Herregud, vilken krasslig helg. Ville är ju lite schizofren i många läge och när han är sjuk så peakar det. Han har alltså varit en riktig pärs hela helgen och än är det inte över. Självklart har han inte mått bra och jag är inte heller på topp när jag har feber och ont i halsen VILKET JAG OCKSÅ HAR NU! Men Ville har liksom antingen varit som ett skållhett plåster i min armhåla eller skrikit och rivit efter mig. Eric har inte ens fått titta på honom. Han vägrar äta och dricker knappt heller, och det gör såklart inte att han blir gladare. Nu är han inte så febrig längre, det är ju naturligtvis skönt, men innebär också att han har mer energi till att vara jäklig.

Suck. Elsa körde dessutom igång med feber igår, även om hon mer är en pessimistisk martyr när hon är sjuk, stillsam och ömklig. Och imorgon kommer mormor. Så det är tänkt att vi ska städa lite också här hemma, kanske ta en sväng med dammsugaren till och med. Men det är knepigt när båda barnen helst vill bli burna, mest bråkar med varandra eller gråter för att de har ont i huvudet/inte får kasta blomjord på duplot. Natten har dessutom varit piss, såklart, så att mina tålamodsförråd inte heller är så stora. Men visst, vi tar oss säkert igenom det här också. Feber och hosta och förkylning är ju inte hela världen.

Nedräkningen till Sydafrika har också börjat på allvar och jag, som brukar packa några timmar innan vi ska ut och flyga, har till och med börjat spåna på en mental packningslista! Tänker att vi ska börja lägga fram saker när mamma åkt, iallafall sånt som vi inte kommer att behöva fram tills avresa.

KUL! Ska det bli. Tills dess är ju säkert alla friska igen också!