Idag är det den 18e mars. Det är exakt en månad sen jag stod på flygplatsen i Frankfurt och grät ögonen av mig och försökte säga hejdå till Eric.

Det är kanske därför som jag saknar honom extra mycket idag. Alla är tråkiga och vill inte hitta på saker, jag har två viktigheter som jag måste ha klara och så gör mina benhinnor ont från springrundan i morse.

Jag hade behövt en kram nu. En stark, omfamnande kram som luktar Eric och varar tills jag måste brotta mig loss. Åh vad han är fin min pojkvän. Och väldigt långt borta. Dagar som denna tänker jag på framtiden och hur ljus den är för att det ska kännas bättre. Livet här och nu är också ganska ljust och jag trivs bättre än förväntat i Australien och Adelaide.

Men Eric är inte här.