Jag är inte död. Bara väldigt glad, upptagen och sjuk.

Drabbades av förkylningen från helvetet i princip dagen efter att jag landat i Tyskland och har således hostat och snörvlat mig igenom helgen med ont i kroppen, lite feber, öronvärk och rethosta.

Trots det så var helgen väldigt fin. I lördags grillade vi i Angelicas passehus i soliga och fina Bad Nauheim. Det blev ett kärt återseende och mycket god mat samt en massa skratt på svenska, engelska och tyska.

I söndags grillade vi igen, den här gången hemma hos en vän till Lars och Linda samt hans familj som också hade hus. Det är ju trist som sören med lägenhet när vädret är fint och man vill känna gröngräs mot tårna och äta svartbrända kotletter i snålblåsten. Jag har bestämt att vi ska vara ute en massa så fort vädret är fint nog. Jag mår bra av sol, sommar och parkhäng.

I måndags började jag jobba på samma skola som jag tillbringade förra sommaren på. Den drivs av amerikanska konsultatet och barn och personal består till största delen av amerikaner. Det är kaotiskt och hektiskt och klöddigt och inte så lite omständigt. Förra sommaren var det skithärligt och välorganiserat med god stämning, i år: not so much. Inte än iallafall, jag ska vara där i tre veckor till. Barngruppen som jag har hand om den här veckan är dock väldigt fin och ger mig energi när resten av personalen inte gör det.

Förkylningen börjar också bli lite bättre.. Tror jag.. Imorgon ska jag äta och dricka gott med Linda och några av andra tyska tjejer, ska bli trevligt. På fredag ska jag först jobba 8-17.30 och sen passa min Grace på kvällen. På lördag väntar födelsedagskalas i Mainz och träff med Erics föräldrar.

Livet är bra fint och jag njuter ska ni veta, njuter av varenda sekund i Erics sällskap. Det är härligt att vara tillbaks.