags jag skulle infinna mig, eller om jag överhuvudtaget skulle infinna mig. Fick tillslut, söndag kväll kl. 19.54, email om att de ville ha mig kl. 8.30 imorse. Jag var inte pigg på det alls. Det kändes som att jag fortfarande hade kandidatuppsatsbaksmälla.

Men det gick bra ändå. Jag jobbar ju på samma skola som de senaste två somrarna. Den drivs av det amerikanska konsulatet här i Frankfurt och har mest amerikanska elever, men även andra nationaliteter är representerade. Alla pratar dock engelska med varandra. I år är jag ansvarig för lilla gruppen, det vill säga, de yngsta barnen. De är en grupp på ungefär tio sötnosar från 2 år till 3,5 och de är väldigt goa. De frågar ofta varför och lyssnar inte alltid och spiller väldigt mycket och kissar på sig ibland och skrattar när man räcker ut tungan åt dem och kramas gärna. Och jag trivs ju. Sen kan man säga massor om skolan och lönen och stämningen, men jag tycker ju om ungar så jäkla mycket.

Det ska nog gå att stå ut där i 4 veckor. Eric och jag har ätit tacosallad med guacamole till kvällsmat, letat lägenheter och nu sitter Kai, Eric och jag och tittar på två 140 kgs tjejer som är på semester i Turkiet. Förnedringstv kallas det. Och den är som bäst när Eric och Kai skämtar om allt de gör hela tiden. Jag trivs.

(Och är på ovanligt gott humör fast jag inte ätit socker på 24 timmar!)