Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Header

Sankt Martin med föris

November 12th, 2018 | Posted by Jess in Familjeliv | Tyskland.

Hallå!

Tiden går snabbt när man har roligt och har man dessutom roligt med sina barn så går den ännu snabbare. Helgen har susat förbi, kanske lite för att den började redan i fredags då vi var på Sankt Martins firande med Elsas förskola. Det började i kyrkan klockan 18 med snack om Martin och hans gärningar. Ett gäng fjärdeklassare från skolan bredvid spelade teater och fast Elsa inte hörde ett dugg av vad de sa så grät hon när pjäsen var slut. Men då var det iallafall dags att bege sig ut på en runda med lyktorna tända, så det gjorde kanske inte så mycket ändå. Polisen var där och spärrade av gatan för oss och så tog vi ett varv runt några kvarter, bland annat förbi vårt hus. I täten red “Sankt Martin” på sin röda häst. Jag använder citattecken för att ni säkert ska förstå att det inte var det döda helgonet, utan en utklädd ryttare med mantel av polyster och ett paket cigaretter i jackfickan. Men det var mysigt, tyckte både Elsa och Ville. Och varken kallt eller regnigt, vilket jag uppskattade. Tänkte på när vi med scouterna gick med facklor från torget till kyrkan i Vollsjö, på FN-dagen varje år. 24 oktober. Då hade vi ofta otur och fick antingen pissregn eller svinkyla, eller båda.

Väl tillbaks på förskolan hade byns brandkår anlänt och tänt en såkallad Martinseld. Det var spännande, tyckte alla utom Sankt Martins häst som fick panik och lämnade platsen i illa tillbakahållen panik. Ville vinkade ropade glatt hejdå, vilket inte precis lugnade ner stackaren.

Ja, sen stod vi där och snackade med Jennie och Frank medan barnen fick varsin Weckmann, en… bulle typ, med russinögon och formad som en gubbe (Sankt Martin?) Eric gick och ställde sig i korvkön så sen såg vi inte honom mer den kvällen. Det var så mycket folk och så lite korv just där och då. Men Eric köpte fyra stycken, kom tillbaks med dem och då antog jag att två var till oss och två till våra vänner. Så jag gav direkt bort två och aldrig har väl Eric varit så nära att direkt fylla i skilsmässopapperna, online typ. Han var superhungrig och hade hoppats på halva Villes korv och dessutom stått i kö i gefühlt, vad som kändes som, en timme. Så fick han bara en korv. Och jag fick stå mitt kast och äta en tredjedels korv, efter att Elsa och Ville fått sitt. Oops.

Men annars gick det bra och var mysigt och trevligt och barnen slocknade som små ljus när vi var hemma vid 20.30. Och tog sen sovmorgon till 5 dagen efter. Skönt. Men det är en annan historia. Återkommer!

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 You can leave a response, or trackback.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *