I lördags lämnade vi alltså hemmets trygga vrå för att ta oss till Adelaide och en mysig liten restaurang, noga utvald för kvällens syfte. Det började lite skakigt när bussen som skulle hämta oss var tjugo minuter försenad. Lindsey, som har bil och oftast brukar köra, hade bestämt att hon ville dricka vin och att det var buss som gällde. Men efter tjugo minuter i en iskall busskur fick hon nog och gick och hämtade bilen.

Naturligtvis kom bussen ungefär trettio sekunder efter att hon hade lämnat oss. Iallafall. Vi kom in till en del av Adelaide som heter Hyde Park, Alicia blev skitglad eftersom det påminde henne om Melbourne som hon favoriserar i alla lägen. Vi hittade restaurangen och satte oss förväntansfulla till bords på The Pot.

Kvällens andra bakslag kom när jag ville beställa gorgonzolaburgaren utan bröd och med sallad istället för pommes. Servitrisen svarade snorkigt att hon inte ville ta den beställningen eftersom de förändringarna “förstörde hela rätten”. Jag blev skitsur och hade jag varit själv hade jag gått, men nu var ju situationen lite annorlunda. Istället beställde jag en förrätt och en huvudrätt, båda på menyn och utan kolhydrater.

Maten. Var. Skitgod. Det var väldigt små portioner och jag var utsvulten, så det var nog tur att jag körde tvårätters. Till förrätt åt jag tre pilgrimsmusslor med shitakesvamp och blomkålspuré. Till huvudrätt åt jag en “sallad” med blomkål, pancetta, smält smör, mandlar och torkade vinbär. Låter lite skumt såhär några dagar efter, men det smakade verkligen himmelskt. Drack ett glas rött vin till och sen var jag nöjd och glad tjej. De andra körde efterrätt istället för förrätt, runda kanelmunkar med vaniljgrädde, äpple- och rabarber tarte tatin och passionsfruktssoufflé.

Jag ska inte ljuga, de såg också extremt goda ut. Men det verkade onyttigt att fuska så jag sket i det och log uppmuntrande mot mina vänner istället. Efter maten och en ganska saftig nota så körde vi hem igen och hängde framför tvn tills det blev sent. Bra lördag.