I läsande stund sitter jag ganska långt fram i ett mellanstort flygplan på väg från Frankfurt mot Köpenhamn. Vi vet ju alla att tiden går fort och att de flesta har problem med att förstå hur sekunder blir till dagar som blir till månader, allt utan att man alltid hänger med i svängarna. Det är nästan exakt fyra månader sen jag var i Sverige senast. Det känns däremot både som två veckor och ett år.

Malena och Tonys lilla tjej har hunnit fördubbla sin ålder och jag har missat allt. Henne ska det bli kul att se igen. Och Emelies bebismage såklart, som troligtvis också har fördubblat sin storlek (?) sen i juli. Det blir middag med de där vännerna som har känt mig så länge. Sen blir det middag igen med människor som känt mig ännu längre, familjen Sjöstedt. Kanske har mormor och morfar tid att träffa mig en sväng. Kanske får tandläkaren återbud och vill ge sig i kast med mina gaddar. Kanske hinner jag in till Sjögrens för att kolla på tapeter som inte är tyskfula. Jag ska också njuta av Skåne, det ska jag.

Fick ont i magen imorse när jag sa hejdå till Eric. Kroppen tror direkt att det är dags för sex veckors abstinens och ensamsovande i en studentlägenhet i Malmö och hjärna lyckas inte få fram att det rör sig om tre nätter utan honom. Det är inte klokt så snabbt man vänjer sig. Vi är en familj nu, vi bor ihop i den här lägenheten och det är konstigt att lämna honom, trots att det har varit vardag de senaste tre åren. Får alltså sakna Eric litegrann nu så att jag kan åka hem och kramas med svenskarna.

Jag tänker att det är dumt att bo i ett annat land än dem man älskar. Man missar så mycket och man är borta så mycket och man saknar så mycket. Men vet ni, det finns ingen annan utväg. För jag har ju människor jag älskar i två länder. (Minst.) Och fastän jag blir avis på Emelie som får träffa Miriam ofta ofta och avis på Malena som får se Emelies mage växa och avis på de båda två som har varandra så nära och avis på folk som har sina mammor sisådär en bilhalvtimme bort, så vet jag ändå att de här är rätt. Jag ska bo här nu. Med Eric. Vi ska vara tillsammans.

Men inte över helgen, för då ska jag återse Sveriges finaste människor, äta en bit ädelost på hemmagjort knäckebröd och njuta av den tysta skogen i Sövde och luften som smakar skånskt.