Vardagen rullar på. I måndags fick jag en extra helgdag eftersom jag i princip blev tvingad att ta ut en ledig dag för söndagen i London. Eric och jag stannade hemma hela dagen, fes runt (bokstavligt talat i Erics fall) i pyjamasbyxor och pysslade. Som ni ju vet vid det här laget att jag älskar. Det bidde gardiner till vardagsrummet och två kuddar och en omklädd fotpall. Det blev även ett gäng hål i väggen till en spegel i fejkkoppar och så bidde det en vääääldigt ren lägenhet. Tyvärr hatar Eric och jag städning väldigt mycket plus att vi har väldigt lite tid för sådana tråkigheter (fasiken, vi har ju lite tid för roligheter!) så vi överväger nu seriöst att skaffa städerska. Hata mig nu mina arbetarklassföräldrar! 

Annat fint som hänt är att min cykel är lagad. Den är nu fulare än någonsin, men har lampor som funkar och ett styre som inte ryster när man cyklar. Jag har även fortfarande kvar världens bästa pojkvän som fortfarande, efter mer än fem år tillsammans, får mig att längta ihjäl mig efter honom om dagarna. Det finns få känslor i världen som slår att känna hans armar runt mig efter en lång, stressig dag på jobbet. Axlarna sjunker minst lika mycket som i skogarna runt Sövde.

Dessutom ser det ut att bli långsemester i USA i höst, kanske södern och lite New York och nån bat mitzvah på det. Fint så. Och på tal om resor, om det finns några bloggläsare där ute som är sugna på att hälsa på i Tysklands bästa stad så är det bara att hojta till. Vi har en bäddsoffa till låns!

KRAM på er!