Kanske var det de färgglada post-it-lapparna jag satte upp över hela lägenheten, kanske var det Erics outtröttliga peppning, kanske var det jäklar anamma och viljestyrka. Jag vet inte. Men uppsatsen som fick mig att vilja kräkas av ångest för några dagar sen är nu färdigskriven. Jag har ingen aning om den är bra nog för att få ett godkänt, men jag har iallafall försökt och jag har iallafall skrivit något som jag kan lämna in.

Idag var tanken att lägga nästa kurs första uppsats bakom mig, men så fick jag inte till det och kände att instruktionerna från läraren var för knapphändiga. Nu måste jag alltså tillverka den uppsatsen imorgonkväll (efter föreläsning och barnpassning) och på fredageftermiddag när Eric är här och lockar med sin varma famn. Det är bara att bita i det sura äpplet och trycka ihop något så fort som möjligt.

Idag har jag även hunnit med att tvätta typ sju maskiner med olika sorters tyg. Det var bra att det blev gjort. Jag har pratat med Jannicke, smsat Andreas som fyller år, fått en  gullig bebis av Ulrika, ätit smaskig skaldjurssoppa som Jannicke skickat med mig i en matlåda, snackat med mamma och mormor och morfar och Eric, druckit massa te, läst om den europeiska medelklassen, ringt Telenor, blivit ovän med Telenor, och en del andra smågrejer. Nu ska jag bädda min säng med de nytvättade lakanen, vika kläder och sen gå och sova. Imorgon är det bara en dag kvar innan Eric kommer. Jag längtar.