Jag vet inte om jag berättat det bloggen förr, i så fall ber jag om ursäkt, minns inte alltid vad som hamnar här och vad jag har berättat för Eric/mamma/Alicia/Marleen/Anna/Mariko och så vidare. Iallafall.

Jag har inte handlat kläder, smink, smycken eller annat onödigt till mig själv sen i början av november förra året. När jag flyttade ut ur min lägenhet i Rosengård och började sortera bort grejer som var fula, dålig kvalité, för små, för stora, sönder så kastade jag alltså sammanlagt tretton ica-kassar fulla med kläder, skor och väskor. Och höll på att skämmas i sönder. Så. Hemskt. Så utan att jag egentligen tog ett officiellt beslut om det så slutade jag shoppa. Har en massa kläder, väskor och skor kvar i Sverige och i Tyskland och behöver verkligen ingenting. I sommar, har jag bestämt, ska jag få lov att handla lite nytt och fint till mig själv. Och de få kläderna som jag tog med mig hit använder jag ju om och om igen så de kommer jag nog kasta innan jag åker tillbaks. Där snackar vi tre långärmade tröjor, två koftor, två par jeans, tre linnen och tre t-shirts. Som jag använder om och om och om igen. Förstår ni? Sex månader med dessa få plaggen?! Jag trodde det skulle bli en mardröm. Och visst är det trist ibland när jag vet hur mycket fina kläder som finns där ute, men nu är det så att detta är vad jag har. Punkt.

Iallafal. Det jag skulle komma till var att jag idag unnade mig något. Jag spenderade pengar på något som jag inte behöver men ville ha. Jag kom över mitt fynd på Big W, typ som Target i USA eller Ica Maxi i Sverige eller skabbig version av.. Kaufhof i Tyskland. Det bästa av allt är att jag bara blev typ 4 dollar fattigare, 28 kronor.

Det är spritsare! Tyll eller vad det heter på bagarspråk. Jag ska baka massa gott till mina sambos innan jag sticker hade jag tänkt, både LCHF och vanliga klassiker. Först på tur är en LCHF-version av citronmuffins med chokladglasyr. Därav behovet av sprits.

Perfekt present till mig själv!